Konflikter.
Bli upprörd.
Det skakar om en redan sönder-skakad värld.
Jag kan knappt andas liksom.
Varenda muskel har varit spänd som en fiol-sträng hela dagen.
Ångesten har legat som ett betongblock över bröstet, trots mina sobril hela dagen.
Men några saker har ändå lyst upp dagen små stunder. Som när Tekla numera förknippar en bänk utanför vårdcentralen med glass och tror att hon ska få glass varje gång där nu.
En underbar bukett hos Tristan, från en främling, som jag helt plötsligt råkade stöta på senare på dagen på vårdcentralen. Tack Anna, för kramen och kärlek hos Tristan. Så omtänksamt och varmt.
Också en avslutning på dagen, med långpromenad med Krellan.
Kackel i hönsgården.
Nu är jag helt slut.
Tack fina fina människor!
Efter alla cyberkramar så var det väldigt skönt att få ge dig en på riktigt, kommer bära den här dagen i mitt hjärta!
SvaraRaderaFör det var ju himla märkligt att jag skulle springa på dig där, just idag!
Varsågod men det är du som ska ha tack Sophie, som delar med dig o berör!
Kärlek o kramar <3 /Anna
Det är en konst att se det fina, när man har sorg, bekymmer eller problem av något slag. Att se tjusningen i en glassätande tjej är fint<3
SvaraRaderaTycker Tekla är en klok tjej som i tidig ålder skapar sig rutiner :-)
Det är otroligt att så många visar sin kärlek och omtanke på så många sätt. Det ger oss hopp om medmänskligheten. Love You!
vad fint att dagen kom med lite ljus till dig du behöver all ljus du.kan få!!Sol..Underbara Tekla med glass..Jättefin bukett till Tristan Å att du fick en promenad med din.vän..Tankarna är hos dig varje dag..Bamskram/ christel
SvaraRaderaKänner sån kärlek till dig fast vi aldrig träffats. Skörheten som numera bor i din kropp måste vårdas silkes mjukt.
SvaraRaderaTror att Tristan vakar över dig extra mycket när det känns extra tungt. Kanske kommer han med ett tecken till dig idag<3
Varm kram Pia
Många kramar från mej, du och din familj finns i mina tankar. Mvh Helena
SvaraRaderaDu ska inte behöva kämpa och lägga din energi på att försvara dina tankar och känslor nu. Hur kan det vara svårt att förstå att du inte orkar med det? Det känns så självklart för en annan att det du behöver är bara att få uttrycka precis exakt vad du vill när du vill och hur du vill, här på DIN blogg. Jag läser för att "titta till dig" och för att ibland skriva några rader för att visa att jag bryr mig och tänker på dig. Ditt öde kunde ha drabbat vem som helst, jag känner mig mer ödmjuk inför livet efter att jag börjat läsa din blogg. Varm kram/JEN
SvaraRaderaTack för igår älskade vän. Promenaden satt där den skulle :) Jag traskar mer än gärna med dig, älskar att höra dig babbla :) Så fort du känner för att gå - messa! Jag fortsätter oxå fråga o du säger nej när du inte har ork eller lust. Det är du som bestämmer hur mkt du orkar eller inte orkar, men hjälper promenaderna dig en liten smula är det bra. Positiv energi behöver vi extra mkt av! :)
SvaraRaderaMassa kramar till er alla <3
// Krellan
Hej Sophie,
SvaraRaderajag ville bara skicka iväg ett tankehjärta till dig!
Kramar!
Vilken ljuvlig liten tjej ni har! Min son skapar också gärna såna rutiner, han är dock inte lika sugen på att skapa rutiner som innebär att man äter grönsaker tyvärr. Härligt att höra att du hunnit med att tanka lite positiv energi, säger som JEN, inte ska du behöva lägga din energi på att försvara hur du tänker och känner!
SvaraRaderaÖnskar er en fin helg, kramar från Småland
Tittar in här ofta för att se att du är med, att du andas och för att ge mitt stöd, på ett konstigt sätt kanske men vet inte hur jag ska göra annars. Känner mig bekymrad när det gått många dagar utan ett inlägg, självklart ska du bara skriva när ork o vilja finns till det, det viktigaste är att du tar din lilla ork till familjen. Hoppas bara inte du mår ännu sämre än tidigare nu efter allt "tjafs" här. Önskar att du fortsätter att skriva precis när du orkar och precis vad DU känner att du mår bra av och har behov av. Vill bara titta in och ge dig en stor kram så här en söndagseftermiddag, KRAM Caroline W
SvaraRaderaNu har det varit tyst och jag gissar att det den debatt som blev tog bort din lust och ork att skriva. Vi fortsätter att tänka på dig (och er) och önskar att vi okända hade kunnat hjälpa.
SvaraRaderaKram från Rydebäck
Tänker på dig och kikar in för att titta till dig. Många varma kramar Elin A
SvaraRaderaTänker på er<3
SvaraRaderaJag tittar också in här för att se att du orkar andas och för att kunna säga: jag tänker på dej!!! Kram från Helena
SvaraRaderaBlir orolig att obetänksamma och klumpiga kommentarer fått dig att sluta skriva och det tycker jag vore sorgligt. Läser din blogg och hoppas du snart är tillbaka. Stor kram från Mian
SvaraRaderaHär är en till som tänker på dig och saknar dig här... kram C
SvaraRaderaSaknar dig med! Hoppas du snart hittar styrkan att skriva igen. Tänk om jag kunde hjälpa dig på nått sätt? Stor kram EJm
SvaraRadera