Ingen lust...

Går inte framåt...
Snarare bakåt...
Blir inte bättre...
Snarare sämre...

Mer mardrömmar.
Mer ångest.
Mer panikångest.

Läkarbesök igår, min underbare läkare som gör sitt allt för att hjälpa mig.
Panikångest i väntrummet.
Fruktansvärt, skakade, hackade tänder och fick inte luft.
Fick hjälp av sköterska och min läkare.
1 h och 10 min var jag inne hos honom.
Det där är att ta sig tid att lyssna och vilja hjälpa.
Han svarade på mina svåra, tunga frågor, som ingen annan vill svara på.
Nu vet jag.
Det gör ont.
Men jag vet, det behövde jag.

Status just nu:
Höjning till maxdos på antideppen, fortsatt sobril morgon, middag, kväll + extra när det behövs och ny sömnmedicin i hopp om att få sova längre utan att vakna hela tiden av mardrömmarna.
Hemläxa, samma som vanligt, som inte funkar - gå en liten runda ute, alldeles ensam.

Life sucks!

Jag ligger back i bloggen, jag ska visa Teklas sommarlov i bilder! Hon har så underbara människor runt sig.
Hon har haft ett fint sommarlov, även om vi inte klarat att åka nånstans. Lekt med alla sina kompisar som kommit hit, bad i poolen, glass och sena kvällar.
Ska visa.
Sen.
Orkar inte nu.

Är ledsen, energilös och samtidigt otroligt upprörd och arg på människor som skapar onödig drama runt oss och blandar in oss i nån form av konstig konflikt, vi själv inte förstår!
Bort!
Finns inte plats för sånt!
Otroligt känslig och för ömtålig för sånt nu.
Finns bara plats för kärlek, lugn och ro.

Jag kommer hit igen, när jag är lite piggare och mindre upprörd...

Kanske...i alla fall...
Tappar lusten att dela med mig av mitt innersta, när jag är upprörd och besviken på människor.

Godnatt!

Alltid tre och ett halvt...

Min älskade onge, snart har det gått ett år sedan jag pratade med dig.
Snart ett år sedan jag hörde din röst.
Sedan jag höll i dig och om dig.
Sedan jag rörde vid dig, vid ditt hår.
Ett år sedan jag hörde dig skratta och gråta.
Sedan jag hörde och kände dig andas.

Jag tittar på en bild av dig.
Mår illa, så ont det gör.
Du är alltid tre och ett halvt.
Växer inte mer.
Utvecklas inte mer.
Vi känner dig inte nu.
Vi känner dig då, som 3,5-åring!
Men 4,5-åringen Tristan har vi ingen aning om.
Det gör så in i helvetes ont.
Jag kvävs av saknaden.

Mitt hjärta, min lilla hjälte, mamma vet inte hur livet ska kunna fortsätta utan dig?
Jag börjar får riktigt jobbig panikångest, när jag inser mer för varje dag, hur tiden går och fortsätter utan dig.
Jag längtar varje dag tills vi är tillsammans igen.
Det är det som får mig att fortsätta andas just nu, jag måste vara Teklas mamma, även om hon får en trasig mamma. Det skulle du vilja. Du älskar ju din Tekla.
Sen, sen kommer jag till dig, min älskade älskade älskade Tristan!
Mammas bästaste onge!

Tankar från sängkanten...

Jag är här.
Kvar.
Andas.
Överlever.
Har sååå mycket kärlek runt mig.
Så många fantastiska människor, som värmer mig varje dag.
Ändå är jag så svart inuti.
Ändå måste jag medicinera, för att kunna finnas till.
För att kunna ta ett andetag till och ännu ett.
För att komma ur sängen.
Försöker distrahera mig med trädgårds-arbete (det lilla som finns), bär-plock och saftning, också försöker vi inreda färdigt vårt nya hem, målar om gammalt och fixar och trixar.
Älskar att så mycket saker kommer från farmor & farfar, mormor & morfar! Så mycket mer själ, hjärta och betydelse i det då.
Ska visa er sen.
Har en riktigt cool sak, som jag fått av morfar.
Men ni kan få tjuvkika på en av mina nya favoriter nu, min jordglob, som jag fått av morfar. Den fick han i 50-årspresent, för många år sen. Visst är den underbar?


Också har jag fått en gammal tallrikshylla från farmor, behövs lite "snyggare" tidningar i den bara!


Imorgon ska vi fortsätta sätta upp lite hissgardiner och lampor i fönsterna, och en ljuskrona som Henrik spraymålat ikväll.
Före:


Efter:


Också har vi Henriks bror med familj nere på besök från värmland, så det blir mycket kusin-mys också.

Nu ska jag försöker utesluta surret av negativa och destruktiva tankar i mitt huvud, trycka på stopp-knappen.
Andas in genom näsan, ut genom munnen. Sakta, igen och igen...

Nope, allt min hjärna vill är att tänka på, oroa sig över och få panik på är gravstenen...
Ja, den är på gång.
I princip färdig.
Lite som ska färdigställas nästa vecka.
Jag är rädd.
Nervös.
Panikslagen över att behöva läsa hans namn på den.
Samtidigt har jag panik över att han inte har nån sten än.

Mitt lilla hjärta, nu ska jag sova, med din snutte hos mig som varje kväll.
Måste sova...
Andas in din snutte och sluter ögonen...

Sms och mail!

Också ett litet tillägg:
Senaste veckan har jag haft mycket ångest och panik-ångest på morgonen och kvällarna, det har lett till extra medicin, och jättedålig sömn, som leder till att jag knappt har en aning om vilka eller vad jag svarat på för sms eller mail!
Ni är inte ignorerade.
Min hjärna är slut.
Är det nåt viktigt ni behöver ha svar på osv...så skicka igen...och igen...
Till slut kanske min hjärna hänger med!
Godnatt!

Ångrat mig - saftandet fortsätter!

Ok, jag har ångrat mig!
Att göra saft är min grej just nu.
Min terapi!
Behövde bara pausa lite, men nu är jag redo igen.
Imorrn ska vi ut på blåbärs-jakt i skogen, förhoppningsvis blir det till att göra rårörd blåbärsdricka på söndag. Har dock läst att det är dåligt blåbärs-år i skåne i år:-(

Men i alla fall, jag har ändrat mig, är det någon som har rabarber, vinbär eller krusbär kvar i sin trädgård tar jag tacksamt emot detta för en billig slant!
Är även sugen på att prova att göra äpplesaft, när äpple-säsongen drar igång, så använder ni inte alla era äpplen då, vet ni vem som gärna tar emot!









Jaaa, ni får kalla mig "safta-käääringen från byn"!!
Det är väl ett gulligt smeknamn!?
Kanske skulle jag ha ett litet saft-stånd här ute vid staketet?
Hm...tåls att tänkas på...

Spontan-besök av en guldklimp!

När jag var ute och rensade ogräs (terapi, snart rensar jag gräset också) kom Henrik ut i trädgården och sa "Sebbe ringde och undrade om vi var hemma?" Han kommer om tio minuter!
Mitt hjärta tog ett extra skutt!
Fina fina Sebbe, som bor på en speciell plats i mitt hjärta.
Ses alldeles för sällan nu.
Men de stunder vi ses, tar vi vara på och det känns som vi aldrig varit ifrån varandra.
Så skönt att han och Henrik också "hittat" varandra!



Tack älskade Sebbe, för spontan-besöket. Du fyllde på med ljus och kärlek i våra hjärtan och själar.
Betyder så mycket mer för oss, än du någonsin kommer att förstå.

Ikväll kom detta sms från honom:

"Tack ska ni ha! Att träffa er är som att möta något av metall i en värld av plast. Något verkligt. Ett grundämne, hårt, vackert, glänsande, starkt och ärligt. Tycker om er väldigt mycket! Ska inte dröja så länge till nästa gång! Kramar
(Kanske konstigt skrivet men det bara slank ur mig)"

Inte alls konstigt!
Bara vackert, gåshud och tårar av kärlek längs kinden.
Blev så rörd av orden, att jag frågade om jag fick dela med mig.

Sebbe - jag ler och tänker på poeten i dig.
Som jag sa - tar vara på honom!

Love you❤

September...

Snart kommer september.
Då blir Henrik 33.
Då blir Tekla 2.
Då har Tristan varit borta i 1 år...
Ett helt år, utan honom.
Fy fan!
ETT helt år.
12 månader.
52 veckor.
365 dagar.
Utan min älskling.
Fy fan, hatar min verklighet och mitt "liv"!

Aldrig

Jag vänjer mig aldrig, vid att du inte är här, min älskade älskade onge.
Jag blir trasigare för var dag som går utan dig.
Jag vaknar, tar på mig masken, spelar teater, för att Tekla ska få ett någorlunda normalt liv.
Inuti brinner jag upp.
Jag vill inte leva utan dig längre.
Kom tillbaka till mig, snälla Tristan.
Om du bara kunde komma tillbaka.
Då skulle allt bli bra.
Det onda skulle försvinna.
Och allt vara som vanligt igen.
Jag orkar inte mer nu, orkar inte vara utan dig mer.
Mitt lilla hjärta, mammas bästaste onge...

Nackspärr deluxe

Nackspärr deluxe med migrän.
Förmiddagen spenderades i sängen, med varm vetekudde på nacken och kall "gelépåse" på pannan.
Efter 3 timmars sömn var migränen borta, tyvärr nackspärren kvar.
Men envis som jag är, med seriösa avslappningsproblem, gödade jag gräsmattan i småspiks-regn med åska/blixt, kokade 7 liter saft och lagade middag samtidigt (ovanligt, lagar endast två rätter nuförtiden, korv eller köttfärssås). Med hjälp från min blivande man förstås!

Bakkers sällskapade oss till middan, och Anna den fina, tog disken. Även den efter allt saftande, och köttfärssåsen som jag spillde ut i halva kylen.
Tack för det! ❤

2 kg krusbär kvar i kylen att safta!
Sen får det vara bra, nu orkar jag inte mer.
Tack ni som erbjuder rabarber och annat, jag är tacksam.
Men nu är saft-terapin över...:-(

Nu växer ångesten till den dära ohanterliga klumpen i halsen, betongblocket på bröstet, dags för natta-medicinen och blunda!

Imorrn ska nackspärren jobba med att sortera/packa ner grejer/flytta grejer/städa/fixa trädgård osv.
(Nä, inte här, inte vårt, vi stannar här nu)
Visst låter det härligt för nackspärren?
Fan, vad jag hatar att ha ont och vara begränsad, rent kroppsligt!
Också är det ju underbart med varm vetekudde mitt i sommaren!
Inte alls svettigt!

Natti från nackspärren

Ja, ni gissar rätt...

Kan inte somna idag...
Mycket ångest och försöker distrahera tankarna med bloggen i väntan på att sömnmedicinen ska kicka in.
Recepten var efterfrågade och nu blev det gjort i alla fall.

Och ja, vem tusan håller på att göra massa saft och baka, när det är stek-het sommar ute?
Jo, den som vill hålla sig inne förstås.
Den som inte orkar gå ut.
Eller som tycker det är obehagligt att åka bil.
Osv...

Men jag trivs i vårt nya hem och vår lilla trädgård, där tycker jag om att vara.
Kände mig trygg här direkt.
Grannarna är fina, området är grönt, lekplats och gångvägar.
Det är tyst och lugnt.
Bäst av allt, Mia bor så nära, att jag kan ropa på henne och hon hör mig genom häcken❤
Också har vi fått nya grannar mittemot, som vi också gillar.
Idag lånade vi deras vovve och gick på långpromenad.








Tekla hade med sin egen vovve, i trä, tydligen heter den Mange (en annan granne, som är Teklas nya kompis)

Många som är nyfikna hur vi har det härinne.
Allt är inte klart, men några bilder kan jag bjussa på.
Jag är ganska generös med det.





























Nä, nu är det dags att försöka tvinga ögonen att våga stängas.
Låt mig slippa mardrömmar inatt.

Natti natti

Vinbärs-saften då?

Det är lika enkelt som knäckebrödet att göra.
Terapin ligger mycket i bärplockandet, men lika mycket i själva "saftandet"!
Jag gillar att vara i köket, göra saker från grunden själv.
Det var min och Tristans grej, han lagade middag med mig nästan varje dag, vi bakade ofta, också planterade vi. Det var våra bästa stunder tillsammans.
Det har varit och är fortfarande en lång väg kvar, för att komma tillbaka till att kunna klara av att göra allt detta utan honom. Här lagas tex i princip ingen middag av oss själva härhemma. Tack gode gud för vårt skyddsnät av familj och vänner.
Däremot har jag så smått börjat plantera lite, baka knäcke och göra saft.
Tvingar mig själv lite, kan ju inte bara sitta i soffan.
Men ingen flädersaft i år - det gör för ont.
Men vinbärssaften är supergod också.

Här kommer receptet för den som är intresserad:

Röd vinbärssaft

2 l röda vinbär
5 dl vatten
6 dl socker per liter avrunnen saft
1 krm natriumbensoat per liter färdig saft.

Detta recept ger ca 1 liter koncentrerad saft.
Vi gjorde på blandade bär, både röda, svarta och de vit/rosa vinbären. Vi hade i mindre socker än receptet, smaken är som baken, vi gillar inte för söt saft. Så smaka av efterhand.
Vi gjorde på ca 10kg bär och det gav nästan 12 liter.

Såhär gör du:
Koka upp bär och vatten i en stor kastrull.
Låt koka tills bären mjuknat, cirka 10 minuter.
Pressa under tiden bären mot kastrullens sidor så de mosas. Låt självrinna i en silduk i ställning i 30 minuter.
Mät upp saften och koka upp med 6 dl socker per liter saft.
Ta från plattan och skumma av. Tillsätt eventuellt 1 kryddmått natriumbensoat per liter saft, som konserveringsmedel.
Häll ända upp i väl rengjorda, varma flaskor och förslut väl. Förvaras svalt.

Tips! Om du inte har någon silduk och ställning kan en gammal kökshandduk och ett vanligt durkslag användas. Sila först bärmassan grovt genom durkslaget utan handduken och låt därefter saften rinna av genom handduken i durkslaget.

Såhär såg det ut:





























Lätt och gott, iskallt i sommarsolen!

Knäcke-recept!

Så kommer det äntligen.
Det utlovade receptet på knäckebrödet, som jag lyckats göra halva skåne beroende av.
Jag fick receptet av Tina, så vi kallar det "Tinas knäcke"!
Sååå lätt att göra, nyttigt och smaskigt som attans.

Tinas Knäckebröd

2 dl Majsmjöl (funkar även med dinkelmjöl tex fullkorn)
1 dl solroskärnor
1 dl sesamfrön
1 dl pumpakärnor
1/2 dl krossade linfrön
1/2 dl rapsolja
2 1/2 dl kokande vatten
4 tsk flingsalt (eller efter behag)

1. Blanda alla torrvaror
2. Tillsätt det kokande vattnet och oljan.
3. Rör ihop till en jämn smet.
4. Lägg smeten på ett bakplåtspapper, på en bakplåt, lägg ett bakplåtspapper ovanpå och platta ut med handen. Kavla med kavel för att få det riktigt jämnt på slutet.
5. Dela i lagom bitar med tex en pizza-slicer.
6. Strö flingsaltet jämnt över.
7. Sätt in i ugnen på 150 grader i 1 timme och 15 min.
8. Stäng av ugnen och öppna, låt knäckebröden stå kvar en stund och svalna.
9. Bryt loss bitarna och det är klart att ätas.

Dom är goda precis som dom är, eller med litta smör och en god ostbit.

Såhär såg det ut första gången jag bakade dom.























Lätt som en plätt, ni kan inte misslyckas!!
Gör dubbel sats direkt, ät ena halvan själv och ge bort andra halvan som en trevlig present, när ni blir bortbjudna!


Happy knäcke-bakning!