En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

tisdag 19 november 2013

Min verklighet

I min verklighet hänger nu Tristans födelsdagsljus i bokstavs-form på väggen, istället för i hans garderob, där han ivrigt tittade på dom en gång i månaden, i väntan på att hans födelsedag skulle komma, så att vi skulle tända dom på middagsbordet.






I min verklighet ligger nu alla hans älskade stenar, som han samlat på sig under sina tre och ett halvt år, i en glasburk på bordet, istället för att byggas med på golvet i hans rum.


I min verklighet står en lillasyster och sjunger "Blinka lilla stjärna" på en storebrors grav. En storebror hon inte känner eller minns.


I min verklighet finns en två-årings verklighet. Och i den finns bara tre familjemedlemmar, när hon ber pappa att rita familjen.


Min onda verklighet...
Upplagd av kl.

4 kommentarer:

  1. Anonym19 november 2013 kl. 14:33

    Förbannade verklighet!! Det går inte att titta bort, hålla för öronen eller stänga ner din sida - dina ord finns där ändå! Din förmåga att få ord som var för sig kanske inte är så laddade men som när du lägger ditt magiska "språkpussel" av dem blir helt otroliga! Det blir rakt, smärtsamt, naket, som ett slag rakt i solarplexus - jag tappar andan och står kvar med tårarna rinnande.. Jag lider något fruktansvärt med er, er verklighet är inte mänsklig..

    Stor varm kram
    Mia

    SvaraRadera
  2. Anonym19 november 2013 kl. 20:30

    Puss o kram älskade vän!!
    // Krellan

    SvaraRadera
  3. Anna-Pia20 november 2013 kl. 21:01

    Kram <3

    SvaraRadera
  4. Anonym22 november 2013 kl. 18:28

    <3 från ida.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)