Hans 4-årsdag.
Som han har längtat efter denna dag.
Och när den dagen väl kom igår, är han inte här.
Han är död.
Hur tacklar man det?
Hur firar man sitt döda barns födelsedag?
Firar man?
Han är ju död.
Han fyllde ju inte fyra år.
Han blev inte fyra år.
Han är ju inte här.
Han blev bara 3,5 år.
Han får inte fler födelsedagar.
Ändå är den 8 december hans födelsedag.
Dagen då han föddes.
Och den 8 december fortsätter ju att komma.
Varje år.
Även om han inte är här.
Vi hade verkligen ingen aning om hur vi skulle bete oss igår.
Vi har ju inte ens förstått på riktigt att han är borta för alltid.
Tror lite att vi gjorde det som "förväntades" av oss att göra.
För att det skulle bli en "fin dag".
Vi tände ljus, sjöng "life is a highway" och "happy birthday", vi åt köttbullar, åt jordgubbstårta med fyra ljus i.
Vi gick ner till hans plats, lämnade hans "presenter".
En skateboard som han önskat sig i två år, en ny pezfigur laddad med pezkarameller.
Henrik hade gjorde en jättefin bild på en "pangare". Det har han också önskat sig länge.
Närmaste familjen var hos oss hela dagen.
Och missförstå mig inte, det var en fin dag.
Mer kan man väl inte göra?
Men det gjorde så in i helvetes jävla ont, hela tiden.
Min älskling, jag försökte fira dig.
Hylla dig.
Vara tacksam för den tid jag fått med dig.
Jag andades hela dagen.
Allt det där, alla människor säger åt mig att göra!
Men egentligen är jag bara så jävla arg och ledsen.
Trasig.
Halv.
Död.
För att du inte är här.
Jag fattar inte att du inte är här.
Jag fattar inte att det är meningen att jag ska leva resten av mitt liv, utan dig?
Du har varit inuti mig.
Jag har burit dig 9 månader, inuti mig.
Jag förstår verkligen inte hur det är tänkt, att jag ska fortsätta utan dig?
Sophie <3
SvaraRaderaJag vet egentligen inte vad jag ska skriva, men jag fortsätter att läsa dina ord och att titta på de vackra bilderna av en så vacker och kärleksfull familj, och jag fortsätter att gråta och jag fortsätter att tycka att ni är så fantastiska - både så fina och så starka!
Jag bär er med mig, alltid.
Hjärtekramar från mig!
Åhhh, Ni är bara sååå underbara. Det ni gjorde för Tristan på hans 4årsdag är säkert mycket, mycket mer än vad många andra 4åringar nånsin kan önska sig...
SvaraRaderaAll den kärlek ni gett och ger honom sprider sig med all säkerhet där han är!!
Med all respekt för Er....<3Värme o Kärlek
jag läser, jag tar in, jag gråter, men jag kan aldrig förstå, inte ens lite grann vad ni går igenom, ni gjorde en fin dag för honom, hade jag orkat det? vte inte, ni kämpar, varje dag, varje sekund, varje ögonblick, och varje dag tänker jag på er.
SvaraRaderaIgår tände min son en ljuslyckta i snön för er son, vi pratade om tristan, att han är i himlen.
Idag när jag var ledsen kom han till mig, gav mig en kram och frågade om jag ville ha en tröstis, för mamma, den tröstar dig, då blir man glad. Och sen satte han en på min mage.
Då tänkte jag på er, jag skulle vilja ge er en tröstis, en tröstis som tar bort det onda och tröstar.
sen skulle jag vilja ge en tröstis nalle till både Tekla och Tristan, för de har gett mina barn sådan glädje, sådan tröst många gånger och jag vill trösta er.
Kram carro
Jag vet inte exakt var himlen ligger men om den ligger ungefär där stjärnorna är så var där makalöst vackert igår kväll.
SvaraRaderaKram Ulle
Jag finner inga tröstande ord Sophie... Orättvist ofattbart, fruktansvärt att ni ska behöva vara utan er Tristan. Så fint ni gjorde för honom❤
SvaraRaderaDet hade han säkert älskat❤
Jag är så ledsen för er skull.
Många kramar till er.
Förstår att det var en minst sagt underlig dag för er Sophie. Det var och är Tristans dag. Men ja... hur firar man? Det var ju en av det bästa dagarna i ert liv då han kom. Finns inga ord. Gör ont att se ditt kämpande. Är så otroligt ledsen för ditt/ert öde. Ofattbart orättvist. Ber för dig. För er. ❤❤❤
SvaraRaderaVet inte vad jag ska skriva....finner inga ord....allt känns så lamt...
SvaraRaderaJag önskar att jag kunde bära en del av er smärta. Jag önskar att ni slapp känna den oerhörda sorg ni känner, att den försvann bara en liten liten stund. Jag önskar att jag på ngt vis kunde göra det lättare för er.
Har tänkt på er denna helg, speciellt igår. Hur tar man sig igenom en sådan dag? Hur gör man? Hur hade jag gjort? Frågor det knappt finns svar till....jag vet inte....jag vet inte vad jag hade gjort...hur jag hade gjort....om jag hade gjort det...
Idag landade en liten fågel på vårt fönsterbleck och jag tänkte direkt på Tristan....den tittade nyfiket in.....sen flög den igen....ut bland snöflingorna och upp i trädet...Jag log lite och sa "hej"...
Skickar kärlek, styrka, glädje och värme.
Massor med kramar från Krellan
Det finns inga givna mallar hur man sörjer, även om man nog nästan önskade det. Hade kanske varit enklare att följa en sådan och känna att man gör rätt. Det enda som med säkerhet ÄR helt rätt, det är om det känns bra för er. Ni valde att fira Tristan i går och det gjorde ni verkligen fint och med mycket kärlek. Den här födelsedagen är ju så nära inpå, det ser kanske annorlunda ut kommande år. För varje år kommer den 8 december att vara Tristans födelsedag, det är ju dagen då han föddes. Ni kommer alltid att fira och hedra dagen på ett sätt som känns fint för er, just precis då den dagen.
SvaraRaderaDet var verkligen magiskt att solen, efter gråa, kalla, snöiga och regniga dagar kom så fint på både hans begravning och hans födelsedag!
Kramar, kärlek och styrka till dig och Henrik, ni är fantastiska båda två <3
Åh vad det gör ont att läsa:(:( Är så jäkla ledsen för er skull. Ska berätta om en händelse/känsla jag fick för ett tag sen.
SvaraRaderaJag känner inte er men mina tankar finns hos er ändå, konstigt va?
Jag har som sagt två döttrar, en på 2 år och en på 5 år. Jag och 5 åringen var på bio för ett tag sen och såg nya Tingeling filmen.
Den handlar om att Tingeling hittar sin syster som hon aldrig vetat funnits. Men då dom lever i två olika världar så kan dom inte vara tillsammans på det viset dom vill. När stunden i filmen kom då dom insåg detta så strömma min tårar så det var ofattbart...... Inte för deras skull, utan för dina barn<3<3
Overkligt att någon man inte känner kan påverkan en på detta sätt...
Tänker på er!
Kram Cecilia
Ge det tid Sophie. Livet kommer åter att få mening, fast på ett nytt och annorlunda sätt. Det kommer dagar med glädje och skratt även till er en vacker dag. Fortsätt skriva Sophie för det är genom dina egna ord som du en dag kommer förstå att livet faktiskt går vidare, även fast det ibland gör ohyggliga saker mot oss. Du har all rätt att vara arg och ledsen. Kärlek till er!
SvaraRaderaCarro, jag har aldrig hört talas om tröstisar förut. Undrar hur detta har passerat mig? Så fin tanke med dom, läste på nån hemsida. Självklart får du ge Tekla och Tristan såna!
SvaraRaderaTack fina medmänniskor som känner så med oss, och tack för alla underbara gåvor, tankar, kramar vi får!
Tack och kramar till er
Jag läste ditt inlägg igår men kunde inte skriva något för tårarna bara sprutade. Så fint ni gjorde det för honom och fint att ni var tillsammans med er familj. Tänker så på er, är så ledsen för er skull. Värderar livet lite annorlunda efter det som hänt, familjen har alltid varit viktigast för mig men nu känner jag ännu mer hur tacksamma vi ska vara över det o de vi har omkring oss. Livet är skört och kan vändas upp och ner på några sekunder. Tänker på Tristan varje dag och hoppas han har det bra där han är. Åkte pulka med min 3-åring i lördags, solen sken o det såg ut som glitter som kom ner från himlen när det snöade. Kunde inte låta bli att le och tänka på Tristan då, självklart skulle solen o snön glittra för honom på hans dag! Stor kram Caroline W
SvaraRaderaFinner fortfarande inga ord...Tårar rinner och jag tänker på er...Så fint ni gjort på Tristans födelsedag....Gör så ont i mig att ni drabbats av detta...Gör så ont att veta att ni har det som ni har det ..SÅ Orättvist...Man är arg..lessen...ja allt ...Försök att fortsätta andas..För underbara Lilla Tekla...Du finns i mitt hjärta min underbara vän..Det har du alltid gjort trots att vi inte hade kontakt under några år..Har alltid pratat med din mamma å undrat hur du haft det...Du betyde å betyder mycket för mig..Du Shofie underbara vän som jag lärde känna för så många år sen...Nä kan inte iheller riktigt förstå detta hemska som drabbat er...Vill inte..Gör så ont...skikar styrka å massa kramar till er/christel
SvaraRadera