En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

söndag 7 oktober 2012

Varje...

Du fattas...
Varje andetag jag tar...
Varje hjärtslag som slår...
Varje steg jag går...
Saknas du...

Du fattas mig, varje sekund.
Det gör så obeskrivligt ont, att jag knappt orkar finnas...

Varje andetag jag tar,
Varje hjärtslag som slår,
Varje steg jag tar,
är för Tekla...

Tekla är anledningen, till nästa andetag...
Och nästa...
Och nästa...

13 kommentarer:

  1. Sophie...glöm inte bort att det finns fler som behöver ditt andetag, hjärtslag och existens fastän att det är jobbigt och gör ont.
    Henrik,syskon,släkt,vänner är några av dem. Genom din existens lever Tristan vidare hos dem också i minnet.
    Massor med kramar!
    /Linda Jensen

    SvaraRadera
  2. Jag ser hur du kämpar och du är stark Sophie. Tekla är solstrålen och hon ger dig energi att fortsätta, ett andetag i taget...

    Du är unik, på så många fina vis. Jag önskar jag kunde bära din smärta, jag önskar jag kunde hjälpa er mer. Du vet var vi finns.

    SvaraRadera
  3. Tänder ett ljus som jag hoppas ska ge dig styrka att fortsätta andas. För Tekla, för Henrik. För nära. Och kära. Och inte minst för Tristan. Åh vad jag önskar att orden räckte till Sophie. Att jag kunde förändra...

    SvaraRadera
  4. Åh fina Sophie.... Jag kan bara föreställa mig den enorma smärta och tomhet som ni måste känna. Fortsätt att andas, ett andetag i taget..... Ni finns i mina tankar varje dag... Massor av kärlek <3 <3

    SvaraRadera
  5. Ni finns ständigt i mina tankar, inga ord kan ta smärtan ifrån er även om jag önskar att det var så. Om ändå smärtan kunde delas upp på alla som tänker på er, vill så gärna hjälpa er att orka..
    Kramar i massor/Caroline

    SvaraRadera
  6. Önskar jag kunde ta din smärta en liten stund. Om så bara för några sekunder. Du är stark Fi. Det är du!

    SvaraRadera
  7. Det är så sorgligt, så sorgligt. Jag kan knappt andas när jag läser... Så fruktansvärt. Barn kan inte, får inte dö. Någonsin.

    Tänker på er....
    Kram, Sara M

    SvaraRadera
  8. Jag hade också gärna burit er smärta en stund om det hade funkat så, men så funkar det ju inte... Vi känner i alla fall alla smärta och ber om styrka för er. Orka andas för Tekla!
    Kramar

    SvaraRadera
  9. Det gör ont att läsa det du skriver....ont, ont, ont....
    Tänker på er varje dag och önskar att all kraft i världen kan hjälpa er genom detta.
    Fortsätt andas Sophie, fortsätt....för Tekla och för alla andra i din närhet. Och för Trisan....andas, andas, andas....

    Pussar o kramar från Krellan

    SvaraRadera
  10. Tänker på er varje dag och önskar att du hittar kraft att fortsätta andas och finnas...jag önskar av hela mitt hjärta..kramar länge / Caroline Cedergren

    SvaraRadera
  11. Du kan, du kan... Ni är i mina tankar och i mitt hjärta. Alltid.

    Kram Ulle

    SvaraRadera
  12. andas in den friska höstluften, låt den fylla dina lungor av fin luft av minnen och kärlek
    fortsätt andas

    SvaraRadera
  13. Finns inga ord i världen som räcker för att bekriva känslorna man känner, inte heller kan man förändra det.. det gör ont. Vi saknar, gråter pratar, försöker vakna upp från detta men tyvärr är det verklighet.
    Att inte kunna hjälpa,lindra trösta, att vara helt maktlös...
    jag kan inte förändra, inget jag säger eller gör, finns inga ord. Bara tårar och tomhet men ändå så mycket kärlek.
    Jag kan bara finnas där, bredvid dig/er. Jag finns här, för er <3 och i mina tankar finns ni alltid.
    Andas finns hitta kraft styrka min älskade vän, att ta ett steg till.. <3 <3 <3
    håller om
    <3 Anna

    SvaraRadera