Förra året snickrade Tristan och Henrik ihop en brevlåda åt Tristan.
Stolt som en tupp, har han varje dag gått ut och kollat sin brevlåda efter post!
I början kom det ofta post.
Dock har aldrig brevbäraren stoppat hans brev i hans brevlåda, utan i våran. Trots att hans sitter sidan om och det står Tristan med stora bokstäver. Så vi har fått lägga över i hans!
Dessutom hejar Tristan på dom nästan varje dag. Så dom vet ju att det är ett barn!
Tramsigt, men men...
I alla fall, de senaste månaderna har brevlådan gapat tom åt honom varje dag.
Men tappert har han fortsatt att kolla varje dag.
Inte tappa tron.
Inte tappa hoppet.
Så idag när han lyfte på locket, tappade han hakan ner i asfalten och trodde knappt sina ögon!
-Maaaaammma, jag har fått post, det står Tristan på det, det gör det, mamma!! Tristan Hezekiel står det, mamma!
Tack gammelfaster Lena! Vi har läst brevet 87 gånger ca! Tänk så lite som behövs för att väcka sån glädje i ett barn!
Och tack brevbäraren, för att du äntligen bjöd till och "orkade" stoppa i två olika lådor!
Kram Sophie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar