Går inte framåt...
Snarare bakåt...
Blir inte bättre...
Snarare sämre...
Mer mardrömmar.
Mer ångest.
Mer panikångest.
Läkarbesök igår, min underbare läkare som gör sitt allt för att hjälpa mig.
Panikångest i väntrummet.
Fruktansvärt, skakade, hackade tänder och fick inte luft.
Fick hjälp av sköterska och min läkare.
1 h och 10 min var jag inne hos honom.
Det där är att ta sig tid att lyssna och vilja hjälpa.
Han svarade på mina svåra, tunga frågor, som ingen annan vill svara på.
Nu vet jag.
Det gör ont.
Men jag vet, det behövde jag.
Status just nu:
Höjning till maxdos på antideppen, fortsatt sobril morgon, middag, kväll + extra när det behövs och ny sömnmedicin i hopp om att få sova längre utan att vakna hela tiden av mardrömmarna.
Hemläxa, samma som vanligt, som inte funkar - gå en liten runda ute, alldeles ensam.
Life sucks!
Jag ligger back i bloggen, jag ska visa Teklas sommarlov i bilder! Hon har så underbara människor runt sig.
Hon har haft ett fint sommarlov, även om vi inte klarat att åka nånstans. Lekt med alla sina kompisar som kommit hit, bad i poolen, glass och sena kvällar.
Ska visa.
Sen.
Orkar inte nu.
Är ledsen, energilös och samtidigt otroligt upprörd och arg på människor som skapar onödig drama runt oss och blandar in oss i nån form av konstig konflikt, vi själv inte förstår!
Bort!
Finns inte plats för sånt!
Otroligt känslig och för ömtålig för sånt nu.
Finns bara plats för kärlek, lugn och ro.
Jag kommer hit igen, när jag är lite piggare och mindre upprörd...
Kanske...i alla fall...
Tappar lusten att dela med mig av mitt innersta, när jag är upprörd och besviken på människor.
Godnatt!
Tänker på dig <3
SvaraRaderaBort med energitjuvar, ni behöver inte det!
Sänder dig en omfamnande o varm cyberkram, hade jag kunnat hade du fått min styrka o energi <3
Kärlek o kramar <3 /Anna
Gör mig så ont att läsa ditt inlägg. Gör mig så vansinnigt förbannad att människor runt dig inte kan hantera sina I-landsproblem utan att blanda in er. Hoppas innerligt att du nu har nått botten och på något vis kan finna tröst i att vara Teklas mamma och se fram emot att bli fru. Finns inga ord som hjälper men någonstans tror jag de lagras och kan ge styrka längre fram. Kram Mian
SvaraRaderaLäser din blogg som en avlägsen vän till familjen. Varje gång jag kikar in vill jag skriva något. Har börjat flera gånger. Men vad skriver man? Kan inte beskriva känslor som du. Orättvist. Tragiskt. Alla ord blir så platta. Tänker att det kanske är just det jag ska skriva. Att jag kikar in. Att jag försöker förstå. Att jag önskar att jag kunde säga eller göra något för att hjälpa dig. Att det som hänt er finns i mina tankar i min vardag med mina barn.
SvaraRaderaNär olyckan drabbade vår familj, när allt var nattsvart, var det många som sa att det kommer bli bättre. Jag ville inte höra det. Var bara förbannad på dem. Hur fan kan det här någonsin bli bra. Så jävla arg på alla andras normala, oförstörda liv som fortsatte som inget hänt. Men nu är det jag som står här och blickar tio år tillbaka. Jag förbannar fortfarande olyckan. Vill göra om. Förhindra den. Även att jag nu vet att olyckor är skoningslösa, de slår till mot vad och vem som helst. När som helst. Jag är inte en sån som säger "jag är glad att det hände, det har kommit så mkt gott med det". Jag vill fortfarande ha den ogjord. MEN, jag har lärt mig leva med det och det dominerar inte längre mitt liv. Det hämmar mig inte från att vara lycklig i det jag har. Önskar att tiden tar dig dit.
kram
Är så fruktansvärt. Din sorg och smärta ger perspektiv på min saknad. Är själv iväg med jobbet i två veckor och tycker att det är fruktansvärt att vara ifrån barnen. Men, så tänker jag på dig och med vilken glädje du gärna varit iväg från dina två guldklimpar, om det BARA hade varit i två veckor. Tycker så synd om dig och känner så med dig. Många styrkekramar från Kajsa
SvaraRaderaBlir illa berörd av andra människor och hur de behandlar er. Det är tungt att läsa dina inlägg samtidigt som jag blir glad när du skrivit något även om det är av sorg och saknad du skriver så vet jag att du andas <3
SvaraRaderaMånga varma kramar och tankar till er alla, Elin A.
Du är beundrandsvärd hjärtat, du kämpar på allt vad du kan och orkar dessutom sätta ner foten och inte ta någon skit. Bort med energitjuvarna, för oavsett VAD för problem folk har så får man under inga omständigheter försvåra för er på något sätt. Ni är fantastiska, glöm aldrig det.
SvaraRaderaHoppas medicinerna hjälper dig att klara vardagen lite bättre. Love You
Många tankar från mig!
SvaraRaderaDu finns i mina tankar dagligen.
Du. Är. En. Kämpe.
♡
Kramar i mängder min vän.
SvaraRaderaMassvis med styrka o energi.
Önskar så att det kunde bära dig, ge dig ork...
Jag hoppas att du snart mår bättre, att det iaf inte blir värre. Jag vill att du ska må bra. Tänker så på dig/er....
// Krellan <3
Vill bara krama om dug :(
SvaraRaderaBeklagar det hemska du genomlider :(
Önskar man kunde gjort något för dig. Tittar in hit varje dag och hoppas att du ska må bättre men fattar nu ännu mer hur trasig du är. Mitt inlägg hjälper inte dig men jag vill att du ska veta att vi är många som tänker på dig varje dag och lider med dig.
SvaraRaderaKram från Annika
Jag finns alltid för dig hjärtevän och ger dig så mycket jag bara kan och får av värme,kärlek,tid,lyssnar,en axel,en hand och allt där emellan. Det räcker inte så långt men kanske just för stunden, just just nu...här och nu, bara just i denna sekund och minut. Dom är många och fler kommer.. hela tiden. För just tiden...den går, men jag finns fortfarande här, för dig! Kärlek, en massa till dig min vän
SvaraRaderaLove you <3
/A
Känn ingen press att skriva här på bloggen, den är till för din skull och ingen annans. Önskar att ni kunde få lugn och ro att sörja, att ta hand om Tekla och bara rå om varandra. Önskar att ni slapp oroa er för annat, ni har tillräckligt att tänka på. Önskar att ni kunde få vara glada igen, önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden...Tänker på er, går inte en dag utan att jag tänker på er. Kramar Caroline W
SvaraRadera