En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

måndag 10 september 2012

Ett exempel...

För er som inte har några barn, och därmed inte har en susning om hur det är med barn i utvecklingsperioder, kommer här ett litet exempel på hur en typisk "situation" kan se ut.

Tristan, Tekla och jag leker polischef, polis och polis med Tristans walkie talkies.





Tristan är polischef (såklart) och vi andra poliser.
Dom säger hej till varandra ungefär 3 miljarder gånger. Skrattar och har roligt!
Så plötsligt säger jag "hej polischefen" och plötsligt bryter ett tredje världskrig ut i vårt kök!
- JAAAAG E INGEN POLIS-CHEEEEEF, JAAAAG ÄR EN NOOOHÖÖÖÖRNING, skriker den kära 3,5-åringen!
Tårar, skrik och grejer har kastats runt i hela köket i tio minuter, för att helt plötsligt bli tyst och återgå till polischef-leken igen..

Hm....

Kram Sophie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar