En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 2 november 2013

Halloween - tummen ner

Det där med halloween är inte min grej.
Höstens färger, naturens växter, träd och bär är vackra att pyssla med.
Pumpor är fantastiskt vackra, spännande och inspirerande i alla dess olika former och färger.
Ljus...ljus är det bästa - vackert, harmoniskt och otroligt rörande.

Men resten av halloween kan jag skita i...
Jag gillar inte skräck.
Jag är mörkrädd.

Dessutom verkar inte Sverige ha fattat grejen än, eftersom folk låter sina ungar springa runt hela höstlovs-veckan och ringa på dörrar.
Ingen verkar veta vilken dag, som är vilken.
Ärligt talat vet knappt jag det heller.
Men jag bryr mig inte, jag är inte ute och ringer på dörrar sju dagar i rad en vecka!
Tekla är skräckslagen över alla zombies, scream-masker, lie-män osv...

Ja, jag är bitter.
Låt mig vara!

Allhelgona däremot...
Under allhelgonahelgen minns vi på ett särskilt sätt våra döda. Gravarna smyckas med blommor, och ljusen brinner i skymning och mörker mellan alla helgons dag och alla själars dag.
Allhelgonahelgen har blivit en av de största helgerna, då många människor i alla åldrar besöker kyrkor och kyrkogårdar för att tända ljus för avlidna anhöriga eller vänner.

Två helgdagar
Allhelgonahelgen innehåller två helgdagar:

Alla helgons dag är en rörlig helgdag som firas den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november.

Alla själars dag firas dagen efter, på söndagen. Helgdagarna handlar både om att vi i livet kan vara förebilder för varandra, och om hur de som levt före oss är och kan vara viktiga förebilder för oss.

Det är väl fint, att ha en speciell dag vi minns...bla bla...

I vår familj minns vi varje dag.
Känner varje dag.
Och fattas varje dag.
Tristans ljus brinner varje dag.

När vi kommer ner till honom en sån här dag, blir det väldigt överväldigande...
Vi älskar att så många tänker på honom.
Missförstå inte...
Men det är också otroligt smärtsamt berörande att mötas av...





Borta hos Micke...



Gud, vad jag saknar min onge!!!

5 kommentarer:

  1. Fina fina du <3
    Kärlek o kramar <3 /Anna

    SvaraRadera
  2. Jag förstår hur du känner och jag förstår också hur andra känner. Det är klart att de runt om tänker på din/er Tristan var dag. och han finns alltid i tanken. På allhelgonahelg blir det då ännu ett sätt att visa sin tanke genom att tända ljus just där/W

    SvaraRadera
  3. Tände ett ljus i helgen för mormor,morfar, farmor, farfar och min barndomsvän som gick bort endast 19 år gammal. Jag tände även ett ljus för den pojke, vars mamma berört mig så, som vart orsaken till så många tårar hos mig av empati för den familj som kämpar och saknar varje dag. Pojken jag aldrig mött, fått se, men som hans mamma låtit så många få känna och genom sina texter får han att leva vidare i hjärtat på så många människor. I helgen har vi tänt ett ljus för din pojke. För Tristan. Vi är så många som finns med dig i vår vardag, varje dag. Inte bara allhelgonadagar. Tack vare din mammas texter. All kärlek till er. Många varma Kramar/Camilla

    SvaraRadera
  4. Jag gillar inte heller Halloween och i år frågade jag Markus om han ville gå med kompisarna. Jag sa att godis kan vi köpa ändå, jag gillar inte tiggeriet riktigt. Han stannade hemma och mös i stället - med godis :-)
    Tycker det är märkligt att denna helgen då vi minns de som inte är hos oss längre, ska blandas med Halloweenklädda barn.

    Vackert hos Tristan, kärleksfullt och rofyllt, men smärtsamt. Love You

    SvaraRadera