Min födelsedag.
Men ingen Tristan, som kom in med frukost på sängen, presenter, teckningar och sjungandes "happy birthday"!
Svälj, svälj, svälj.
Nej, klumpen i halsen försvinner inte.
Vill inte fylla år längre.
Gör ingen grej av det, bad jag.
Fira inte mig.
Jag är död inuti.
Det är morgon.
Gå ur sängen.
Tekla är vaken.
Solstrålen.
"Gomojjon" säger hon, när man tittar in genom hennes dörr.
Klumpen i halsen mjuknar något.
Hon har lärt sig att säga "grattis" och säger det hela morgonen till mig.
Älskade Tekla.
Älskade Henrik.
Förlåt, att jag inte orkar!
Jag försöker.
Vi åker till Rydebäck, äter en härlig middag och efterrätt.
Barnen busar.
Kärleken finns där.
Vi väljer att "fira" mammas och min födelsedag tillsammans med övrig familj på fredagen istället.
Igår.
Vaknar med mardrömmar som sitter i sen natten.
Panikångest, måste ringa hem Henrik en stund.
Saknar mitt barn desperat.
Henrik tröstar.
Lugnar.
Åker till jobb och jag sover hela förmiddagen.
Tills nästa panikångest-anfall - större, längre och ondare.
Sobril och dusch.
Kalas!
För kärlekens skull.
För att vara tillsammans.
Men en fattas.
Och det sliter sönder mig.
Jag har aldrig varit en materialistisk (stavas det stå?) människa!
Men nu älskar jag att fylla mitt hem med vackra ting och blommor.
Och jag blev bortskämd.
Det betyder så mycket för mig, så jag måste visa er...
Massor av blommor och krukor, underbart doftljus, body shop-kit, lyxig honung, berlock med fjärilar, plåtburkar med vackra fjärilsmotiv, en fin tavla, nytt bord och stolar, ett silverhjärta med kedja, en stor fin glaslykta, tidningar, choklad och godis.
Tack mina underbaraste, för att ni firade mig, trots att jag kämpade emot lite.
Tack för alla fina presenter.
Jag älskar er.
Grattis i efterskott. Jag är glad för alla fina människor du har omkring dig. Ett ännu större grattis till förlovningen mellan dig och Henrik. Så fint. All kärlek till er.
SvaraRaderaKram Èva
Kärlek till Dig❤
SvaraRaderaDet låter som att Du fick en fin dag trots att där var en som fattas❤
Kram
Jag har läst din blogg ett tag nu och har inte skrivit något här innan, jag har väl som så många andra tänkt, vad säger man? Så svårt! Jag vill bara önska dig grattis på födelsedagen! Du skriver så rakt från hjärtat och det känns som en ära att få ta del av en liten del av dina tankar. Jag ryser ofta av dina inlägg, av fasa för jag kan inte ana vad du och din familj går igenom, men jag vet vad kärleken till ens barn gör med en. Livet skulle aldrig bli detsamma igen utan dem. Tack för att du delar med dig!!
SvaraRadera/Kram från Emelie en tvåbarnsmamma i Sthlm
Jättegrattis i efterskott kära vän :) Jag o Ricki firade 9 år den 22 maj. Ett bra datum det där ;)
SvaraRaderaHoppas du hade en fin dag med familjen, även om en viktig pusselbit saknades. Jag förstår att det svider, gör ont, plågar....som fan!! Det gör ont i mig av bara tanken...hur känner du då??? Usch!!
Jag är säker på att Tristan var med dig på din dag, firade dig på sitt sätt. Han finns där, vid din sida varje dag. Han finns nära, jag är övertygad.
Stor bamsekram Goa du.
Puss Krellan
Grattis i efterskott! Kram på dig!// Anna mamma till Ronja.
SvaraRaderaGrattis i efterskott! Det gör så ont att läsa om din smärta, den är så vansinnigt brutal...Fint att du blev firad iaf av familj o vänner som verkar vara helt underbara och finnas där i alla stunder. Kramar Caroline W
SvaraRaderaNär man har förlorat någon man älskar, så hör man "det första året är värst". Man ska fira första julen, första påsken, första födelsedagen, uppleva första snön, första doppet i havet....allt det där som man har gjort med sin älskade som inte finns längre.
SvaraRaderaJag vet inte om det blir lättare andra året eller tredje året i heller. Jag tror kanske inte det blir lättare, men man lär sig kanske hantera alla känslorna och kanske, kanske blir de inte lika smärtsamma i framtiden. Jag vet att du inte ser ljuset hjärtat, det har vi pratat om många gånger när jag tex läst ett reportage och mitt hjärta slår en extra volt när jag kan se att människor hittar tillbaka i livet efter stor sorg. Jag vill så innerligt ge dig hopp, vill att du ska nudda vid tanken på att det blir lättare och det är bara för att du ska orka kämpa. Inte alls för att du ska "skynda på sorgen" eller att någon alls tar lätt på den. Du är tapper och du klarade av din födelsedag, omgiven av din fina familj. En sak i taget, en dag i taget, en minut i taget, ett andetag i taget.
Verkligen fina presenter du fick, du är värd varenda en. Nu blev det ju inte solsken (du skulle ju sitta ut med tidningarna och mumsa choklad) men kanske soffan, tidningarna och chokladet gick lika bra=) Love you
Kära Shopie!Vad bra att du blev bortskämd..Du behöver bli bortskämd!!Så tjusiga grejor!!All kärlek till dig/ christel
SvaraRadera