Jag vill inte.
Jag vill inte.
Jag vill inte, Tristan!
Jag vill inte fortsätta leva utan dig!
Min fina fina pojke, jag vill inte.
Det är för längesen nu, för länge sen sen du kramade mig.
För länge sen du kallade på mig.
För länge sen...
Min Tristan.
Mamma vill inte vara utan dig.
Mamma vill inte...
Mitt hjärta gör så ont. Kommer aldrig någonsin förstå....
SvaraRaderaÅh vad det gör ont i mig att läsa dina rader. Önskar så att jag kunde göra något. Jag hoppas att du får all hjälp som behövs för att klara dig igenom detta svarta. Kram!
SvaraRaderaInga ord räcker eller hjälper dig i sin sorg, men du ska veta hur mycket jag tänker på dig och familjen trots att vi inte känner varandra. Många varma kramar Elin A
SvaraRadera<3 <3 <3 <3
Känner så igen mig i det du skriver Sophie. Smärtan i bröstet som bara blir värre och värre för varje dag jag måste leva med saknaden efter mitt älskade barn. Tiden som går utan att Alexandra kommer tillbaka, olidlig!
SvaraRaderaJag står inte ut! Ändå så måste vi för barnen som finns här på jorden.
Men tiden läker inga sår, för mig blir såret större och större för varje sekund utan min äskade dotter.
Längtar till henne...
Varm kram och många tankar till dig från en mamma som också lever med den brutala saknaden.
många varma kramar /ulrika
SvaraRaderaFår så ont i mitt hjärta när jag läser din ord...det är inte rättvist någonstans! Hemska hemska värld!!
SvaraRaderaStor kram o massor med kärlek min vän // Krellan