Vi ligger på botten.
Båda två.
Den mörka, svarta och kalla botten.
Vi är så svaga nu.
Ömtåliga.
Blås inte på oss, då faller vi omkull.
Vår vardag fungerar väldigt dåligt.
Vi är trasiga.
Helt sönder.
Vill inte mer.
Orkar inte mer.
Jag är tung, som betong.
Min kropp är trött.
Lungorna har svårt att ta in nytt syre.
Magen gör ont hela tiden.
Denna jävla ständiga ångest, saknad och längtan.
Förbannande skuld, som tynger mig och trycker ner mig i skorna.
Klumpen i halsen som är i vägen, varje gång jag ska svälja.
Kommer aldrig acceptera.
Aldrig.
Att vårt liv blev såhär.
Han har legat i min mage.
Hans hjärta har slagit, sidan om mitt.
Jag har fött honom.
Jag älskar honom.
Han är mitt liv.
Jag vill inte leva utan honom.
Jag vill inte.
Jag vill inte vakna imorgon igen och ta på mig masken och bita ihop.
Jag är trött.
Jag orkar inte mer.
❤❤❤
SvaraRaderaOrden har tagit slut, finner inga sätt att lindra din sorg. Jag vet att du aldrig kommer att acceptera, vem skulle kunna göra det. Jag vet bara att kärleken till barnen är störst av allt. Tekla behöver sin mamma och pappa och ni tar er vidare för henne.
SvaraRaderaÄlskar dig, är alltid vid din sida.
<3 Kärlek och styrka till er <3 /Kram JEN
SvaraRaderaStyrka skickar jag till Er❤
SvaraRaderaAlltid i mina tankar..
Kramar❤
Kjære dere,har ingen ord <3
SvaraRaderaTristans solros blomstrer,jeg er ute og ser på den hver dag.
På mine farforeldres gravsted står et bibelsitat:"Han skal tørke hver tåre fra deres øyne." Så mange tårer...Vi gråter med dere.Skjønner at dere må være helt utslitte.
Varm kram fra Bente med familie
Tänker på er ofta ofta! Önskar så att det fanns något att göra för er. Många varma kramar Elin A. <3
SvaraRaderaHittar inte ord. Bara en önskan om att orka fortsätta....för Tekla, för varandra, för familj, för vänner och framförallt för Tristan.
SvaraRaderaMassor med tröst och kärlek!
Kram Linda Jensen
Livet är så fruktansvärt orättvist. Stor kram till er <3
SvaraRaderaLinda
Finner inga ord...
SvaraRaderaMen sänder er min styrka, all kärlek o kramar <3 /Anna
Åhh kan knappt andas. Lider så för er, det är så fruktansvärt. Önskar er lite ljus och styrka. Varm kram från Karin
SvaraRaderaSophie, varje gång jag läser dina inlägg vill jag skriva till dig. Skriva något som skulle göra allt bättre, men det finns inga såna ord, så då skriver jag oftast ingenting. Men jag läser varenda ord du skriver, gråter oftast, ler ibland, förundras över hur mycket jag kan känna för människor jag egentligen inte känner... All kärlek från Kajsa i Malmö.
SvaraRaderaDet finns inga ord som kan hjälpa, men vi är många sidan om som önskar att vi kunde göra något. Bara något litet.
SvaraRaderaSophie <3
SvaraRaderaÖnskar det fanns något att säga eller göra . Kram
SvaraRaderaJag gick förbi ert hus idag och bad stilla för er att orka med dagarna framför er. Jag har varit där själv för ett tiotal år sen...jag trodde att jag aldrig skulle överleva den dagen men jag gjorde det.
SvaraRaderaKramar i massor!
EJm
Tänker på er mycket!!!skickar Styrka och stora varma omfamnande kramar'till er !
SvaraRaderaKänn åtminstone ingen skuld, det var ett ögonblicks verk och kan hända vem som helst.
SvaraRaderaKram från Annika
Sophie
SvaraRaderaJag är en av dom som finns här o tittar till dig nästan varje dag o har gjort så det senaste året. Brukar inte skriva till dig men jag gråter med dig och ler åt din lilla prinsessa. Ibland undrar jag varför jag läser din blogg...jag blir ju oftast ledsen...tror jag fortsätter för att jag lever på hoppet, att en dag få läsa "att idag har varit en ljusare dag".
Det värker i mig att du står kvar på den mörka dagen. Tiden läker inga sår men oavsett tar tiden oss framåt tills den dagen du får vara nära din älskling igen. Det är kanske den enda tröst du kan få.
Lev livet genom Tekla, allt hon ser och gör för första gången. Hennes sinnen sprudlar! Lev livet genom dina allra finaste minnen med Tristan. Han älskar dig ovillkorligen, det finns inget du har gjort som han klandrar dig för. Du är hans mamma och kärleken mellan mor o son strömmar fram gränslöst och för evigt.
Sörj o gråt hur mycket du vill, din sorg är din egen och din sorg är unik.
Du har gett mig mycket genom att dela med dig av din smärta. Jag har själv 2 små pojkar tätt (41/2 och 21/2år) och i tuffa tider får du mig att stanna upp o reflektera över tillvaron och de bagateller man oftast bråkar om.
Hoppas av hela mitt hjärta att du känner all kärlek runt dig och att den är tillräcklig för att bära dig framåt!
Fortsätter att titta till dig! Bifogar en del av den dikt jag skrev till min minsta son på hans dopdag, tyckte den passade på ngt sätt.
"En liten pojke så tätt intill
Med dig vill jag färdas var du än vill
Till drömmarnas land far vi nu
För en stund står tiden still
Och där finns bara jag och du
En kärlek så stark som den kan vara
En känsla som jag alltid ska bevara"
Ni möts i drömmarna!
Varmaste kramen fr Mathilda
Fortsätt kämpa, Fi. Fortsätt.. Stor varm kram
SvaraRaderaKram❤️
SvaraRaderaCarina