Det blir svårare och svårare att "skydda" mig från sånt som gör smärtan starkare.
Sånt som vrider om kniven i hjärtat.
Jag har så ont.
Livet passerar därute, utanför fönstret.
Och jag vill bara dra ner rullgardinen och ligga inne i mörkret.
Men det kan jag inte.
För jag har ett barn till.
Hon lever.
Och jag måste leva med henne.
Jag älskar henne också.
Hon behöver sin mamma.
Hur ont det än gör i mig, så måste jag leva.
Han är död.
Borta.
Min lille älskling, jag älskar dig så, jag vill vara hos dig.
Men mamma måste stanna hos Tekla.
Hon lever.
Tekla - Tristan
Liv - Död
En fot i ljuset - En fot i mörkret
Ja, Tekla lever och hon behöver sin mamma och pappa. Det är fruktansvärt att du inte kan ha båda dina barn hos dig och vi önskar alla att du inte behövde känna så här.
SvaraRaderaEn dag är ni enade igen, tills dess ska ni se Tekla växa upp, lära henne allt viktigt i livet, finnas som stöd, uppmuntra henne och älska henne. Hon är värd det och där behövs du hjärtat. Se henne i ögonen och hitta energin, du klarar det , det vet jag.
Så overkligt att förstå. Så orättvist, ni borde få vara lyckliga med båda era barn. Förstår att Tekla är din livlina, önskar det kunde bli lättare för er..Kram Caroline W
SvaraRaderaRakt in i hjärtat!
SvaraRaderaKärlek o kramar <3 /Anna
Rakt i hjärtat, kämpa, du klarar det!
SvaraRaderaKramar!! / Emma
❤❤❤
SvaraRadera❤ önskar dig/er all styrka Sophie... Kram
SvaraRadera