En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

måndag 9 december 2013

Gästinlägg av lillasyster.

Detta är ett gästinlägg, skrivet av min lillasyster Malin❤️

Kl 04.32 väcks jag av Erik som sätter sig upp i min säng. Han säger:
-Mamma, Tristan har hälsat på mig! Han har varit hos mig, vi har ätit frukost. Sen la han sig ner och somnade om igen.

När vi vaknade strax efter kl 7, så pratade vi om att det var Tristans födelsedag, när vi stod vid hans foto.
Erik berättade igen att Tristan hade varit hos honom.
- Mamma, han var hos mig, han är inte död längre! Han kom tillbaka och vi åte frukost, jag och Tristan. Mamma, han kan åka skatebord Tristan och han kan hoppa med den! Det kan han, Tristan!

Lyckan i blicken helt obeskrivlig och samtidigt en sån smärta i mitt hjärta... Mitt älskade lilla barn som förstår så mycket men ändå inte allt, han försöker så förtvivlat att få ihop pusselbitarna...

Han längtar efter dig Tristan, han längtar så !

Tack mosters finaste stjärna för att du kom till honom i drömmen i natt !
Älskar dig ❤️




13 kommentarer:

  1. Jag ler med tårarna rinnande. Sådan lycka för Erik! Och ändå så ont. Antar att det är han och Tristan på bilden. Så fin :) Säger en hel del.
    Varm kram från Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är Tristan och Erik på bilden, älskade kusiner, som avgudade varandra❤️

      Radera
  2. Så rørende! Tårene renner her også <3 Kramar fra Bente

    SvaraRadera
  3. Hoppas att ni kan bejaka Eriks upplevelse som sann, i allafall sann för honom. Barn är så känsliga för det oförklarliga. Det är sån tröst för mig att höra honom. Kram EJm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, självklart gör vi det. Vi har alltid lyssnat på våra barn och tagit alla deras tankar, ord och upplevelser på största allvar.
      Dessutom är vi själv övertygade om att Tristan är kvar hos oss och ger oss tecken på det då och då.

      Radera
    2. Jag tänkte nästan det men eftersom jag vet genom mitt jobb att man i allafall förr förklarade för föräldrar som mist sitt barn, som personal skulle man vara "snäll" och "hjälpa" genom att förklara detta som hjärnspöken mm så det var därför jag skrev som jag skrev. Vet inte om du har råkat ut för liknade människor i vården men hoppas verkligen inte det. Ni behöver all tröst och uppmuntran som ni kan få! Tack för att ni berättar! Kram EJm

      Radera
  4. Barn har så öppna sinnen, fantastiskt att Erik har Tristan hos sig <3

    SvaraRadera
  5. Jag kan inte läsa inlägget utan att mina tårar svämmar över...Så underbart o fint, vilken lycka för Erik att få uppleva o känna det han gör. O vem vet, är det dröm eller inte? Tristan finns här ibland oss, nära....Bilden är så himla fin, tycker om den jättemkt :) Stor kram älskade vän // Krellan

    SvaraRadera
  6. Otroligt fin bild, den utstrålar sån vänskap och kärlek! Fantastiskt rörande att höra att Tristan går sida vid sid med sin älskade kusin.. Tänk att han kan åka skateboard också, underbart att läsa det som Erik beskriver, tack för att ni delar med er!

    Stor varm kram
    Mia

    SvaraRadera
  7. Vilket underbart inlägg <3
    Tårarna svämmar över, blir varm i hjärtat samtidigt som det smärtar!
    Även jag är övertygad om att Tristan finns hos er, i varje andetag <3
    Kärlek o kramar <3 /Anna

    SvaraRadera
  8. Kan bara hålla med, underbart!
    Bilden på Tristan o Erik ♥♥
    Så rörd.
    Kramar om från Malin

    SvaraRadera
  9. Jag tror absolut Tristan finns vid er sida♥
    Och såå underbart att höra att han hälsat på fina Erik. Dom har starka band till varandra♥♥
    Tårarna rullar här också...en helt underbar bild♥
    Kram på Er!

    SvaraRadera