Både middagsvilan och till kvällen.
Förkylning och sex tänder på gång underlättar förstås inte heller.
Men mycket är just nu bara envishet.
"Är det här, man drar ner sladden till babymonitorn, så att ni inte ser vilket bus jag har för mig härinne?"
Efter 40 minuters kämpande sussar hon äntligen.
Hon behöver det.
Hon är trött.
Vägrar bara inse det själv och ge upp.
Vi behöver det.
En paus.
Få vila lite själv.
Jag hade tidigt samtal imorse. Går ju på samtal fortfarande, oftast två gånger i veckan.
Mycket behövligt och jag trivs så bra med min samtalsterapeut, hon är fantastisk - ärlig, rakt fram, mjuk, och varm. Hon gör sitt yttersta för att hjälpa mig. Och jag känner mig fullkomligt trygg med henne.
Men jag är helt slut efter ett samtal.
Hon har hittat en behandling, som jag ska få prova. Berättar mer om den sen, nu ska jag försöka slappna av (sobril) och vila en stund.
I eftermiddag kommer älskade Emma med guldklimpar och håller hand en stund❤...
Klart att hon inte vill sova, man kan ju missa något;)
SvaraRaderaMen ni behöver lite paus och andrum såklart.
Skönt att Du har fått en terapeut som känns trygg. Det behövs.
Kram och kärlek till Dig.
❤
Vilken guldklimp hon e, söta Tekla!
SvaraRaderaSkönt att läsa att du trivs med terapeuten, viktigt me det <3
Kärlek o kramar <3 /Anna
Hejsan. Jag har läst din blogg sen olyckan hände.. Förfärligt med den övergången. Jag är uppväxt i Billeberga. Flyttade dock därifrån för över 30 år sedan. Har fortfarande ett stark minne över de gula "bockarna" som varnar för övergången då min mamma skrämde mig rejält för dem. Idag är jag nästintill neurotisk när jag och min 4 åriga son ska åka tåg. Han får inte stå bakom den vita linjen utan i kuren... Jag läser din ångest/förtvivlan och svårighet att klara av de hemska minnen du har av dagen och har förstått av dina inlägg att du får samtalshjälp... Jag arbetar själv inom psykiatrin och hoppas innerligt att den "nya" hjälp du får är inom specialist psykiatrin. Tänker på dig dagligen. KRAM
SvaraRaderaDet är bra Sophie. Du andas, kämpar och går i behandling. Du lever. Jag tror på dig till 100%!
SvaraRaderaÄr ofta helt tagen av det du skriver. Du är så sund i ditt tänk och helt otrolig hur du kan förmedla dig här.
Ni är ständigt i mina tankar♥
//Emma
Goa, härliga Tekla! Hon ser till att hålla mamma och pappa sysselsatta! Hon var snabb på att klättra upp på allt när vi var där:-)
SvaraRaderaVet ju att du får fin hjälp av din terapeut, håll kvar vid det och fortsätt så länge det stärker dig. Kram fina du.
<3 <3 <3
SvaraRaderaPuss Krellan
Tekla är en fantastisk terapeut också, utan at vara medveten om det <3 Och du.. Du är en hjälte!/S.
SvaraRaderaDu är en riktig kämpe Sophie, måste jag bara skriva!
SvaraRaderaÄven om du kanske inte ser det själv så förstår vi läsare det! En kämpe som kämpar med att andas, en kämpe som tar hand om Tekla!
För inget av det är minsann lätt när man går igenom det ni gör, bara de att du försöker och någonstans finner viljan i allt du gör. Kämpa på Sophie, för jag förstår att det är det inte är lätt att kämpa!
Tänker på er dagligen, även om vi aldrig har träffats! <3
Bra Shopie att du fått en underbar terapueft som du trivs med!(Det betyder ju mycket)Du finns i mina tankar varje dag!Kärlek å stor varm kram till er alla/christel
SvaraRaderaAv en tillfällighet hamnade jag på din blogg häromdagen. Och nu kan jag inte sluta läsa dina inlägg. Blir så berörd och gråter många ggr. Och så läser jag igen...Har läst ditt inlägg om journalisten några ggr och man undrar hur en sådan människa tänker. Så starkt uttav dig att maila mm till han. Jag har bla en liten dotter i samma ålder som din Tristan och vet hur fort det går när dom får sina infall, spelar ingen roll om man håller koll konstant på dom. Det händer saker i alla fall. Önskar att det fanns ng jag kan säga för att trösta dig men finner inga ord. Kram
SvaraRadera2 februari 2013 12:19