Älskade, underbara människor som mailat och sms:at.
Förlåt att jag gjort er oroliga.
Inte min mening att panik-stänga bloggen, utan att berätta det för er.
Jag skulle aldrig försvinna för gott sådär bara, utan att säga något till er.
Tack för att ni finns och tack för att ni bryr er.
Tack för all er kärlek och omtanke.
Jag är överväldigad.
Bloggen ska inte läggas ner.
Behövde bara en paus.
Försvinna lite.
Det blev för svart.
Det är fortfarande för svart.
Men mitt huvud kokar över, om jag inte får skriva.
Däremot funderar jag på hur mycket mörker människor orkar läsa?
Kanske skulle jag låsa bloggen eller vissa inlägg och skicka lösen åt dom som vill läsa?
Eller kanske skriva varning i rubriken?
Min vardag fungerar väldigt dåligt just nu, och om ni trott att jag pratat mörker innan...är det ingenting om hur svart min insida och värld är just nu...
Än en gång, tack för allt stöd och kärlek❤
Önskar bara att jag kunde skriva något som gjorde livet ett uns ljusare... Kram
SvaraRaderaJag blev orolig... All kärlek och stöttning jag kan ge till dig /P
SvaraRaderaOm du visste hur många som har smsat mig och frågat vad som har hänt, det är många som läser din blogg och när du stängde ner en stund blev många oroliga. Det är din blogg Sophie och du berör så otroligt många med den. Den hjälper dig att bearbeta och du får mycket kärlek till dig från de som läser. Om man inte klarar av ditt mörker, din svarta insida, så kanske man inte ska läsa här alls. Om du känner att du vill skilja på de mörkaste inläggen och de glada, ljusa om Tekla tex, så lägg upp olika kategorier här. Känns det bra för DIG så gör så, men det är bara du som bestämmer det, alla andra är vuxna människor som själv tar ansvar för det de vill läsa.
SvaraRaderaFinns alltid vid din sida och jag uppskattar mycket mer än du tror, att du delar dina svåraste tankar med mig.
Önskar så jag kunde hjälpa dej. Sänder ett litet ljus o hoppas de värmer dej. Kram Carina
SvaraRadera<3 Blev också orolig! / Therese
SvaraRaderaDet är du själv som bestämmer över din blogg o vad innehållet ska vara.. skriv allt som kan hjälpa dig minsta lilla.
SvaraRaderaTänker på dig.
Kära Sophie,
SvaraRaderaså tacksam jag blev när jag kollade av bloggadressen och bloggen visade sig!
Du bestämmer ju själv, som många poängterar, och jag känner den största respekten för ditt/dina beslut, oavsett om du vill stänga eller låta mig läsa. Det är bara du som kan veta hur det är att vara Sophie i den verklighet som du står i.
Jag läser dina ord med kärlek - trots att de speglar ett så mörkt mörker och jag läser för att jag varken kan eller vill göra på annat sätt. Det som vore ännu värre (ur mitt perspektiv) är att lämna din sida i tanke och hjärta (vi känner ju inte varandra på annat sätt), men jag känner verkligen med dig och din fina familj, och jag är tacksam för att du öppnar mina ögon och ger mig perspektiv med all din klokskap.
(Jag skriver som alltid: Du finns i mina tankar, varje dag.)
Kram, och tack,
Marie
Om du bara visste hur många gånger jag varit inne och sett om bloggen var borttagen. Glad att du skrev ett inlägg men kan tänka mig att det behövs pauser. Om andra människor tycker det är för mörkt och dystert att läsa så får de ju sluta, du ska inte sluta skriva för att tänka på andra när det är din blogg.
SvaraRaderaMånga varma kramar Elin A
Jag tittade på din bloggadress några dagar och tänkte att du kanske låst den. Är "glad" att du är tillbaka :) Men som så många andra skriver så är det Du som bestämmer över Din blogg, vad du vill skriva och ev. vem som ska få läsa. Jag tittar in här ofta för att få "höra" att du och din kära familj orkar fortsätta. Det hemska berörde och berör mig väldigt fortfarande. Mina tårar kan inte sluta rulla för er Tristan. Sen jag själv fick barn för tre år sen har jag verkligen förändrats, framför allt när det handlar om barn såklart, önskar av hela mitt hjärta att alla barn får ha det lika bra som mina och jag skulle vilja kunna göra något åt det. När jag hamnade på din blogg fastnade jag. Vet inte varför egentligen, det finns ju många öden (hoppas inte det låter hårt för det är ju inte meningen!), men ditt sätt att skriva om Tristan är så fint. Tänk om alla barn fick ha det så bra som er Tekla, och Tristan! Stor varm kram // Karin
SvaraRaderaÅh vad skönt att du är "tillbaka". Jag har varit så orolig och kollat av flera gånger om dagen. Självklart ska du låsa bloggen om det känns bäst för dig. Vi känner inte varandra på något vis, vi delar bara samma boendekommun. Din blogg har dock blivit en del av mitt liv - jag tänker på dig och din familj varje dag och ber om att du ska få extra styrka och kraft för att kunna klara en stund i taget.
SvaraRaderaMed kärlek // Fia
Hej! Skönt att du är tillbaka. Bara läst din blogg ett litet tag, men fastnat för den och vill veta hur det går för dig, även om det är svart....
SvaraRaderaHar inte skrivit innan för jag har inte vetat vad jag skulle skriva.... :-/
Många kramar aja
Det värmer mej att "se" dej igen!
SvaraRaderaKram //G
Fina du, vilken lättnad det var att kunna klicka sig in här igen! Det har varit oroliga dagar även om jag kan förstå varför du stängde ner för ett tag.
SvaraRaderaPrecis som många skriver, det är din blogg, ditt val vad du vill dela med dig, vi är vuxna människor o kan själv välja om vi vill fortsätta läsa.
Somliga av oss har ett behov av att skriva av oss (jag är likadan), du ska inte behöva känna dig begränsad av vad du kan skriva i tron om att det är för svart. Det är som sagt DIN blogg, DIN ventil för att "lätta på trycket"! Det är vi andra som får göra ett val!
Kärlek o kramar <3 /Anna
Här är ytterligare en som varit orolig och saknat dig, blev glad och lättad när jag "hittade" dig igen. Hoppas av hela mitt hjärta att du orkar fortsätta dela med dig av dina tankar och känslor till oss. Även om vi inte känner dig...
SvaraRaderaMassor med styrkekramar till dig!
Glad att du skrivit några rader... styrkekramar åt er..
SvaraRaderaHär är en till som är glad att höra från dig. Du berör! Kram Lisa
SvaraRaderaJag kan bara hålla med vad andra här skrivit om att det är DIN blogg...tänker så på er dig i synnerhet flera gånger om dagen...skriver inte så ofta eftersom jag är inte så bra på att förmedla känslor i skrift som du är...men vill att du ska veta att du berör många och jag är en av dem. Tänder alltid ett ljus för Tristan var gång jag är på min mors grav för att skänka lite styrka och ljus till er alla fyra. Många styrkekramar Mia skriver även postis så du vet vem
SvaraRaderaOxå glad att du är tillbaka!! <3
SvaraRaderaKram Laila
Håll ut <3
SvaraRaderaJag blev orolig. Underbart att få läsa lite av dig nu igen. Vi finns här för att stötta dig så gott vi kan och tror det är viktigt för oss att få försöka göra det (tror jag talade för mer än mig också)
SvaraRaderaDu kan lösenordskydda om du vill. Du kan varna i rubrik. Det är ditt liv och du väljer.
Du är otroligt begåvad med skrift. Ännu en gång, en egenskriven bok skulle hjälpa dig på vägen tror jag absolut. Du kan därigenom bearbeta...på lång sikt.
Styrka och Kram!!
Jag blev så orolig. Är glad att du är tillbaka. Jag känner inte dig men tänker på dig varje dag.
SvaraRaderaKärlek och styrka!
Hej. Önskar jag kunna hjälpa dig, Blev orolig när vi inte kunna se bloggen.. Har följt den sen du börja skriva. // Linda & Karoline
SvaraRaderaDin blogg berör och gör mig full av beundran och respekt gör dug och de dina. Har dom många andra "kikat in" till dig dessa dagar bloggen legat nere och blivit oroligt, skönt att höra från dig. Jag vill bara säga att du är så modig, modig som vågar känna, modig som bågar säga ifrån, modig som berättar om den mörka sanningen. Fortsätt gör det som känns bra för dig. Du finns ofta i mina tankar fast jag inte känner dig. Skulle vilja skicka en styrkekram till dig om det är ok. Hälsningar Åsa
SvaraRaderaGlad att du är tillbaka. Hade mina tankar på att maila dig men ville inte störa och lägga mig i.
SvaraRaderaMånga kramar u
Fina du!
SvaraRaderaVad jag är glad att du är tillbaka. Även om vi inte känner varandra har det blivit min vardag att kolla din blogg, vill veta hur du har det (skönt för Emilia så behöver jag inte ringa henne hela tiden). Du skriver fantastiskt och även om det gör så ont att läsa så blir man så glad när det verkar som du haft en någorlunda ok dag. Mysigt att följa lilla prinsessan också.
Tänker på dig ofta, känner för dig och lider med dig.
Stor kram från Helen
Hej fina Du! Tillhör också skaran som följer dig men har inte skrivit innan.Du har blivit en del av mitt liv då jag läser bloggar som jag följer i telefonen när jag lagt mig i sängen på kvällen. Blev också orolig för dig när du bara försvann... Men så idag... Du är tillbaka :) Kärlek, styrka och kramar/Birgitta
SvaraRaderaMkt glad att ha dig tillbaka. Visste inte om jag vågade höra av mig o fråga, var rädd att störa. Jag vet att det är svart nu, jobbigt o rent ut sagt SKIT!! O då får man stänga ner, gömma sig, krypa under täcket...
SvaraRaderaHur din blogg ska se ut bestämmer du och bara du. Ingen annan. Gör det du behöver, skriv det du behöver...orkar man inte läsa är det ens egna ansvar att sluta tycker jag....
Styrka vännen, i mängder!!
Puss Krellan
Nu kan jag andas ut. Visste inte hur jag skulle kunna kontakta dig om bloggen var nere!
SvaraRaderaJag vill fortsätta läsa. Dela lite av vad du känner och går igenom. Kram!
Nära det som hände i helgen. En liten tjej sprang in i en glasruta och dog. Trauma av värsta sorten igen. Tänker att ännu en mamma, pappa o syster ska gå igenom samma helvete som ni. Ännu en mardröm... Varför är livet så?!
SvaraRaderaGlad att ha din blogg tillbaka! Det låter kanske dumt och ihåligt, men när man läser din blogg så känns det som att man kanske på ngt sätt delar det jobbiga med dig... lite som att ju fler som läser dina jobbiga tankar, desto fler är vi som kan "ta dem" och förhoppningsvis göra livet lättare för dig... att dina tankar blir hörda... svårt att beskriva så jag stoppar här...
SvaraRaderaKram!
Jag skrev nyss en kommentar som slutade som en roman nästan.... men slant på fingrarna och så försvann all text..... *suck* Men, jag gör ett nytt försök. Som så många andra drog jag en lättnadens suck när jag öppnade din blogg och såg att du öppnat den för allmänheten på nytt. Under flera dagar gick jag omkring och kände en stor oro för både dig och din familj. Du skriver att du undrar hur mycket mörker som dina läsare klarar av - skulle nog tro att väldigt många av oss klarar det. Jag har följt din blogg sedan det ofattbara kom ut i media för snart ett år sedan. Du är förbannat (ursäkta språket) på att skriva! Du verkar dessutom ha många fina, varma människor omkring dig. Jag lärde känna en av dina vänner under året 98/99 i USA och om du har henne som en av dina närmsta så vet jag att du har en stadig vän att luta dig emot. När jag upptäckte att din blogg var låst började jag skriva ett meddelande till henne (Anna B) vid flera tillfällen för att ev få möjlighet till att kunna få fortsätta läsa din blogg. Men jag raderade det varje gång - för jag kände "om nu Sophie har valt att låsa sin blogg så respekterar jag det" och drog därför en lättnadens suck när jag såg häromdagen att den var öppen igen. Oavsett vad du gör, om du låser den eller ej, så hoppas jag att du fortsätter skriva. De skrivna orden (är i min mening) en väldigt bra ventil att få utlopp för sina tankar och känslor. Ingen kan komma och säga att dessa tankar och känslor är fel, för det får dig att må bra. Jag hoppas kunna få fortsätta följa din kamp.
SvaraRaderaFör att återkomma till hur mycket dina läsare tål.... DET behöver du inte oroa dig för, du ska ta hand om dig och din familj. Vi som är utomstående kan själva välja om vi vill läsa.
Jag hoppas att du fortsätter att skriva, framför allt för din egen skull - jag och många andra uppskattar att du delar med dig! Gör det som du mår bra av och det som kan lindra (om än i små små doser).
Nu blev det nästan en roman ändå.....
Kramar till dig från en hälsingetös i Nordvästra Skåne
Skönt att du är tillbaka <3 skickar styrka och kraft! Kram JEN
SvaraRaderaAll kärlek och styrka till dig fina, vackra otroliga DU!! Ta emot den kärlek vi alla sänder och placera den i tryggt förvar någonstans därinne. När du har dina värsta mörkaste dagar, plocka då fram all kärlek och sug in den så mycket du bara kan. Hoppas den dämpar lite mitt i allt det mörka! Kärlek!!!
SvaraRadera❤❤❤
SvaraRaderaJag snubblade in på din blogg för några månader sedan och efter ett par veckor kunde jag inte sluta att läsa, eller gråta för den delen. Jag har ännu inga barn själv och kan omöjligt förstå vad du går igenom men jag ville bara säga att även om vi aldrig har träffats så vill jag bara sträcka ut armarna genom cyber space och ge dig en stor varm kram, laga en god middag till er och leka med Tekla en kväll om du behöver lugn och ro. Det är fruktansvärt det ni har gått igenom och jag är så imponerad över hur stark du ändå är. Din blogg får vara precis hur svart som helst, helt enkelt så svart som den behöver behöver vara för att du ska kunna bearbeta dina känslor.
SvaraRaderaStor kram på dig! <3
Blev orolig för dig!Tänker på dig varje dag!!Bamsekramar i massor fina..goa..Shopie!!/ christel
SvaraRaderaTände ett ljus för Tristan idag. Glad du är tillbaka, varit orolig o undrat mkt hur ni har det. Mår väldigt dåligt ibland när jag läser dina ord...men...det är din blogg och den är till för att du ska få ventilera dina tankar och känslor. Vi läsare har ett eget val och det är vårt egna ansvar om vi orkar läsa eller inte. Du ska inte behöva skydda oss, gör det du mår bäst av. Tänker på dig/er, kram Caroline W
SvaraRaderaDu ska inte behöva känna ansvarskänsla för ifall vi orkar läsa dina inlägg eller inte. Ut med allt du känner behov av att få ut! Jag mår ofta väldigt dåligt när jag läser dina inlägg för du skriver så bra och mår så dåligt men det är mitt "problem" inte ditt. Blev väldigt orolig när du inte skrev på många dagar. Hoppas er lilla katt kommer skänka värme:)
SvaraRadera