Varje dag utan mitt älskade barn är tortyr.
Ångesten plågar mig, skär i mitt hjärta.
Ett betongblock ligger på mitt bröst.
Jag har svårt att andas.
Svårt att svälja.
Jag tittar på de sista bilderna jag tog på honom.
Tittar på strumporna, som är rena.
Sen tar jag fram en papperspåse ur garderoben.
Däri ligger samma strumpor.
Smutsiga.
Smuts från stenarna på järnvägs-spåret, eftersom hans skor flög av honom...
Ångest, brutal ångest!
Smärta, brutal smärta!
Herre Gud, det finns ingen som kan fatta vilken bild du har av den tragiska olyckan. Ett hemskt sätt att säga vi ses igen till sin son. Jag såg tingeling idag med mina barn och hörde pojkens namn där och börja stor tjuta,jag är sååå berörd av ert öde fast jag inte känner er!! Jag kan bara föreställa mig allt och det gör så jävla ont, stackars er..sen tänker jag att om tristan skulle få säga en sista sak till er tror jag absolut inte han vill att du ska må dåligt;-(
SvaraRaderaJennie
Fy fan rent ut sagt! Stackars dig!
SvaraRaderaKramar♥♥!!!
SvaraRaderaJag lider så med er! =( Önskar att jag kunde bära lite av er smärta, om så bara för en stund.
SvaraRaderaMånga varma kramar
Så grymt, så fruktansvärt, så ofattbart...finner inga ord.
SvaraRaderaKramar från Ulle
Styrkekramar! Ofattbart, finns inga ord som kan trösta eller hjälpa. Men vill säga att vi i vår lilla familj tänker mycket på er alla. Kramar från oss!
SvaraRaderaMvh Marina
Jag är inte helt vän med det skrivna ordet i sådana här sammanhang, vilket gör att jag skäms en smula... Men jag ville ändå skriva något, men så tar det stopp igen...
SvaraRaderaFinner inga andra ord än KRAM! <3
Jag bara önskar att det gick att ändra händelseförloppet. Den verklighet du beskriver är så gränslöst grym och jag kan bara gråta.
SvaraRaderaOch jag bara önskar att jag kunde hjälpa er att bära denna ofattbara smärta.
Jag tänker på er dagligen.
Marie
Tänker så på er okända kärleksfulla människor i den värsta mardröm som finns! Många varma kramar Elin A
SvaraRaderaÅh, Sophie. Om jag kunde skulle jag, om än bara för en dag, ta över din smärta så du slapp uppleva detta varje dag. Tyvärr går det ju inte utan vi får ge er omtanke istället.
SvaraRaderaKram Sandra.
Älskade medmänniska, kan ta på din smärta ångest och panik, älskade medmänniska<3
SvaraRaderaFy fan säger jag bara!! Har bara lust att skrika så orättvist och grymt det är. Finner inga ord, tårarna sprutar och jag önskar jag kunde krama om er även om vi aldrig träffats. Tänker så mycket på er och den ångest ni måste bära..Er fina fina pojke, han kommer alltid finnas med er i era hjärtan. Många är vi som aldrig kommer glömma honom, aldrig träffats men han lever vidare genom din text, dina bilder.. Kramar och styrka till er!! / Caroline
SvaraRaderaÖnskar att man hade makten att skruva tillbaka tiden, fan vad detta är orättvist! Det finns sa lite man kan göra för er just nu. Jag har själv en liten dotter och jag blir livrädd av bara tanken pa att nagot skulle hända henne.
SvaraRaderaTa vara pa varandra och sök styrka i lilla Tekla! <3 Jag hoppas er familj kramar er sa mycket det bara gar KRAM Malin
Ligger och läser dina ord Sophie. Kudden är blöt av mina tårar. Det går inte en dag utan att jag tänker på er. Det gör så ont i mig att du/ni (någon!) ska behöva genomlida det Du gör Sophie. Eller genomlida... Man kommer väl aldrig "igenom" detta... Finaste lilla killen. Log alltid åt hans handlingar och ord. Tänder åter igen ett ljus för er och Tristan idag under frukosten med de mina. Håller om. ❤
SvaraRaderaSäger som så många andra, även fast vi inte känner varandra så känner jag med er.
SvaraRaderaÄr själv en mamma till en pojke och en flicka, det som hände er kunde lika gärna hänt mej eller någon annan. Förstår givetvis att det absolut inte är någon tröst.
Men kanske kan ni ändå förstå att allt bara var en olycka, en jävla skit olycka!
När jag läser tillbaka i din blogg så är det ren lycka! Du är precis den mamma som jag numer strävar efter att vara! Din kärlek till dina barn går att ta på, underbart!
Är så glad att ni har Tekla att leva vidare för, utan henne vet kag inte vad som hänt. Fortsätt andas, ta hand om varandra. Och glöm inte bort att prata med varandra!
Önskar jag bodde närmre, vill så gärna gå till Tristan och tända ett ljus för honom. Får göea det hemma istället <3
Så fruktansvärt orättvist...
SvaraRaderaSkickar en kram och en tanke till er.
Åhhh nej så hemskt:(:( Finns inga ord för detta fruktansvärda! Tänker så på er<3
SvaraRaderaKramar i massor Cecilia
Sophie.... Så ofattbart grymt, så jävla orättvist.
SvaraRaderaÖnskar jag kunde ändra er verklighet, få det ogjort...
Jag skickar massor av kramar och styrka genom rymden.
<3 <3 <3
Dina ord, Sophie, gör så ont i mej. Jag förstår att Du undrar hur Du ska orka. Men på något vis brukar man ju få den kraft man behöver just då , för att ta ett andetag till. Lilla Tekla är ju EN anledning att kämpa vidare.
SvaraRaderaJag tänder varje dag ljus för Tristan,för Tekla,för Dej och Henrik.
Medkänsla är, När Din smärta känns i mitt hjärta.
Jag tror vi är många som känner så. Hoppas det kan hjälpa lite, för att bära er vidare mot ljuset.
Massor med orkakramar till er från
Karin o Bert i Karlstad.
Det gör så ont, Sophie, när jag läser Dina ord. Jag förstår att Du undrar hur Du ska orka ta ett enda andetag till. Men den största anledningen att ni ändå gör det, heter väl Tekla. Eller hur. Tristans älskade lillasyster. Jag har förstått att han var en jätteduktig storebror, som månade mycket om henne. Han gör ju förstås det nu också, och vill att Ni ska orka med både henne och varandra.
SvaraRaderaLätt att säga, tänker Du.
Neej, det är det verkligen inte.
För medkänsla är, när Din smärta, känns i mitt hjärta.
Och din smärta känns ända hit till oss. Jag lovar.
Ta väl hand om varandra.
Massor med orkakramar från oss.
Karin o Bert i Karlstad.
Kramar om... <3 <3 <3
SvaraRaderaOfattbart grymt.... Kärlek till er <3
SvaraRaderaFAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN vad det gör ont i en att veta vilken fruktansvärd smärta ni går igenom och en sån saknad AHHHHHHHHHHHH
SvaraRaderaMitt manmahjärta gråter...
SvaraRaderaStora kramar
Sophie! Det går ej med ord att beskriva vilken smärta man känner när ens barn har gått bort! Vi förlorade vår flicka i en drunkningsolycka 25.8.2012. Hon var också född på Tristans födelsedag 08.12.08! Det känns som ett sammanträffande... två barn fulla av liv, som helt plötsligt lämnar ett enormt tomrum! Ett är säkert, två lyckliga änglar väntar på oss i himlen. Fastän livet känns meningslöst just nu så får man ändå kraft för dagen. Sköt om er!
SvaraRaderaSen jag hörde om olyckan på radion har jag funderat, vad som hände. Jag har inte riktigt kunnat släppa det. Igår läste jag din blogg, innan dess visste jag inte vem den olycksdrabbade familjen var.
SvaraRaderaTårarna rann hejdlöst under tiden jag läste, samtidigt som min egen son snarkade i rummet bredvid. Det kunde varit han.
Jag blev så berörd, har sovit lite och oroligt inatt. Jag lovar att krama min pojke lite extra, varje dag jag har honom. Du gav mig ett hårt, overkligt perspektiv.
Jag beklagar sorgen, denna ofattbara sorg.
Krama varandra och er flicka, någonstans fortsätter livet.
Kram Sara
Jag tittar in igen och sänder en kram! <3
SvaraRadera/Marie
Jag blir så ledsen varje gång jag läser din blogg, så klart. Men jag kan inte sluta läsa, för varje gång jag går in här hoppas jag att få läsa ett inlägg där det står att du mår lite lite bra. Men det kommer aldrig. Jag vill bara krama om dig en massa, dig och din familj. Håll ut, för eran dotters skull.
SvaraRaderaDet finns verkligen inga ord... jag tänker på er varje dag, önskar så att livet inte tagit en sådan drastisk fruktansvärd vändning... Alla varma tankar till er...
SvaraRaderaKänner att jag måste skriva till dig eftersom jag inte har kunnat sluta tänka på er sedan jag hörde om olyckan. Det gör ont att bara föreställa sig vilket helvete ni har och jag vet att mina ord inget kan göra. Jag vill bara säga att er sorg syns och berör. Vi är så många som inte ens känner er som lider så med er, som tänker på er, önskar allt gott, önskar tröst, lindring, kärlek, värme, närhet, omtanke, mening i livet och läkta hjärtan. Detta lilla vackra barn. Låt ingen någonsin glömma att han funnits. Att han fortfarande finns och att ni kommer ses igen. Klart ni kommer att ses igen. Då är ni tillsammans i all evighet. En bra mycket längre tid än ni behöver vara utan varandra i detta livet. Då har du honom igen. Tätt med kinden mot din och era hjärtan sammanflätade för alltid. Aldrig släpper ni varandra då. Ni är menade att vara tillsammans. Inget kan ändra på det. Er kärlek övervinner döden. Jag lovar dig det. All min innerligaste värme och kärlek till er.
SvaraRaderaHåller med föregående. Känner inte er, men känner med er.
RaderaNi finns i mina tankar. Selma pratar ibland om hur vi grät tillsammans i kyrkan. Massa kramar till er.
SvaraRaderaÉva