Paket till Tekla från Blöjbudet!

Tekla fick ett paket igår från blöjbudet.
Hon är så söt, hon blir glad för alla paket, spelar ingen roll vad dom innehåller.
Klart, hon älskar ju välling, den go-ongen! Och det fanns i paketet, och smoothies från Ella's kitchen, som också står på hennes favoritlista.
Så det var ju populärt!

Både vi och Tekla själv är trött på blöjor. Hon börjar bli redo att släppa blöjan. Hon vill ju vara stor på riktigt, som alla hennes kompisar.
Men hon är inte riktigt där än.
Vi börjar förbereda henne nu och toa-tränar. Så till sommaren blir det nog perfekt att släppa helt.

Men tills dess är blöjor en stor kostnad.
Vi hittade blöjor på denna sidanBlöjbudet Hemsida

Vi har bara hunnit prova ett par stycken blöjor. Men dom har fungerat bra. Vi känner oss nöjda.
Och kommer att beställa där i fortsättningen.
Mycket billigare än i affären och hemleverans till dörren!
Tummen upp!

First Kiss by Tatia Pilieva

Igår när jag öppnade min facebook, snubblade jag rakt in i detta youtube-klippet!
Det är en liten film som Tatia Pilieva gjort, där hon bad 20 främlingar att kyssa varandra för första gången, framför en kamera.

Så magiskt vackert!
Jag ler från början till slut.
Romantiskt och bubblande!

Totally made my day!

Det här måste ni se!

Se den här på YOUTUBE!

Självmord

Hemska hemska ord.
Så fort jag döpte rubriken till självmord, kändes det fel, konstigt och tabu.
Ord som vi helst inte använder.
Som så många andra svåra och laddade ord.
Vi vill undvika hemskheter.
Hitta på "snällare" ord och sätt att uttrycka oss med.

Men sanningen är, att skiten är lika hemsk, vilka ord vi än använder oss av.

Nu var det inte det jag låg och funderade på egentligen.
Jag ville nog bara försöka "linda in" inlägget lite åt er, innan jag kom till kärnan.
För att det skulle kännas mindre hemskt att läsa.
Eller nåt...

Tidigare ikväll läste jag om en tjej som tog livet av sig, efter att ha förlorat sin dotter.
Hon orkade inte leva vidare utan sitt barn.
Vet inga detaljer överhuvudtaget mer än precis det.

Och vet ni vilken som var min första tanke och känsla?
"Fan va skönt för henne, så avundsjuk jag blir"

Hon slipper undan.
Tvånget att leva.
Hon får vara tillsammans med sin dotter igen.
Nu.
Inte om 50 år!!

Också föreställde jag mig känslan, av att komma gående, däruppe i himlen och Tristan kommer springandes in i min famn.

Åh Gud, som jag längtar till den dagen.

(Men inte en enda gång fick jag egna "självmords-tankar", känns viktigt att poängtera. Ni behöver alltså inte oroa er.)

Jag måste och vill leva färdigt med Tekla och resten av min familj, hur ont jag än kommer ha resten av detta liv.

Sömnproblem och Ångest!

Ville skriva något...
Men ni har hört allt förut.
Mina tankar kliar.
Ångesten bränner.
Paniken kommer krypande.
Kan inte somna.
Mardrömmar väntar.
Jag vet det redan.

I still believe...

But I'll still believe,
though there's cracks you'll see.
When I'm on my knees,
I'll still believe,

And when I've hit the ground, neither lost nor found,
If you'll believe in me,
I'll still believe...

"Mumford and Sons"

LYSSNA HÄR

Att bära en liten kista...

Den 16 oktober 2012.
Inte det sista farvälet.
Överlämnadet tillbaka till Guds famn.
En hyllning.
Ett "vi ses igen, vårt älskade hjärta".

Fyra män tillfrågade att bära en liten kista.
Fyra sa ja.
Morbro Danne.
Farbro Greger.
Uncle Mike.
Johann.

Våra hjältar.
Ni bar honom.
Ni bar honom i kistan, genom en fullsatt kyrka.
Era ben var starka.
Ni gick, samlade och lugna.
Jag tror, att ni skakade.
Men det syntes inte.
Jag vet inte vad ni tänkte, eller om ni ens kunde tänka.
Men ni gick, sammanbitna men så starka.
Ni bar honom nerför trappan.
Ni bar honom till hans plats.
Ni sänkte ner kistan.
Ni sänkte ner honom i jorden.

"Av jord är du kommen, jord ska du åter bli"

Våra hjältar.
Ni bar honom.

Den viktigaste uppgiften den dagen.

Tack.

Funkykidz

Äntligen, äntligen var det lördag idag, med en frisk familj och därmed dags för Tekla att åka till dansskolan för första gången.
Som denna lilla dans-stjärna längtat efter denna dag.
Och...
Vilken succé!!
Totalt orädd promenerade vår tjej fram och berättade för dansläraren att hon heter Tekla, för att sedan utbrista "var är dom andra vännerna som ska dansa?"
(Vi var först på plats)





















Jag är så imponerad främst av min dotter, som så ohämmat, självsäkert och med stor koncentration dansade och gjorde sitt bästa för att efterlikna rörelser och deltog i alla moment.
Men jag är också så himla imponerad av dansläraren och hela funkykidz.
Dansläraren, en fantastisk tjej, glad, pedagogisk och underbar med barnen.
Musik och dans, allt med en tanke bakom.

När vi kom ut i omklädningsrummet säger Tekla "DET VAR ROLIGT!!!"
Och det var det.
Vi hade så himla roligt tillsammans!

Vi säger ett stort tack till mormor och morfar som gett danskursen till Tekla. Älskar er!

Och ett stort tack till funkykidz!
Tekla läääängtar redan till nästa lördag!

Kram S

Mello 2014

(Haha, pinsamma Sophie!)
Ja, jag kan inte hjälpa det, men när jag tittar på melodifestivalen känner jag mig som typ 13 år igen.
Därför antar jag, att jag lyssnar med mina 13-åriga öron också.
Och då finns det ju bara en solklar vinnare för mig.
Dessutom har jag alltid varit och är fortfarande knäsvag för feminina grabbar med make up.
Så Grattis Yohio, du har min röst!


Äsch, det var inte så pinsamt! Jag står för det;-)

Jahapps, då får vi väl se vem det blir?
Vem tror ni?

Godis-Tjuven!!!

Tekla äter inte godis!
Eller?
Jo, tydligen förser hon sig själv med detta, medan mamman är i köket och donar.
Kan meddela att locket är väldigt trixigt att få av på burken också.
Men vill man, så kan man!
Tydligen!

Ja, vad ska man säga?
Det går ju bara att skratta!!
Jedrans busonge;-)

Tekla och Mobro Martin

Idag är morbror Martin och hälsar på oss.
Hans första uppgift blev att fläta håret på sig själv, eller rättare sagt hårmodellen som är döpt efter Martin.
Hm...det gick väl sådär.
Men Tekla är tålmodig och ändrade sig, så att det "räckte" med att han gjorde en liten hästsvans istället.








Fredagsmys i soffan med massor av ostbågar och chips är ju en självklarhet, som Tekla läääängtat efter hela veckan.
Hon delar gärna med sig, men matar helst dom som vill smaka.





Just nu är Martin kidnappad på Teklas rum, och varje gång han försöker ta ett steg utanför, ropar hon:
- Maaaaaaartin, med sin bestämda men milda röst och halar in honom igen.

Hon underhåller dock sina gäster mer än väl, även om hon styr med järnhand därinne.

Nu ropar Martin på hjälp...
Han tycker visst inte att bajsblöjor ingår i "morbror-jobbet"!
Konstigt, det är det som står överst på min lista...
Hm...

Lille Katt

"Lille katt, lille katt, lille söte katta. Vet du att, vet du att, det blir mörkt om natta."





Min älskade lille katt, det blir aldrig mörkt, så länge du ligger hos mig.
Det blir inte mörkt, när du spinner och snarkar i min famn.
Min fina Isodor.

En blå älskad cykel.

Tristan's absolut bästaste sak - hans blåa cykel.
Jag glömmer aldrig den dagen, då jag, Tristan och morfar (min pappa) åkte till cykelhandlaren för att köpa en cykel till vår stora kille.
Som han hade längtat.
Han växte så snabbt ifrån tre-hjulingen. Cyklade så fort, att tramporna och fötterna kom i otakt.

Han fick välja precis vilken cykel han ville i affären.
(Det tog tid)
Till slut kom vi hem med en blå cykel, en cykelhjälm med eldflammor och världens stoltaste onge.
Ett varv i gatan, så kunde han cykla på den.
Sen cyklade han alltid!

En blå cykel.
En blå, älskad cykel.
En blå, älskad och speciell cykel.

Den sak som gjort allra mest ont i mitt hjärta att se på nu.
Utan honom.
Därför har den blåa cykeln bott hos mormor och morfar ett tag, för att sedan flytta upp på vinden här ovan.
Vissa saker smärtar för mycket, för att man ska fungera runt dom.

Men så kommer det en dag...

En dag när man tänker på sin älskade systerson.
Mitt lilla hjärta, Erik.
Nu är han stor nog för en sådan cykel.
Tristan skulle velat.
Cykeln plockas ner från vinden.
Den gör ont.
Ända tills man ser Erik's leende.
Tills man ser honom cykla på den.
Och plötsligt tar hjärtat ett extra skutt och samma stolthet infinner sig i kroppen.
Ett varv i gatan, sen kunde han också cykla på den.

Den blåa, älskade och speciella cykeln.
Tillsammans med en annan älskad och speciell onge.