En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

måndag 27 augusti 2012

Kossan är död.

- Mamma, kossan är död. Den har dött!!
- Ojdå, va tråkigt!
- Mm, djuren och bilarna e ledsna, dom saknar kossan, när han är död.
- Ja, det förstår jag att dom gör!
- Mamma, vi måste grava den!
- Du menar begrava?
- Ja, vi måste begrava den, under mattan, dom andra djuren kan säga hejdå!



Alla djuren och en del bilar sa sen "hejdå, jag saknar dig kossan" i tur och ordning!
En stund senare, var en av bilarna döda...

Bearbetning pågår på Spjutvägen...
För oss alla...var och en på sitt sätt!

Kram Sophie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar