En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

tisdag 5 mars 2013

Min dag...

Många undrar hur mina dagar ser ut?
Hur tar jag mig igenom dom?

Här ska ni få ett ärligt svar...

Såhär har min dag sett ut idag:

Tekla vaknade halv sju, och eftersom Henrik har kvälls/nattpasset, så har jag morgonpasset.
Halv sju var hårt att gå upp imorse eftersom jag är så sjuk uppstressad över inskolning, flytt, H's arbetsprövning utöver all annan ångest och skit som dominerar min hjärna nu, att insomningstabletten inte funkar så bra. Jag sover uselt, drömmer sinnesjuka mardrömmar och vaknar hela tiden.
Men i alla fall, halv sju ville Tekla upp.
Redan då va min ångestnivå högre än vanligt, tog min morgonsobril och försökte slappna av i morgonmyset med Tekla med välling och "Fiffi" på tv:n.
Sobrilen hjälpte inte ett smack, men lyckas hålla ut tills Henrik vaknar. Då han tar över Tekla, och jag hamnar i fosterställning i sängen.
Gråt, ångest, panik.
Panikgråter med syster i telefon, medans Henrik lämnar Tekla på dagis.
Försöker samla mig inför dagens samtal, men slutar i mer gråt, ångest och panik.
Lyckas till slut komma in i duschen, klä mig, kamma håret och borsta tänderna, på mindre än tio minuter.
Då är skjutsen här, tack snälla A-C, det betyder mycket!
Efter samtalet möter jag upp Henrik och Tekla på väg hem från dagis.
Henrik kör till jobb, jag nattar Tekla, får i mig dagens första form av mat 1 1/2 fransbrödmacka, sen nattar jag mig. Vi sover båda tre välbehövda timmar.
När vi vaknat, försöker jag sköta om hemmet lite, tvätt, bädda, disk, men slutar med yrsel, skakningar, svettningar och Henrik kommer hem precis i rätt tid, och jag hamnar i sängen igen.
Syster med familj kommer, hon och Henrik fixar mat, medans jag ligger i säng och soffa.
Får i mig lite mat.
Vi åker till lägenheten och tittar lite.
Dåliga vibbar, panik, ångest - magen sparkar bakut.
Stannar till hos Tristan på vägen hem, kollar så att hans ljus är tänt!
Hem och natta Tekla.
Orkeslös, matt och fullkomligt slut.
Tar kvällsobrilen, bäddar ner min frusna kropp under både filt och täcke.
Försöker varva ner. Skriver detta.
Snart insomningstablett och godnatt.
Det var min tisdag...
Godnatt.





10 kommentarer:

  1. <3 önskar så att jag kunde göra nåt för dig!!
    Om så bara för en stund, kunna lindra din ångest o smärta!
    Fina, fina du!!
    Kärlek o kramar <3 /Anna

    SvaraRadera
  2. Sänder Måånga kramar och styrka till dig. Du är en riktigt bra mamma, glöm inte det!

    SvaraRadera
  3. Fina fina du.... Mitt hjärta blöder för er. Önskar så att jag kunde förändra.
    Kärlek till Er❤

    SvaraRadera
  4. <3
    Kämpa på!!!
    Önska jag kunde hjälpa till på något sätt.

    /malinrj

    SvaraRadera
  5. Önskar jag kunde hjälpa till på något sätt.
    Styrkekramar til er

    SvaraRadera
  6. Finaste Shopie!Fruktansvärt för dig älskade vännen!Lider så med dig!Om jag bara kunnde göra nåt!!!!Ont det gör Ont i mig!!STörsta kramen / christel

    SvaraRadera
  7. Alla, inklusive jag, säger och tänker "hade mitt barn omkommit så hade jag inte överlevt" Men människan har en ofantligt stark överlevnadsinstinkt och jag blir överväldigad över din styrka hjärtat. Det är så omänskligt stark sorg ni går igenom.

    SvaraRadera
  8. Jag gråter, Sophie.
    Jag vill bara kunna hjälpa dig.
    Jag vill bara krama dig.

    <3

    SvaraRadera
  9. Kära du, vet inte vad jag ska säga annat att att jag önskar så att ingen skulle behöva gå igenom det du gör <3 Starkt av dig att dela med dig. Sköt om er!

    SvaraRadera