Där är talang i tösen!!

Man smälter i hjärtat och storknar av stolthet, när man hör denna underbara sång, så klockren melodi och så fantastisk engelska!

Japps, jag skryter och är så stolt över min lilla sånglärka, som för övrigt aldrig är tyst härhemma;-)

Die Beautiful

Von Benzo - Die Beautiful

Left myself a dead 'cause I wasn't strong.
Tried to fall free, but I fell to long
I'm not waking up, 'cause I can't be saved.
But I wanna change.

I tried everything just to numb the pain.
When I came back was it all in vain.
So my head, clear, but all I feel is shame.

And there's a me, but I'm afraid,
Afraid that I am still the same.
Can't let go until forever
(ever) ever (ever)...

Please let go, please let go now,
And just let me die beautiful.
Please let go, please let go now,
And just let me die beautiful.
Die beautiful, die beautiful.

(Please let go, please let go now)
(And just let me die beautiful)
Can't let go, 'cause I'm afraid.
And I won't let myself be saved.
Can't forgive myself ever
(ever) ever (ever)...

Please let go, please let go now.
And just let me die beautiful.
Please let go, please let go now.
And just let me die beautiful,
Die beautiful, die beautiful.

Can't let go of all my tears.
To weak to face my inner fears.
An endless nameless feeling eats
me up inside.

(please let go)
I want to break and run away.
The fire wanted me to stay.
Now can't let go until forever
(ever) ever (ever)...

Please let go, please let go now
And just let me die beautiful
Please let go, please let go now
And just let me die beautiful
Die beautiful, die beautiful...

Bittersweet

Hon är så lik.
Så underbart lik.
Mitt hjärta ler.

Så smärtsamt lik.
Mitt mage knyter sig.

Så vackert likadan som honom.
Så hjärtskärande vackert likadan...

Mina älskade barn.
En i handen på jorden.
En i handen i himlen.

Äntligen sommarfint hos Tristan.

Tack Anna, min älskade vän, för att du hjälpte mig att göra sommarfint nere hos Tristan.
Nu känns det mycket bättre.
Andas ut...
Nu känns det skönt och lugnt, att gå ner till honom igen.

Två rosenbuskar och en fjärilsbuske väntar härhemma, på att planteras därnere också, sen är det klart för nu i alla fall.

Resten planeras långsamt och med omsorg.
Vi ska ha plattor, en bänk, mer grönska och hans brevlåda på plats också.

Men just nu är vi nöjda såhär...





Min lille älskade onge, vad jag önskar, att livet inte såg ut som det gör...
Jag vill hålla din hand.
Din lilla vackra och mjuka hand.
Höra ditt bubblande skratt och lyssna till dina djupa funderingar om livet.
Se dig tillsammans med Tekla, leka, busa och mysa.
I år hade det varit dags.
I augusti skulle du börjat i sex-årsklassen, på skolan. Som du pratade så mycket om och längtade efter.
Dom andra börjar, dina kompisar.
Men inte du.
Fan, vad det svider och värker.
Det är ofattbart.
Overkligt.
Att livet fortsätter utan dig.
Det är det grymmaste livet någonsin gjort mot mig.
Jag accepterar det aldrig.
Jag kommer aldrig förstå.
Och jag kommer aldrig att sluta längta till den dagen, då du möter mig och vi är tillsammans igen.

Jag älskar dig, min bästaste onge!

Fan, vad tokigt allt kan bli...

Den tunga depressionen i samband med en sönderstressad hjärna och ofattbar trötthet kan ställa till det.

Idag blev allt fel.
Inget allvarligt eller dödsviktigt.
Men en människa med stort kontrollbehov känner sig totalt misslyckad...
Jag.

Vaknade tidigt med Tekla imorse, och efter någon timme kände jag att jag absolut inte kunde hålla mig vaken längre.
Väcker Henrik och byter plats.
Somnar på en minut i sängen och missar...

* Att svara på Annas sms om när vi ska åka på loppisen.

* Glömmer att ta fram kalaskläder till Tekla, som ska på barnkalas hos kusinen.

* Glömmer att packa in kusinens presenter.

Vaknar upp och ingen är hemma.
Henrik och Tekla har åkt iväg till kalaset redan och missat kalaskläder och att present ska slås in och tas med, av missförstånd, för att jag sov som en medvetslös människa.

Anna undrar i sms vart jag tagit vägen, och jag upptäcker att jag skrivit ett halvfärdigt sms halvt i sömnen, som inte gått iväg. Och hon var tvungen att köra iväg på annat.

Så ingen present till bästa kusinen idag, och ingen loppis med Anna som jag såg framemot.
Bara för att jag är så obeskrivligt trött.
Hela tiden.
Som sagt inget livsviktigt.
Men jag känner mig kass och värdelös just nu...
Loppisen finns kvar varje helg.
Presenten kan ges senare idag.

Men inget gick som jag planerat.
Svårt att hantera för en människa som mig, med kontrollbehov lika stort som Europa.

Bläh, så fel och tokigt allt blev idag...
Bara för att jag är sååå trött!!!

Förlåt!

Hak-tappande...

Henrik, Tekla och jag sitter i soffan och tv-myser.
Henrik och jag med ett öga var stängt, inte helt med i barnprogrammet, som Tekla är helt uppslukad av.
Men vi lyssnar med ett halvt öra, här och där.


Så plötsligt hör vi att tv-rösten frågar:
- Vad är motsatsen till stor?

Då utbrister Tekla lyckligt:
- Liten är "...satsen" till stor!!!

Vaaa?
Henrik och jag sitter båda med hakan i golvet!
Den lilla stjärnan, som hon kan, vår kloka och smarta tjej.

Sömnlösa nätter...

Dessa sömnlösa nätter tar ut sin rätt.
Hjärnan känns mosig och trött.
Minnet är obefintligt, likaså koncentrationen, motivationen och orken.
Beslut är helt omöjliga att ta.
Stora som små.
Vet varken ut eller in,
Upp eller ner?
Vill så mycket och samtidigt ingenting.
Detta ständiga krig som utkämpas inuti mig.
Överleva.
Leva.
Hur ska det vara omöjligt?
Framtid.
Vad ska hända med mig?
Med oss?
Varför måste vi göra denna resan?
Denna fruktansvärda resa, som ord inte kan beskriva.
Är det en resa ens?
Eller är det bara slutet på livet?
En väntan.
Tills återförening.
Vill jag leva?
Är det möjligt?
Eller ska jag bara överleva?
Sitta av min tid i sorgens fängelse.
Jag är trött.
Så trött...

Beyond Vackert...

Detta är en av de absolut vackraste musikvideos jag vet.
Låten är genialiskt fantastisk.
Fever Ray, Karin Drejjer Andersson, vilken magiskt vacker stjärna du är.
Om jag vågade, skulle jag vilja vara som du...

Fever Ray - When I grow up

En annan superfavorit är när Karin gör denna tillsammans med Röyksopp...

Röyksopp - What else is there

Vackert, magiskt och fullständigt trollbindande...

Jag älskar.

Tack

Sällskap i trädgården.

Idag har jag haft kärt besök i trädgården, när jag planterade.


Vem gömmer sig där?











Finaste Caramella💜
Hon vill inte gå kisse-runda med Mange, hon ville bestämt stanna hos mig.
Och inte kan man säga nej till dom ögonen och den kärleken man får av henne.





Finaste "Mella"❤️

Just nu...

Stänger jag av,
Stänger ner.
För en stund,
Kort eller lång,
Vem vet.
Trycker på off-knappen.
Pausar mig själv.

Fokuserar på det goda,
Det fina.

På min dotter, vars andetag jag lyssnar till via babymonitorn.

På min älskades hand i min.

På Isodors mjuka päls mot min kind och spinnande, som känns genom huden och rakt in i hjärtat.

På mina vinbär, som börjar mogna och smakar fantastiskt.





På solrosorna som vuxit så pass mycket, att jag kan plantera dom hos Tristan imorgon.


Resten...
Avstängt.

Rymma?

Ibland undrar jag om det fanimej inte bara vore det bästa, att packa våra liv i väskor och kartonger, ta bilen och bara köra...
Jag, Henrik och Tekla!
Långt, långt iväg, och flytta in i en stuga och leva där, tills det är dags att dö!

Eller så får jag väl bara sluta bry mig så jävla mycket om människor.

The Drama is fukkin eating me up!

Sick and Tired!

Tankar till...

Vaknar med mag-ont...
Alla mina tankar till en familj, vars midsommardag börjar kol-svart.
Chock!
Panik!

Det "normala" livet är slut.
Idag börjar resten av deras liv i sorg, saknad och fruktansvärd smärta.

Min kropp och hjärta värker för er.
Jag lider med er.

Jag vet...
Vi vet...

All min kärlek till er denna dag och alla kommande...

"Älskade lilla tös, du vet vems hand du ska leta efter, han tar hand om dig"