När vi flyttade från Spjutvägen, var mitt hjärta krossat över att behöva lämna huset sådär bara, när jag/vi inte alls var redo för det.
Packa ihop vårt liv, när livet var helt upp och ner.
Packa ner Tristans liv i kartonger.
Flytta utan honom.
Jag hade fullkomlig panik och var helt sönderstressad både fysiskt och psykiskt.
Tack o lov för all den underbara hjälp vi hade, av våra nära och kära.
Vi lämnade Spjutvägen och vårt liv där.
Vi har haft det fint där.
Tristan älskade att bo där.
Det är det som gör mest ont.
När vi flyttat allt och städat, gick Henrik och jag ut hand i hand och satte oss en stund ensamma på bänken på baksidan av trädgården.
Tårarna rann längs kinderna.
En stor klump i halsen.
Vi såg framför oss hur Tristan lekte i trädgården, hur han sprang på gräset, gungade, badade i poolen och lekte i sandlådan.
Hur han och jag satt och planterade våra pelargoner och hans jordgubbar.
Var vi hittade "Ödle-Tristan" och vart han tog farväl och släppte "Ödle-Tristan" fri igen.
Vi såg hur han matade igelkottarna under trädäcket med sina middagsrester och sen halvt dränkte dom med sin dricka.
Vi såg alla de gånger han suttit med sin älskade verktygslåda och snickrat.
Minnen.
Svåra att vårda, när vi så hastigt fick lämna.
Minnen förknippat med så svår smärta.
Jag glömde säga hejdå till Spjutvägen och området runtomkring.
Till alla de fina grannar och vänner vi fått där.
Jag glömde säga hejdå till er.
Vi bara åkte...
Förlåt, mitt huvud och hjärta är trasigt!
Snurrigt och virrigt!
Men jag vill att ni ska veta att jag uppskattar er.
Tack för er omtanke och kärlek för oss, under den mörkaste tiden i vårt liv.
En dag, när jag är redo kommer jag gående på Spjutvägen igen, vinkar, säger hej och småpratar en stund.
Idag gör det för ont...
Hejdå Spjutvägen❤
Vi har förståelse för er, ni är välkomna upp hit när ni orkar och småprata med oss, ni får gärna en kopp kaffe när ni orkar med det. Kram till er!
SvaraRadera/Fd granne
<3
SvaraRaderaJag finns där och håller er hand, om ni vill, när ni är redo!
Älskar er!!
/Lillasyster
Det var otroligt tungt att se dig så stressad och trasig, att ni var tvungna att flytta när mörkret var som störst.
SvaraRaderaNär du stod och grät i köket sa jag till dig "ni lämnar ett hus, ett skal, hemmet och minnena tar ni med er".
Snart är ni på plats i ert nya hem, vi hjälps åt att klara ännu en flytt, sen får ni ro och kan andas aningen lite lättare än ni gör i dag. Minnena bär ni i era hjärtan<3
Love you
Spjutvägen saknar er också....de färggranna konstverken på gatan, de små korta pratstunderna över staketet, lilla fina elbilen, röda brevlådan och söta Tekla som knackar på fönstret för att vinka.
SvaraRaderaFörlåt om jag rör upp känslor för dej men för mej är det fina små minnen som jag vill berätta att jag gärna bevarar.
Ni är hjärtligt välkomna hit när ni vill. Ta väl hand om er tills vi ses igen en dag.
Kram
G
Åh så fint, jag blir rörd till tårar att läsa om dessa fina minnen som ni fd grannar bär med er! Jag är en "okänd" medmänniska men känner så för Sophie och Henriks verklighet att jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser ovan.
RaderaKram
Mia
Kjære dere! Jeg tror ikke at noen ventet en stor "avskjedsrunde"i nabolaget.Vi forstod nok alle at dette var en uhyre vanskelig tid for dere.
SvaraRaderaHåper dere kommer til å trives når dere flytter igjen!
Dere er alltid velkomne til oss,fine Sophie,Henrik og Tekla!
Kram Bente & co
Era gamla grannar har med all säkerhet förståelse!
SvaraRaderaJag vet inte om du tänkte på det själv men du skrev "En dag, när jag är redo..."
Betyder det att du kan se något ljus i tunneln? Tristan mår nog bra där han är men han vill säkert att hans älskade mamma också ska må bra och kunna leva igen en dag.
Önskar dig allt gott!
Annika
Alla era minnen tar ni med er, men ändå från första stund när jag läste att ni måste flytta så snart inpå gjorde det ont i mig, förstår inte varför de gjorde så, ni kanske vet. Men jag blev arg! Fina ni, ni ska giftas med tristan i närheten, blir det i kyrkan? I den kyrkan?
SvaraRaderaÖnsjar varje dag tristan tillbaka, och varje dag är han och ni närvarande i mig. Fina ni ❤ hoppas ni en dag kan orka leva med allt detta fullt ut!
Massa kärlek till er ,
Kramar från Carro i sthlm