Saknar ditt hår mot min kind.
Ditt lena, fina hår.
Din doft.
Saknar din hand i min.
Dina mjuka fingrar.
Ditt bubblande skratt.
Dina kluriga funderingar.
Ditt luriga leende.
Saknar din tyngd på mig, när du somnat på mig i soffan.
Saknar hur du sa "Aj lab jo" till mig varje kväll, innan du somnade.
Saknar
Saknar
Saknar
Rakt in i hjärtat fina Sophie❤❤
SvaraRaderaKramar om❤
Skickar kramar i massor till dig. Ligger här i sängen med mina sovande pojkar bredvid mig och kan relatera till allt du skriver i ditt inlägg, förutom saknaden..Den kan jag inte ens föreställa mig även om jag gråter av bara tanken. Så fina barn ni har, finns inget mysigare än att ligga o mysa tillsammans. Jag önskar det fanns något som kunde lindra, ta bort lite av smärtan. Så fina ord att höra från sitt barn på kvällen, vilken go liten kille. Minnena kan ingen ta ifrån dig, tänker på er. Kram Caroline W
SvaraRadera<3
SvaraRaderaFinner inga ord men jag tänker på dig/er o tänder ett ljus för fina Tristan <3 styrkekram/Anna
SvaraRaderaUsch och fy.... Fina fina <3
SvaraRadera<3 kram kram kram <3
SvaraRaderaDina ord går rakt in i mitt hjärta, fina fina Sophie. Önskar att du slapp sakna....<3 Puss Krellan
SvaraRaderaSååå fina och mysiga ni är! 1000 pussar och kramar ♡♥♡♥
SvaraRaderaOlivera
En så fin bild och så starka ord.
SvaraRaderaSophie, du berör! <3
Vilken underbart fin och mysig bild. All kärlek till er. Förstår att saknaden är enormt stor. Fast förstår ju såklart ändå inte HUR stor. Min vän dog för tio år sen och jag minns smärtan, men ens barn är ju ändå ens barn....
SvaraRaderaGlöm aldrig att tristan aldrig upplevde annat än trygghet och kärlek in i det sista. Han vet inget annat.
Denna bilden och den där Tristan och Tekla busar på ett täcke (eller filt) på golvet, är mina absoluta favoriter. Jag har nog tittat på dessa två i timmar om jag skulle lägga ihop all tid jag har haft dessa bilderna framför mig. Bilden här behöver inga kommentarer, den säger ALLT man känner som förälder. Den andra bilden avspeglar precis hur lyckliga och glada dina barn alltid har fått vara.
SvaraRaderaFörstår att du saknar din fina påg, men förstår inte att det måste vara så här. Vill att ditt hjärta ska slippa ha så ont.
Det finns inte ord för hur synd jag tycker om dig och din familj. Jag tänker att det måste finnas tankar i ditt huvud som att "varför gick vi där just då?" och "tänk om jag hade gått ut fem minuter senare.. " o s v. Det är så himla onödigt det som hänt. Slumpen eller ödet har ingen nåd. Var fanns Gud den dagen? Varför????? Önskar man kunde hjälpa dig på något vis. Jag funderar ibland på varför det gör så ont i alla människor som mister någon kär. Är människan rätt skapad? Varför ska vi behöva lida så här? Jag vet att det är kärlekens pris men tack vare att det är så så är det många som aldrig vågar älska på grund av smärtan av att mista finns. Tristan blev älskad, det är därför du lider. Tänk på det, han kunde inte ha det bättre än hos er. Jag hoppas att du kan finna glädjen igen. Det är lika hårt när man än förlorar ett barn men den tid Tristan fick hos er var som andra tidigare skrivit bättre än många barn får uppleva under hela sitt liv.
SvaraRaderaMånga kramar från Annika
Oj vilka fina barn och vilken fruktansvärt sorglig historia du har.. Lider med dig och önskar att inte du eller nån annan skulle behöva gå igenom det du går igenom. Det du skriver griper tag i mig, är självklart noga med barnens säkerhet men din sorgliga erfarenhet och berättelse vittnar om hur fort saker kan ändras. Kram Sara
SvaraRaderaVill ge dig massor med styrke kramar!!!! <3
SvaraRaderaVilken vacker bild! Och alla vi föräldrar förstår vad du menar med alla dem där mysiga underbara stunderna. Saknaden kan vi dock inte sätta oss in i!
SvaraRaderaTänk vilket avtryck Tristan gjort, nu menar jag inte bara för er som familj eller alla som kände honom, utan för oss som läser bloggen.. Både hemma och på min arbetsplats tänds ljus för honom, jag tänker på er dagligen. När jag kramar min dotter, iakttar hennes sprudlande lek, ser henne sova, ja allt! Så tänker jag på hur mkt jag måste ta vara på tiden för Tristans skull!
Finner inga ord, tänker på dig och din fina familj. Kramar♥
SvaraRaderaSophie, så många gånger jag tänkt skriva till dig! Vi känner inte varandra, jag hamnade här via en gemensam vän.
SvaraRaderaSOM du skriver, det river i mitt hjärta när jag läser dina ord. Ingen skulle behöva uppleva det ni gör.
Fortsätt skriv, det är du fantastiskt bra på!
Tänker på er och lider med er. Kram Helen Å
Sophie, jag gick en dag på Ica Maxi när min telefon ringde. Det var fina vännen Helen som grät för er skull. Ni två har ALLTID varit mina mamma-förebilder för ni har ett unikt sätt att vara med barnen. Nu förenades ni två, mina fina vänner, pga det otänkbara som hände. Så mycket medkänsla ni båda har, lika fina. Men så här skulle inte era vägar korsas, önskar allt vore annorlunda.
Radera<3
RaderaVilken underbar bild på er! Så mycket kärlek! All värme och tankar till er...
SvaraRaderaKram Cathrine
Som vanligt rinner tårarna när jag läser det du skrivit. Som så många andra sagt, dina ord går rakt in i hjärtat. Jag tänker på Tristan och dig i stort sett varje dag. På hur fel allt är. All kärlek till er...
SvaraRaderaTårarna rinner och det gör så ont att läsa men ändå så läser jag. Världen är så grym och orättvis. Jag lider verkligen med er. Stora styrkekramar <3 <3
SvaraRadera