En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 29 december 2012

Min Jul

Ångest, brutal ångest.

Att behöva fira jul utan sitt älskade barn, som pratat och tjatat om julen sen tidigt i somras.

Att minnas allt han redan berättat att han önskade sig i julklapp.

Att behöva åka ner till kyrkogården, för att ställa hans tomte.

Ångest.
Hjärtskärande.
Kvävande.

Ja, jag är kvar.
Andas fortfarande.
Simmar.
Håller mig ovanför ytan.
Tack vare Tekla.
Tack vare Henrik.
Tack vare vår underbara familj.
Tack vare sobril, medmänsklig kärlek och omtanke.

Andas.
Ser ut på ett sätt på utsidan, men är söndersliten och trasig på insidan.

Saknar så att jag kräks.
Saknar så att jag kvävs.


13 kommentarer:

  1. Ni var med oss i hjärtat hela julhelgen och det var en annorlunda julkänsla för oss alla. Vi tänkte på Tristan, pratade om honom och tände våra ljus.
    På juldagen såg vi på tv en konsert med Sanna Nielsen. Hon sjöng "Utan dina andetag" och vid meningen om färglös tår började jag gråta. Vi satt med hela Nickes familj och det bara rullade tårar på mina kinder. Det gör så fysiskt ont i mig, kan inte ens föreställa mig hur du känner.
    Livet skulle inte bli så här, varför?

    SvaraRadera
  2. Följer din blogg, följer ditt liv.
    Känner inte dig, men känner med dig.
    //Camilla

    SvaraRadera
  3. Tårarna trillar ner för kinden...tänker så på er o har gjort hela julen. Om det gör ont i mitt hjärta, vad gör det då i era hjärtan???!!

    Är glad över att ni andas, glad över att Tekla o era nära/kära hjälper er med det. Skickar styrka o kraft som kanske kan bli ett andetag till...

    Stora kramar från Krellan

    SvaraRadera
  4. Åh .... Så ont det gör att läsa ..
    Ångest och saknad så man kvävs .. Minns känslan då mormor, farfar och en vän till mig gick bort. Paniken av verkligheten som inte går att påverka, maktlösheten ..... Plötsligt andas man lättare, utan att det betyder att saknaden är mindre. Önska jag kunde underlätta för dig att andas och genomlida dagarna. Ni är ständigt i mina tankar.
    Kramar/Camilla

    SvaraRadera
  5. Jag har tänkt så mycket på er, på hur fruktansvärt tungt och mörkt ni måste ha det ❤
    Så mycket sorg, saknad och vilken tomhet ni måste ha i era hjärtan.
    Jag lider så med er, det var inte så här livet skulle bli.
    Ofattbart. Orättvist. Fruktansvärt.
    Kram fina fina Sophie.
    Styrke-tankar och värme till er❤

    SvaraRadera
  6. Finner inga ord, tårarna vill inte sluta rinna. Läser först om Teklas jul o ler över hur fint hon haft det. Läser sen om din o slutar le, gråter och lider med er som tvingats fira julen utan ert älskade barn. Har inte gått en dag sedan jag hörde om olyckan som jag inte tänkt på er. Extra mkt under julhelgen, barnens högtid. Du är beundransvärd som orkar göra en så fin jul för Teklas skull..du och din familj. Jag är glad att du fortsätter med bloggen. Otroligt smärtsamt att läsa men nu kan jag i alla fall "titta till dig", se så du andas, försöka skänka en gnutta styrka o kärlek. Hoppas bara du slipper de tråkiga kommentarerna, obegripligt att det finns de som skriver dem över huvud taget.. Många kramar, ni finns ständigt i mina tankar. Kram Caroline W

    SvaraRadera
  7. Jag önskar och önskar och önskar att ni fortfarande fick vara tillsammans, barn hör ju ihop med sina föräldrar, föräldrar hör ihop med sina barn. Att föreställa sig saknaden gör fysiskt ont, jag längtar ju efter mitt barn bara efter några timmar på väla..

    Jag önskar och önskar.

    Ta hand om er, kram Pia Å

    SvaraRadera
  8. Åh Sophie!
    Vill bara skrika rakt ut!
    Vilken maktlöshet! Så hemskt!
    Tänk att din familj ska behöva ta sig igenom detta. Helt sanslöst! Fruktansvärt!

    Tänker på er och önskar er allt gott!
    Mitt hjärta blöder, tycker så fruktansvärt synd om er.

    Kärlek och kramar i massor<3

    SvaraRadera
  9. Ni var med i mina tankar många gånger under julhelgen. Tände ljus för Tristan och för er.

    Ni är otroliga som klarat julen, som andats er genom julen. Tekla verkar fått en fin julafton.

    Ni är duktiga - fortsätt andas. En dag kommer du orka mer än att bara överleva...

    SvaraRadera
  10. Har nu läst vartenda inlägg i dina tidigare bloggar, fyllda av så mycket kärlek!
    Det smärtar mig att detta hänt er, jag gråter o önskar att ni fick ha er fina onge hos er!
    Hans tid på jorden blev alldeles alldeles för kort men ni gav honom det finaste man kan ge, ett liv fyllt av kärlek!
    Inte en dag passerar utan att jag tänker på er och Tristan, tack vare din blogg och ditt skrivande så har jag blivit en tålmodigare mamma.
    Vi känner ju inte varandra men utifrån det jag kan läsa så är du en underbar människa!
    Jag önskar jag kunde ge dig en kram, jag kramar dig i tanken istället o tänker att molnen vaggar Tristan ömt <3 /Anna

    SvaraRadera
  11. Vet inte vad jag ska skriva, men allt du skriver berör! Hamnade i din blogg i samband med olyckan och har sedan dess läst den varje dag, ibland flera gånger... Känslan jag får inombords är ibland obeskrivlig och hur är det då för Er som lever i denna mardröm. Så otroligt fina barn och en otroligt fin mamma!

    Jag vill att du ska veta att Du har fått mig att bli en bättre mamma till mina små på 3 och 4 år. Du eller Ni finns hela tiden med mig, även fast jag inte vet vem ni är. En märklig känsla men så är det!

    Livet är fruktansvärt orättvist och om jag på någotvis kunde lätta på er smärta skulle jag göra det!

    Varma kramar från Dalarna

    SvaraRadera
  12. Finaste shopie!!Har inga ord!Finns inte i detta ni går igenom !Detta ofattbara,orättvisa ni får leva i!Tänker på er!Kramar dig¨å håller din hand å viskar snälla försök att andas!STörsta varmaste kramen till dig /er./christel

    SvaraRadera
  13. Finner inga tillräckliga ord för att trösta. Ni är så starka som gjorde söta fina Teklas jul så fin. Skickar återigen styrka och värme till er fina Sophie <3

    Mia

    SvaraRadera