En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 5 november 2016

Ännu en Allhelgona helg passerar...

Så sitter jag här och funderar över vad jag ska skriva om denna helg, Alla Helgons Dag.
Jag vet, det är inte ofta, men idag känner jag mig tyst och inga ord blir till bra meningar.
Jag saknar mina älsklingar i himlen varje dag, och jag har ljus tända för dom varje dag.
Men såklart lite extra denna helgen.
Syster hann före till Tristan idag, hon hade rensat bort löv och gamla blommor så fint.
Och Tekla hjälpte till att tända alla hans lyktor.


Tidigare i veckan var jag nere och la en krans hos honom, som jag gjort själv på en pysselkväll. Det var en speciell kväll och jag återkommer mer om den en annan dag.


I ösregnet fortsatte vi vidare till minneslunden för att tända ljus för resten av våra fina, som vi saknar.

Hittade en fin bön skriven av en Eva Langrath på nätet, som jag vill dela med mig av.

"Mörk är kvällen.

Kylan biter

första snön.

Vandrar stilla

hemåt.

Minns er som

varit.

Vandrat före.

Tårar väter

kinden.

Saknar.

Minns

med glädje.

Du som är

tröstaren.

Välsigna

alla de

som sörjer."

Du som är tröstaren.
Välsigna alla de som sörjer....


Fint.
Dom orden somnar jag till.

Kram Sophie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar