En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

söndag 18 november 2012

Det räcker nu!

Väck mig!!!!
Väck mig nu!!
Väck mig ur denna fruktansvärda mardröm.
Snälla nån, väck mig!
Jag orkar inte mer.
Klarar inte mer nu.
Inte fler dagar utan honom.
Det räcker nu.
Mitt hjärta kan inte mer...

Jag var trasig i så många år.
Tristan gjorde mig hel.
Han gjorde att jag ville leva igen.
Han gav varje dag mening.
Han är mitt livs största kärlek.

Snälla, väck mig ur denna mardröm nu!!!




21 kommentarer:

  1. Fina Sophie...i går satt jag och pratade med en annan mamma om allt detta. Hon läser också din blogg, berättade hur detta har påverkat henne och hur många gånger hon har varit ledsen över detta hemska. Jag sa då "nu vill jag att denna mardrömmen ska ta slut, det känns som att det räcker nu, allt ska bli som innan". Men det kommer det aldrig att bli och det är ännu omöjligt att förstå att det är på riktigt.

    Tristan hjälpte dig hitta rätt i livet, all er kärlek i familjen fick dig på fötter. Kärleken finns kvar på så många sätt och Tekla och Henrik kommer att hjälpa dig hitta rätt kurs. Kämpa, andas....en minut i taget hjärtat.

    SvaraRadera
  2. Jag önskar att jag kunde väcka dig. Om det ändå bara hade varit en fruktansvärd mardröm, som ni kan vakna ur...
    Det enda jag kan göra är att skicka kärlek till dig genom rymden....
    Kramar om. <3 <3

    SvaraRadera
  3. Det skulle jag gärna vilja kunna..

    SvaraRadera
  4. Så hjärtskärande! Så ont som det gör i oss som läser, hur ont gör det då i dig... Hjärtskärande! Sänder all kraft och kärlek

    SvaraRadera
  5. Sophie <3 som mitt hjärta värker för dig.
    Jag sänder dig all min styrka (och kärlek)!
    Kramar till tusen! <3

    SvaraRadera
  6. Kärlek och styrka till er!!
    Jennie

    SvaraRadera
  7. Tänker så på er och tårarna rinner när jag läser dina inlägg! Så jäkla orättvist livet är:( Många varma kramar till dig, mannen och dottern. Ett ljus brinner för er älskade son och storebror <3
    Elin A

    SvaraRadera
  8. Det gör så ont att läsa det du skriver,
    tårarna rinner och man känner att man verkligen vill
    göra något för att lindra er sorg!!

    Livet är så fruktansvärt orättvist.
    Sänder all styrka och kärlek jag kan till er!!

    SvaraRadera
  9. Åh vad jag önskar att det gick, att allt bara var en hemsk dröm. Jag som inte ens känner er mår dåligt över detta, klump i magen när jag tänker på det, gråter när jag läser dina ord. Kramar mina små pojkar hårt...Vågar inte tänka på hur ni mår, när vi som inte känner er påverkas så här. Ingen borde behöva uppleva detta. Jag hoppas ni får lite styrka hos er lilla Tekla, så ni orkar kämpa, för hennes skull, för varandras, för Tristan. Många kramar Caroline.

    SvaraRadera
  10. Gör så ont i mig Shopie!!Ont ONT!!Vill så gärna ta smärtan i från dig..ER !Ger dig min hand å kramar dig hårt hårt å släpper aldrig!!Tänker på dig.Er varje dag!!VARMASTE KRAMEN TILL ER!Puss christel

    SvaraRadera
  11. Det gör så ONT ont bästaste Shopie!Gör så ont i hjärtat,vill sååå ta smärtan i från dig/Er!Tänker på er varje dag i denna ofattbara ,brutala smärta !Tar din hand och håller den hårt å blundar och ger dig en varm kram..Släpper dig aldrig!Om å om igen styrke kramar å pussar till er!/ christel

    SvaraRadera
  12. Älskade Sophie. Dina ord skär i mitt hjärta, önskar så att allt var en ond dröm. Vill mer än gärna väcka dig ur detta hemska. Allt är så fruktansvärt, så ofattbart.

    Körde förbi kyrkogården ikväll, ljusen var tända. Så stilla, så rofyllt. Jag vinkade o tänkte på alla ballonger som flög iväg vid begravningen...på alla underbara solrosor som ska blomma till sommaren.

    Ge inte upp Sophie, fortsätt andas. Tristan finns hos dig hela tiden. Han är vid din sida varje sekund, du har honom i dig. Fortsätt andas o kämpa för Henrik o Tekla, dom behöver dig. Ni behöver varandra.

    Oändlig kärlek till er.
    Kramar från Krellan

    SvaraRadera
  13. Det är en fruktansvärd verklighet som Du/Ni nu tvingas att leva i. Mina tårar bränner ner för kinderna. Så orättvist! Jag såg att Du var hel. Låt inte Tristans närvaro varit förgäves. Han finns med dig. Jag vill kunna väcka dig Sophie. Det finns inte ord för din smärta. Inte ord för det hemska. Fina Sophie. Kämpa.

    Önskar så att allt blev som vanligt... ❤❤❤

    SvaraRadera
  14. Jag önskar att jag kunde....
    Kramar om❤

    SvaraRadera
  15. Det gör sååå ont i mig och jag skulle verkligen vilja väcka er ur denna mardröm!! <3 Kämpa på!! <3

    SvaraRadera
  16. <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

    SvaraRadera
  17. Hittar inga ord...skulle mer än gärna väcka dig...skickar ännu fler styrkekramar till er <3 <3 <3// Mia

    SvaraRadera
  18. Massor med styrkekramar!!
    Tänker på er ofta!!

    Kram //Paulina

    SvaraRadera
  19. Finns verkligen inga ord! All värme och tankar går till er!

    SvaraRadera
  20. Kära ni, blir så orolig när man inte får ett annat inlägg än detta!!
    Tänker så på dig och Henrik och lilla Tekla,hur ni mår och om ni orkar med vardagen??
    Åh lilla Tekla,förstår hon vad som hänt??
    Skickar all värme och kraft jag kan till er.
    Jennie

    SvaraRadera