Orken.
Jag.
Hela jag tog slut.
Räckte inte långt idag.
Gå upp, klä mig, fixa iordning Tekla, promenera till dagis och tillbaka, äta frukost och där tog den slut.
Totalt stopp.
Hur mycket jag än vill göra något annat, vill varken kropp eller huvud det.
Det behövs städas, diskas, tvättas osv.
Men det kommer efter på prio-listan.
Det är bara att lyssna och lyda kropp och knopp.
Bädda ner mig och låta Isodor spinna mig till sömns igen.
Så får vi hoppas på mer energi, om nån timme...
Ja, det är promenaden till och från dagis, dvs över spåret, som stjäl all energi. Men jag är envis och har pushat mig själv till att göra detta varje dag denna veckan, hur ont det än gör.
Idag tog det lång tid innan vi kom över på hemvägen.
Satt i busskuren och kämpade mot ångest, tårar och flashbacks.
Nu räcker det denna veckan, nu vill jag inte mer.
♥kram♥
SvaraRaderaStarkt av dig att gå DÄR varje dag! Förstår attd et måste vara jättejobbigt och såklart stjäl det energi från dig. Tänk på dig själv i första hand, hemmet kommer senare.
SvaraRaderaTänker på er ofta, får ont i magen när jag ser ett tåg...
Tror och hoppas att Tristan satt bredvid Tekla när hon lekte med hans bilar :)
Varm kram från Karin
Fina du <3
SvaraRaderaSåg er i busskuren, du satt o Henrik stod med vagnen.
Jag vinkade, ville inte tuta, men du såg inte. Var på väg till jobbet, sent ute pga samtal på fsk.
Ville stanna men hade en buss bakom mig.
Skickar mina tankar, styrka o massa kärlek o kramar <3 /Anna
Hur ont det än gör så är det nog bra för dig att kämpa och stålsätta dig igenom det som är tufft. Hjälper nog hjärnan och hjärtat i läkningsprocessen. Bra gjort Sophe!!
SvaraRaderaImponerande starkt av dig att pusha dig så. Kan bara tänka mig hur mycket energi det tar från dig. Bra att du utmanar dig själv samtidigt som det är så viktigt att lyssna på kroppens signaler, att bädda ner sig igen, för att försöka få lite mer energi. Jag beundras av att du orkar gå upp på morgonen, att du orkar ta dig igenom dagarna och jag förstår såklart att lilla dottern och andra nära och kära ger dig mycket energi och hjälper dig/er att ta nästa steg.
SvaraRaderaStyrka i massor vill jag skicka. Förhoppningsvis blir morgondagen lite lite ljusare.
Kramar om dig/er länge i mina tankar Sophie. Har svårt att formulera och hitta ord men hummar med i vartenda ett du skriver.
SvaraRaderaJag hoppas att du kunde vila och sova lite med hjälp av er älskade tuss.
Från Malin ♥
Tänker på dig fina fina vackra Sophie.
SvaraRaderaDin blogg har blivit så fin och jag läser så ofta jag hinner och kan.
Tekla är verkligen så vacker och så fin.... och som du själv skrev i ett av inlägget.... så lik sin bror... en liten kopia <3 så vackra barn <3
sänder dig en stor energikram och hoppas du vet att du alltid finns i mitt hjärta <3
Kram Jenny Puronranta
Heja dej! Vilken jäkla kämpe du är!tänker på er så hela hela tiden!
SvaraRaderaAtt hela tiden mer eller mindre värka av sorg gör förstås ingen sprudlande av energi. Att jag förra veckan kände mig utmattad utav tanken på hur, om och när vårt kök ska färdigrenoveras ter sig nu som ett stort skamset skämt. Hoppas helgen bjuder dig på åtminstone en liten stund av positiv energi. Kram/Jessika
SvaraRaderaSkickar en mamma styrkekramar till er❤️
SvaraRaderaKram flisan❤️
Skickar en massa styrkekramar till er❤️
SvaraRaderaKram flisan❤️
Jag är så stolt över dig, min tappra kämpe. Du gör allt vad du kan, du pushar dig, du tränar, du bearbetar och överlever...
SvaraRaderaDet är otroligt svårt att förstå hur mycket energi detta kräver, men du låter oss ana en del av det du går igenom varje dag. Beundransvärt. Love You
du vet den där känslan när man känner att någon blir så orättvist behandlad och man bara vill säga ifrån att : nu räcker det! där gick du över gränsen! om det nu finns någon gud så är det just det jag skulle vilja säga till honom efter att ha läst det du tvingats uppleva, INGEN ska behöva uppleva det som du upplevt, man låter inte någon bära ett barn i 9 månader med allt vad det innebär: både den enorma kärleken man känner för det lilla livet direkt och även krämporna man kämpar med under graviditeten, sedan en jobbig förlossning på det ( det var iallafall vad jag hade med mina barn) därefter den enormt villkorslösa kärlek man känner, sömnlösa nätter så man nästan går sönder av sömnbrist men man gör det för det älskade livet som man älskar höra skratta,busa, leka, prata, och därefter bara rycks ifrån en! vad tänkte gud där? jag kan inte hjälpa det, men jag blir så förbannad! vad tänkte gud där?? med det sagt så vill jag bara ge dig en stor varm kram och säga att vad som än händer kan ingen ta ifrån dig alla fina minnena med din fina son, de lever kvar för alltid <3
SvaraRadera