En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

tisdag 27 november 2012

Hur?

Mitt älskade hjärta, hur ska jag klara att leva utan dig?
Hur?
Hur?
Hur?

YouTube Video

Detta har jag förlorat.
Detta ljus.
Mitt ljus.
Min älskade onge.
Prata inte om framtid, att tiden läker, att det kommer göra mindre ont.
Mitt barn blev påkörd av tåget och dog, framför mina ögon.
Det kommer aldrig att göra mindre ont.
Det kommer aldrig att läka.

22 kommentarer:

  1. Det finns inga ord. Vilken ofattbar sorg!! Kramar till er!

    SvaraRadera
  2. Det gör ont i mig....klumpen i halsen infinner sig....
    Fina fina Tristan....Så varm och go, klok och älskad...
    Varför? Varför i helvete skulle detta hända?
    Allt känns fel, totalt fel! Jag blir så jävla arg!

    Bilderna du har på din näthinna går inte att föreställa sig...det är för svårt att ta in...svårt att ta på...Jag önskar att jag kunde sudda bort dem...Jag önskar att du slapp dem.

    Jag ger dig all min kraft och styrka, du behöver den.
    Andas och kämpa, en dag i taget.
    Massa kramar från Krellan <3

    SvaraRadera
  3. Fina, fina ungen! Jag satt och log genom hela filmen, han går rakt in i hjärtat Tristan. När sen filmen är slut kommer klumpen och sorgen, vetskapen om att han inte är med er längre gör så förbannat ont.
    Livet är absolut inte rättvist, sådant här ska inte kunna hända, det får inte hända...

    Många varma kramar vännen till både dig och Henrik.

    SvaraRadera
  4. Jag har inga fina ord eller löften om en ljus framtid att ge dig. Däremot ber jag dig att snälla snälla sök hjälp i de som varit där du är. Ta kontakt med någon form av anhöriggrupp eller vad som helst där du får prata med människor som förstår. Som vet...

    Var rädd om dig!

    SvaraRadera
  5. ❤Ofattbart grymt.....
    Styrka och kärlek till Dig..

    SvaraRadera
  6. Saknade vännen <3
    Massa kramar från Frida

    SvaraRadera
  7. Finaste Shopie!!Tänker så på dig /er..Tårar rinner!!Uch för denna smärta,du /ni får uthärda.Så orättvist livet är!Blir så arg,lessen på detta orättvisa ni fått och får leva med nu.Käraste SHOPIE tar din hand och håller den hårt och tar dig i min famn och vill aldrig släppa dig.Finns inga ord för detta onda som hänt!ONDA !!!´Stor kram christel

    SvaraRadera
  8. Var rädd om dig, Sophie. <3
    Mitt hjärta krampar för dig, för din sorg och för den olycka som du måste bära på din näthinna. Så obarmhärtigt att jag mår illa. <3

    Jag ger inga löften om framtiden.
    Jag önskar att jag kunde ge dig tid och möjlighet att andas och att läka. <3

    Du finns i mina tankar.
    Kramar!
    M

    SvaraRadera
  9. Fy fan var är rättvisan i att inte fina Tristan finns här med er, hans älskade familj... Önskar så Sopihe att de fanns något man kunde göra så om de bara var för en liten liten stund att du slapp all smärta o kunde få ta ett djupt andetag.
    Förresten detta är din blogg o du får vara hur tung o svart som du känner!!!!
    Kramar o tänker på er<3
    Åsa

    SvaraRadera
  10. Känner ilska, maktlöshet, varför???? Varför är livet så grymt? En så otroligt fin kille, han borde finnas här hos er. Finns inga tröstande ord, vill bara att du ska veta att vi är många som tänker på er och lider med er, även vi som inte känner er..kramar Caroline.

    SvaraRadera
  11. En fantastiskt härlig pojke, er Tristan... Ni finns i mina tankar. Kram Sara M

    SvaraRadera
  12. Så fin, så fin och det är så fel och hemskt att han inte fick bli stor. Många kramar...

    SvaraRadera
  13. ❤❤❤
    If you´re lost you can look and you will find me
    time after time
    If you fall I will catch you I´ll be wating
    time after time
    ❤❤❤

    Varför gjorde livet så här mot oss ????

    SvaraRadera
  14. Så vacker han är, det är verkligen oerhört tragiskt och så fruktansvärt fel att han inte längre är hos er... All värme och tankar till er...

    SvaraRadera
  15. Jag hittade din blogg av en slump, men jag minns så väl när jag läste om olyckan på nätet. Jag bor också i Skåne och har en son som är 3½ och tänkte genast på honom när jag läste. Jag klarar knappt att läsa din blogg, du lever varje förälders mardröm och jag kan inte ens föreställa mig vad du går igenom. Att behöva se sitt eget barn dö, det är ofattbart, det går inte att ta in. Som du själv skriver, en vanlig måndag på väg hem för att laga middag. Att livet kan förändras på en sekund! Jag vill bara skriva detta till dig, varför vet jag inte. Men jag gråter med dig. Trots att jag inte känner dig!

    SvaraRadera
  16. Han kommer alltid att vara din underbara älskade. Alltid !
    Finns inga ord som kan ge tröst, men jag hoppas du kan ta emot
    all värme som strömmar mot dej här. Och försök att få kontakt med
    människor som förstår. Det gör bara dom som varit i din situation.
    Vi andra kan inte ens föreställa oss den smärta som drabbat er.
    Kram

    SvaraRadera
  17. Hittar inga ord, inget jag skriver kan göra ert liv bättre, men jag kommer följa dej så länge du skriver och då och då försöka skriva något stöttande.

    Många kramar till er alla!

    SvaraRadera
  18. Så orättvist!!!! Jag förstår inte hur en sån fin liten kille kan slitas bort från sin familj. Varför kom tåget just då?! Jag förstår inte, finner inga ord! Jag är själv nybliven mamma och lider verkligen med er. Fina fina Trista som sjunger i videon. Räcker ut en hand till er och ger er styrka !

    SvaraRadera
  19. Tårarna rinner......
    Önska så att vi kunde ändra tiden......
    Sänder många styrke kramar till er.......

    Så fin pojke han är <3
    Kram Malin

    SvaraRadera
  20. Jag tänker många gånger att hur skulle jag kunna leva om något av mina barn dör. Nu är jag inte drabbad och hoppas innerligt inte att jag blir men jag såg ett program på tv där ett föräldrapar fick tröst i sin ofattbara sorg. Mediet fick kontakt med pojken som dött och såg honom sitta på en sten i sin nya värld alldeles ensam och ledsen. Mediet frågade då varför han var ledsen och fick som svar av pojken att jo, jag vill också följa med de andra barnen här uppe och leka och göra alla roliga och fantastiska saker som de gör men jag kan inte. Mediet frågade då - varför kan du inte det? Pojken svarade - min mamma är så ledsen och släpper inte mig och då kan jag inte springa ifatt de andra barnen.

    Detta få inte dig att sluta sörja men kanske att förstå att Tristan har det bra. En annan sak jag tror är att begreppet tid finns inte i den världen. Tristan hinner bara springa med de andra barnen och leka en liten stund sedan finns du och din man och hans lillasyster där (och alla vi andra nu levande). Ett människoliv här är kanske som 10 minuter där.

    Annika

    SvaraRadera
  21. Tänker på er. Sänder kram och styrka

    SvaraRadera
  22. Så fullkomligt vacker <3

    SvaraRadera