En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.
lördag 1 december 2012
Hos Tristan
För oss var det en självklarhet att det ska stå en gran nere hos Tristan. Så fint hans pappa ordnat det för honom idag.
Men så ont det gjorde att plocka fram jul-lådorna härhemma idag, utan honom. Så fruktansvärt ont... Och detta är bara första dagen på denna månaden...
<3 så fint <3 Vi känner inte varandra men vi har en gemensam vän, jag tänker på dig o din familj varje dag! Livet är orättvist, så fruktansvärt orättvist! Genom att följa dig i bloggen, att läsa dina ord, att ta del av din smärta men oxå all kärlek o glädje får mig att stanna upp o ta tillvara på dagen o mina barn! Finner inte orden mer, men jag skickar de varmaste o stärkande kramar till er//Anna
Åhh vilken sits ni är i och så många vi är som har er i tankarna mer eller mindre alltid. Du anar inte hur ofta jag tänker på er när jag är med mina barn och hur jag stannar upp och tänker efter en gång till när jag blir irriterad och tappar tålamodet när mina små lever rövare och bråkar. Hur jag tänker att ni hade gjort allt för att få ha en liten trotsare och busunge där nu! Då stannar jag upp och öser kärlek istället för irritation. Tack vare dig Sophie.
Jag kan inte riktigt föreställa mig den förtvivlan och hopplöshet ni lever i och som ni kommer tvingas leva med alltid, tyvärr. Att gå till kyrkogården för att pynta till sitt älskade barn måste vara så otroligt tungt! Och som du säger, hur ont det gör att förbereda advent och jul utan honom. Jag lider så med er så du anar inte det. Jag känner er inte men skulle så gärna vilja ger er världens kram och medmänsklighet. Din kärlek till dina barn lyser och jag är så ledsen över att du inte får ha din fina fina kille hos dig. Har tittat på filmen när han sjunger, helt underbar är han! Jag som inte känner er och som inte är hans mamma har svårt att se den och tårarna rinner. Jag tänker, HUR Jäkligt är det då inte för dig! :(
Jag skakar jag gråter, jag tänker på er. Finns inga ord, men beundrar er, och varje dag ni överlever och kämpar, livet blir aldrig sig likt, men ni klamrar er fast. Ni är Nina hjältar!! <3
Tungt. Orättvist. Tårarna bränner. Det är ju inte så här det ska vara. Din blogg är den första jag kikar in till på morgonen och den sista jag kollar innan jag somnar. Dina ord går rakt in i kroppen, det går att ta på din sorg och din förtvivlan. Men också din oändliga kärlek till dina barn. Sophie, jag önskar det fanns något jag kunde göra för att lindra, om så bara för en liten stund. Ni är med mig varje dag. Kramar och kärlek till er.
Tänker så otroligt mycket på er. Gråter ibland när jag tittar på mina sovande barn, ofattbart vilken sorg ni tvingas bära på..Så fint Tristans pappa gjort, han verkar vara så kärleksfull och en bra pappa. Och du en bra mamma, så närvarande, kloka ord och tankar. Lider med er, gråter för er, tänder ljus för er fina pojke. Många kramar Caroline W.
Jätte fint har ni gjort till lilla Tristan.Vacker julgran som lyser så fint!Det är jobbigt för er och änu jobbigare nu i December månad så jag skickar styrke kramar och pussar till er i massor!Tänker på er varje dag..VARMA KRAMAR/ christel
<3 så fint <3
SvaraRaderaVi känner inte varandra men vi har en gemensam vän, jag tänker på dig o din familj varje dag!
Livet är orättvist, så fruktansvärt orättvist!
Genom att följa dig i bloggen, att läsa dina ord, att ta del av din smärta men oxå all kärlek o glädje får mig att stanna upp o ta tillvara på dagen o mina barn!
Finner inte orden mer, men jag skickar de varmaste o stärkande kramar till er//Anna
Åhh vilken sits ni är i och så många vi är som har er i tankarna mer eller mindre alltid. Du anar inte hur ofta jag tänker på er när jag är med mina barn och hur jag stannar upp och tänker efter en gång till när jag blir irriterad och tappar tålamodet när mina små lever rövare och bråkar. Hur jag tänker att ni hade gjort allt för att få ha en liten trotsare och busunge där nu! Då stannar jag upp och öser kärlek istället för irritation. Tack vare dig Sophie.
SvaraRaderaJag kan inte riktigt föreställa mig den förtvivlan och hopplöshet ni lever i och som ni kommer tvingas leva med alltid, tyvärr. Att gå till kyrkogården för att pynta till sitt älskade barn måste vara så otroligt tungt! Och som du säger, hur ont det gör att förbereda advent och jul utan honom. Jag lider så med er så du anar inte det. Jag känner er inte men skulle så gärna vilja ger er världens kram och medmänsklighet. Din kärlek till dina barn lyser och jag är så ledsen över att du inte får ha din fina fina kille hos dig. Har tittat på filmen när han sjunger, helt underbar är han! Jag som inte känner er och som inte är hans mamma har svårt att se den och tårarna rinner. Jag tänker, HUR Jäkligt är det då inte för dig! :(
Jag skakar jag gråter, jag tänker på er. Finns inga ord, men beundrar er, och varje dag ni överlever och kämpar, livet blir aldrig sig likt, men ni klamrar er fast. Ni är Nina hjältar!! <3
SvaraRaderaTungt. Orättvist. Tårarna bränner. Det är ju inte så här det ska vara.
SvaraRaderaDin blogg är den första jag kikar in till på morgonen och den sista jag kollar innan jag somnar.
Dina ord går rakt in i kroppen, det går att ta på din sorg och din förtvivlan. Men också din oändliga kärlek till dina barn.
Sophie, jag önskar det fanns något jag kunde göra för att lindra, om så bara för en liten stund.
Ni är med mig varje dag.
Kramar och kärlek till er.
Bilderna och orden går rakt in i mig.
SvaraRaderaJag bär er med mig: morgon, dag och kväll.
Ni är fantastiska <3
Tänker så otroligt mycket på er. Gråter ibland när jag tittar på mina sovande barn, ofattbart vilken sorg ni tvingas bära på..Så fint Tristans pappa gjort, han verkar vara så kärleksfull och en bra pappa. Och du en bra mamma, så närvarande, kloka ord och tankar. Lider med er, gråter för er, tänder ljus för er fina pojke. Många kramar Caroline W.
SvaraRaderaJätte fint har ni gjort till lilla Tristan.Vacker julgran som lyser så fint!Det är jobbigt för er och änu jobbigare nu i December månad så jag skickar styrke kramar och pussar till er i massor!Tänker på er varje dag..VARMA KRAMAR/ christel
SvaraRadera