En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

måndag 1 april 2013

- Du måste!

Samma samtal om och om igen...

- Jag vill inte leva utan honom!
- Du måste!
- Jag kan inte!
- Du måste!
- Men jag vill inte!
- Nej, men du måste!
- Jag vill inte vara glad utan honom.
- En dag kanske...
- Nej, jag vill inte, jag kan inte vara glad utan honom. Jag behöver honom. Han är mitt barn.
Min älskling. Min underbara onge.
Jag vill inte leva utan honom. Jag vill hålla honom i min famn nu.
Nu, nu, nu!!
Jag vill inte vara glad utan honom.

10 kommentarer:

  1. Dina ord träffar rakt i hjärtat.... Ofattbart, brutalt.
    Fruktansvärd verklighet ni lever i. Så jävla orättvist och fel.
    Ständigt i mina tankar. Varma kramar till dig/er❤❤

    SvaraRadera
  2. Finner inga ord...vill bara skicka en stor kram

    SvaraRadera
  3. Din känsla kan ingen ta ifrån dig.. Men ge inte upp, i allt mörker finns din dotter; ljuset, framtiden. En dag kommer du förenas med din älskade pojke igen, det är jag övertygad om. Livet har verkligen blivit den brutalaste av verkligheter för dig och din familj, visat hur skört och orättvist det är, visat hur lätt lycka kan förvandlas till den djupaste sorg. Mina tankar är hos dig/JEN

    SvaraRadera
  4. Livet är så orättvist! All styrka till er! /Helen

    SvaraRadera
  5. Kan knappt andas när jag läser dina ord... Tårarna bränner och jag svettas. Ofattbart overkligt. Läser och skakar på huvudet. Så fel. Tänker på er jämt. ❤

    SvaraRadera
  6. Det är så fruktansvärt att du inte kan ha båda dina barn hos dig. Alla som har barn har nog någon gång sagt "jag kan inte leva utan mina barn, skulle aldrig klara det". Så kan jag tänka ofta, jag förstår ju inte ens hur du gör?

    Men meningen "du måste" är hård och svår, det förstår vi alla. Jag vill säga att "du vill leva, för Teklas skull". Din kärlek till den tösabiten är så oändligt stark och hon förtjänar sin mamma. Hon förtjänar mamma som, med brustet hjärta, ändå alltid finns där för henne. Du har för alltid två barn, därför "måste" du leva då ett finns hos dig. Ett andetag i taget. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sophie, din vän Emilia skrev vad jag tänkte o ville få ner i ord <3
      Ett andetag i taget, för Tekla o för dina nära o kära som älskar o behöver dig. Finns bara en av dig, o det e du!
      Kärlek o kramar <3 /Anna

      Radera
  7. Snyft!!!Brutalt orättvist!!!Grymt...styrke kramar i massor Älskade Shopie!!!Bamse kram/ christel

    SvaraRadera
  8. Tänker på er och önskar så innerligt att tiden gick att dra tillbaka!
    Kramar

    SvaraRadera
  9. Nä vem fan vill leva utan sitt barn. Så jävla grymt och orättvist allting. Ingen ska behöva uppleva nåt sånt. Fortsätt andas Sophie, för Teklas skull i alla fall. Många kramar! Anna

    SvaraRadera