Vem bryr sig?
Inte jag.
Alla ungar är ute och älskar vädret, utom min.
Han finns inte mer.
Här är det rullgardinerna nere!
Totalt mörker.
Och nä, det går inte att pigga upp mig.
Jag är svart.
Jag är arg.
Jag är ledsen.
Jag är trasig.
Det går inte att laga mig.
Min son är död.
Tåget körde på honom.
Han har legat i min mage.
Han har legat inuti mig, intill mitt hjärta.
Jag har känt hans hjärtslag inuti mig.
Han är mitt bästa.
Mitt största.
Och tåget körde på honom.
Det slet sönder mig.
Jag är sönder.
Ja, det är svart här.
Låt det vara så.
Jag orkar inget annat nu...
Skickar massor med styrka å kramar om å om igen!/ christel
SvaraRaderaDet är outhärdligt. Man kommer inte undan. Det finns ingenstans att ta vägen. Ångesten förlamar. Jag har varit där! Kramar om dig outsinligt mycket. Du är i mina tankar fast vi inte känner varandra. J
SvaraRaderaLivet. Så förbannat orättvist, så fel. Får klump i magen när jag försöker föreställa mig er smärta. Vilket jag självklart inte kan. Kärlek, värme och kramar från mig/Caroline W
SvaraRaderaKärlek från Småland <3
SvaraRadera<3 kramar om dig <3 Jenny
SvaraRaderaKärlek o kramar <3 /Anna
SvaraRaderaTänk att man kan sitta i en stad långt bort från din och aldrig ha träffat dig och ändå bli så otroligt bedrövad och berörd över dina ord. Har också en son och en dotter..,kan aldrig förstå men känner så starkt med dig, önskar önskar önskar att det fanns något att göra...jag vill iaf tacka dig för att du genom din blogg gett mig insikten om att hela livet kan ändras på bråkdelen av en sekund, jag bär det i mitt medvetande nu hela tiden och det har förändrat mig. <3
SvaraRaderaVi hilste på Tristan idag.Gjør alltid det når vi skal ned til ICA,Vi kan ikke forstå,så hvordan i allverden skal hans mamma forstå dette ....Kjære Sophie,tunge dager,tunge tider...Hvordan holde ut når ens hjerte er revet ut av kroppen????Tid leger ikke dette,men kanskje gjør tiden at dere kan holde ut å andas videre.Dere er så elsket.<3 Bente
SvaraRaderaKramar till Dig❤
SvaraRaderaKära Sophie ... Gör så ont att läsa .. Önskar du en dag kan dra upp rullgardinen och få känns lite ro i kroppen din ..livet kommer förstås aldrig bli detsamma när det saknas en av de två största kärlekarna i ditt liv men jag ber för dagen då det åtminstonde inte känns så becksvart och svårt att andas. Ständigt i mina tankar, många kramar /Camillas
SvaraRaderaJag förstår!
SvaraRaderaKram så armarna inte räcker till!
<3
Tänker så på er och det ni tvingas gå igenom fast det är så fel! <3
SvaraRaderaMånga varma kramar Elin A
Jag känner inte dig, men dina ord berör. Min ångest kommer tillbaka när jag läser. Jag är också mamma till en pojke som bara var till låns. Stor kram
SvaraRadera