En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

måndag 28 januari 2013

En mycket speciell träkista...

Länge har jag velat ha en sån...
En vacker brudkista, träkista eller america-koffert...
Har aldrig haft plats till en i mina små lägenheter.
Har aldrig hittat den perfekta.
Nu har jag hittat en.
På blocket, pappa och Henrik hämtade den i Trelleborg i helgen.
Den är perfekt.
Så vacker.
Jag älskar den.


Det får dock ett annat syfte än det jag önskat, när jag tänkt på en genom åren.
Nu ska den få innehålla Tristans viktigaste saker.
Det som jag inte vill packa ner i lådor, när vi flyttar.

Hans sopbil, som han bytte mot napparna.
Hans radiostyrda dumper, som han sparade pengar till själv, sålde några av sina gamla bilar på loppis, för att kunna köpa. Minns hur stolt han var i affären, när han betalade den själv och berättade för affärsägaren.
Hans täcke och kudde ska få ligga där.
Favoritkläderna och Thomas Tåget-pyjamasen.
Hans älskade böcker och småbilar.
Allt materiellt som är Tristan.
Allt det viktigaste.

En speciell plats i det nya hemmet ska den få.
Så att jag kan titta, känna och lukta, precis när jag behöver och känner för det.

Mammas bästaste onge, aldrig trodde jag väl att jag skulle behöva packa ner dina saker på detta vis?
Flytta!!
Utan dig!

Om du ser mig och hör mig, mitt hjärta, så snälla hjälp mamma att klara detta.
Lova att du flyttar med oss.
Älskade älskade Tristan, flytta med oss...



9 kommentarer:

  1. Å Sophie så vackert! Och Tristan finns med dig hela tiden - i kropp, tanke, hjärta och själ - var du än är! Tror att Tristan bär dig mer än någon av oss andra... För det MÅSTE vara så att kärleken övervinner allt ♥ Kram / A

    SvaraRadera
  2. Åh älskade vän, det gör så ont i mig!!!
    Men givetvis kommer han flytta med er. Ni är ju hans allt! <3

    Älskar er!

    SvaraRadera
  3. Kusin Sofie`s mormor.29 januari 2013 kl. 08:03

    Visst finns Tristan med er , Sophie !
    Han kommer aldrig att släppa taget.
    I de mörkaste stunderna viskar han sitt "aj lab jo" till dej.
    Att Ni orkar ta hand om varandra och Tekla,
    är nog det som Tristan önskar mest av allt.
    Han vill förstås INTE att ni ger upp.

    Kofferten som Du till slut hittade, var verkligen jättefin.
    Tänk att du fann den just nu !!
    I lagom tid för att kunna lägga Tristans saker i inför flytten.

    Jag hoppas att Ni kommer att trivas i ert nya hem.
    Och vet, att Tristan finns med er, vart Ni än flyttar.

    Önskar så att dina dagar kommer att bli lite ljusare snart, Sophie.

    Alla orka och styrkekramar till er från
    Karin o Bert i karlstad.

    SvaraRadera
  4. Så vakker den er,Tristans beste saker får en fin plass!
    Men totalt absurd og hjerteskjærende situasjon,det er ikke sånn det skulle være...
    Måtte dere få styrke og lys,kjære dere!
    Varme,varme kramar fra Bente

    SvaraRadera
  5. Så otroligt fin kista och tänk att du hitta den just nu!
    Tänker på dig dagligen och går in på bloggen flera ggr per dag, antingen för att läsa nåt tidigare inlägg igen eller nåt nytt. Tänk att en person, du Sophie, kan få en för dig okänd person att känna så mycket för och med en för henne "okänd" person! Blev lite invecklat där, hoppas budskapet kommer fram rätt!?
    Styrkekramar o kärlek <3 /Anna

    SvaraRadera
  6. Vackert ♥
    Hoppas du får plats med mycket.....

    Kram Ewa

    SvaraRadera
  7. Sophie, fina fina du. Kistan ni har köpt är jättefin o kommer att få ett väldigt speciellt o viktigt uppdrag. Ni är så fina, så kloka, har så mkt kärlek inom er. Det gör mig varm o glad.

    Tristan är med er, vart ni än befinner er. Han ser er, känner er, hör er, hela tiden. Det är jag övertygad om.

    Tycker om er mkt o skickar massor med styrka. Stora kramar från Krellan

    SvaraRadera
  8. Vilken vacker kista, så fin tanke att packa ner Tristans favoriter. Du berör så oerhört med dina ord, tack för att du delar med dig även om det är väldigt smärtsamt att läsa. På detta sätt lever Tristan vidare även bland oss som aldrig träffat honom. Önskar bara det fanns något tröstande att skriva...En sak känns bra i detta i alla fall, att ni verkar ha världens bästa familj o de finaste av vänner runt er. Varm kram Caroline W

    SvaraRadera
  9. Vilken fantastisk vacker idé! Väldigt speciell kista för en väldigt speciell kille.

    SvaraRadera