Tekla ❤

Efter att ha varit sjuk och hemma från dagis i cirka två veckor, va Tekla tillbaka på förskolan i tisdags.
Då hade hon ju egentligen bara gått fyra dagar på dagis, efter inskolningen, sen blev hon sjuk.
Vanligt förstås.
Dagisbacillerna behövs också "skolas in".
Hon är glad över att vara tillbaka i alla fall. Fast på tisdagen vägrade hon att sova där, så då hämtade Henrik hem henne, så fick hon sova middag hemma istället.
Konstigt, vi får ofta höra "mycket bestämd dam", det förstår vi inte! (har vi aaaaaaldrig märkt) :-)

Ny fas har hon kommit in i, "Nääää-fasen"!
Den är riktigt trevlig.
Man får "nääää" till precis allt, hela tiden.
Detta hade dom lagt märke till även på förskolan.
Dock har hon börjat äta ordentligt där och det är ju positivt. T.o.m soppa slank det ner idag - där ser man! Det passar ju aldrig hemma!
Både onsdag och idag har hon dessutom sovit gott där.
Känns skönt och tryggt att veta att hon har det bra där.
Hon behöver vara där.
Träffa andra barn, leka och ha roligt.
Inte bara se sin ledsna mamma hela tiden.
Och när hon är där, försöker mamman samla ihop ny energi.

Hennes språk fullständigt bara blomstrar i rasande tempo.
Nya ord varje dag; jacka, byssor (byxor), fosok (frukost), melk (mjölk), myssa (mössa), mälling (min välling), mamma ofie (mamma sophie), pappa hengkik (pappa henrik) Leif, Ekik (Erik), moker (moster), maatin (martin) agis (dagis), mommy (tommy), ankika (annika), abbe fafafaaa (sjörövar fabbes farfars far), taktor (traktor), astbil (lastbil), päppe (äpple), nan (banan), dikka (dricka), sitta, böja (blöja), tatis (potatis) osv...det kommer nytt ur henne hela tiden!
Roligast att säga just nu är såklart bajs eller majs-bajs! Det får vi höra några hundra gånger om dagen. Förutom "näää" då förstås!

Idag fick Tekla åka sin första cykeltur med pappa. Det var succé!





Också skulle hon förstås promenera själv hem till mormor och morfar. Det är roligast att gå, där det är som ojämnast, då trillar man ju hela tiden.

Sjukt stolt över sin nya jacka, nya skor, nya mössa och nya vantar är hon. Hon har velat ha det på sig härinne hela eftermiddagen. Men visst, mamman erkänner att hon är nöjd med köpen hon också.
Kul, när dom uppskattar kläderna! Det kan ju lika bra vara motsatsen.

Såhär såg hon förresten ut igår morse kl sex på morgonen, när hon städade och torkade bordet med sin trasa.


Alltså städ-delen uppskattade jag, men inte riktigt tiden.
(ja, hon var påklädd kl sex redan, eftersom hon kissat genom blöjan)

Tekla - vårt lilla ljus i mörkret, mamma och pappa älskar dig!!

Mitt mörker.

Jag är ensam.
Ensam med det svarta inuti mig.
Det svarta som sliter och drar sönder mig.
Som ständigt plågar mig, dag som natt.
Ingen kan dela det mörkret med mig.
Ingen kan förstå det, eller hjälpa mig att bära det.
Det är mitt mörker, som jag blivit dömd att bära ensam, resten av mitt liv.
Om ni bara visste hur svart jag är inuti...

Harmoni i hemmet...

Även om vi flyttar om två månader igen, försöker jag skapa lite harmoni i hemmet.
Det behövs för att ibland försöka kunna hitta lugnet och friden.
Att ha en rofylld, trivsam och vacker miljö runt sig, med saker man gillar.
Denna idén stal jag med tillåtelse från min vän Jessica, som innan jag hann göra något själv, skickat ett paket till mig, med sina vackra kort, tråd, gem och t.o.m spik! Allt klart för upphängning! Jag älskar min tidigare kala vägg, nu vacker med Jessicas underbara kort.
Tack fina du❤








När Henrik kommer hem, tänker jag be honom hänga upp vår inflyttningspresent från Sara, Thomas, Ellie och Svea. Tack fina ni, jag älskar den! (Henrik hade satt köpstopp på den, men den fick visst flytta in ändå)





Min fina fjärilsmugg från Anna. Dricker mitt hallonthe ur den varje morgon.


Mina fjärilskuddar från syster med familj.
Ja, jag är helt tokig i fjärilar.
Vänta bara, jag har ett rejält lager med fjärils-stuff, som inte är uppackat än.
Men det sparar jag nog till radhuset.
Ja, lägenheten är uppsagd och kontraktet för radhuset är påskrivet. Vi stannar i byn såklart.
Vi har fått en trea i de nybyggda hyres-radhusen. Där får vi en egen liten trädgård, nära till lekplats och mest cykel-gångvägar. Mycket barnvänligare än här, och längre från spåret, tåget och människor jag inte önskar stöta på. (Nej, jag släpper det aldrig - ni lämnade mig ensam, jag vill aldrig ha med er att göra igen, så kom aldrig fram till mig någonsin)
Den 1/6 får vi tillgång till radhuset, så vi hoppas bli av med lägenheten då också.
Kunde vara skönt att slippa ännu en dubbel månadshyra.
Låt nu bara tiden gå snabbt, så att vi kan få en chans att försöka komma till ro nångång...
Känna lite trygghet igen.
Slippa att vara i ständig stress och känna sig "in between" hela tiden.
Försöka skapa ett nytt "hemma"!

Jag är trött.

Jag är trött.
Inuti och utanpå.
Så trött.

Trött på att kämpa.
Trött på att överleva.
Trött på att behöva orka.

Trött på att ha ont.
Trött på att gråta.
Trött på ständig ångest.

Trött på att sakna.
Trött på att längta.

Jag är trött i huvudet.
Jag är trött i hjärtat.
Jag är trött i själen.

Jag är så himla trött överallt...

- Du måste!

Samma samtal om och om igen...

- Jag vill inte leva utan honom!
- Du måste!
- Jag kan inte!
- Du måste!
- Men jag vill inte!
- Nej, men du måste!
- Jag vill inte vara glad utan honom.
- En dag kanske...
- Nej, jag vill inte, jag kan inte vara glad utan honom. Jag behöver honom. Han är mitt barn.
Min älskling. Min underbara onge.
Jag vill inte leva utan honom. Jag vill hålla honom i min famn nu.
Nu, nu, nu!!
Jag vill inte vara glad utan honom.

Överväldigad!!!

Vi är verkligen välsignade med den finaste familjen och de underbaraste vännerna.
Jag blir så överväldigad av er kärlek, omsorg, omtanke och er hjälp.
Rörd till tårar över er stöttning.
Ni packar, ni bär, ni flyttar, ni packar upp, ni lagar mat, ni tröstar, ni lyssnar, ni känner med oss, ni fixar&donar, ni städar, ni passar Tekla, ni skjutsar och ni FINNS!!
Var och en på sitt sätt.

Våra tack känns så fjuttiga och otillräckliga.
Men det är ju den enda vi kan göra och säga nu:
- TACK! Vi uppskattar er och älskar er!

Nu är allt flyttat och huset är topp-städat...

Intensiv dag, men omringad av kärlek.

Tog farväl av huset.
Minnena tar jag med mig.
Men ont gör det!

If I lay here...

"I need your grace,
To remind me,
To find my own.

If I lay here.
If I just lay here,
Would you lie with me and just forget the world?"

Pippi-Tekla och kalas!

Påskharen hade lämnat en "Pippi" till oss i påskägget i år!














Söt som socker!
Och vi fick helt enkelt ta en Pippi-Tekla med oss på mosters kalas idag.
En eftermiddag i Rydebäck har spenderats med nära och kära, för att fira syster som fyllt 32 (känns viktigt att nämna, inte bara jag som blir gammal) Vi har ätit jättegod mat, jag åt KRÄFTSOPPA!!! Och jag gillade den, sååå mycket att jag tog receptet på den! (måste vara sobrilen?) Jag gillar ju inte skaldjur!?!?
Sen västerbottenpaj, köttfärspaj och en go tårta på det, så gick nog vågen upp två kilo igen!
Och mosters älsklingskille hade köpt ett gose-lejon åt mig, som han tyckte, att jag skulle sova med.
Go-unge!
Det ska moster göra! Känns tryggt att sova med ett lejon!
Tack fina ni, för en mysig eftermiddag! Vi älskar er❤

Imorrn är det dags för sista rycket flyttstäd av huset.
En gäng härliga vänner kommer och skrubbar med oss.
TACK!
Besiktning och återlämning av nycklar på söndag.
Sen släpper vi den skiten. (fritt för egen tolkning)

(Det var inte såhär vi ville ha det)

Saker som gör ont just nu...

Så till slut samlade jag mig och öppnade påsen med Tristans påskpyssel.
Han gjorde som sagt dessa förra året, blev sjuk och fick det inte med sig hem förräns efter påsk.
Vi fick inte titta på det då, han ville spara det tills nästa år.
Så det har legat i påsklådan.
Jag har inte tittat på det.

Och nu brast mitt hjärta igen.
Min lille älskling, den sötaste och finaste lilla kyckling jag nånsin sett.


Mina händer darrar av att hålla i den.
Tänk att dina små fingrar har gjort den.
Det gör så ont, att inte få se stoltheten i dina ögon, när jag berättar hur mycket jag älskar den.
Det skär i mig, att du inte själv kan hänga ditt pappers-ägg i påskriset.





Påsken - du älskar påsken.
Påskris, kycklingar, måla ägg och din favorit - häxan på kvasten.
Påsken på Fredriksdal, som du älskar.
Det sötaste påskkärringen av dem alla.


Mitt älskade barn - du fattas mig!!
Varje sekund.
Varje andetag.
Du fattas, du fattas, du fattas!!

Mamma, Tekla, Erik och Moster har varit hos dig idag, med påskris, påsklilja och din porslinskyckling.








Trots det...
Så overkligt, att det är dit jag måste gå nu...

Äntligen feberfri!!!!

Tekla har varit sjuk i två veckor nu.
Feber, förkylning, ögoninflammation, feber igen - typ 40 grader hela helgen, dunderförkylning igen, svullna halsmandlar, hosta och oäääändligt med snor.
- "Bara" virus, sa doktorn!
- Inte så "bara", säger jag!

Att knappt få komma ut i friska luften och röra på sig ordentligt, träffa kompisar och leka, eller knappt äta och dricka på två veckor tär...
På både kropp, ork och humör.
Inte bara på den lilla sjuklingen.
Även om det såklart mest är synd om henne.
Mycket tårar, gråt, gnäll och skrik.
Onöjd med allt.
Inget blir rätt eller bra.
Igår först var hon feberfri, fortfarande jädrans förkyld, men man glädjs åt att slippa den höga tempen.
Feberfri idag oxå, fortfarande jädrans förkyld, men piggare!

På med overall och ut på grönbete i solen på den blå himlen.
Lekplats-lek, grankotte-plock i vår lilla granskog och balkong-lek i över två timmar, gjorde susen för det tjuriga humöret.











Dessutom klarade mamman av ännu ett besök i byns ica-butik.
Tack L och B, för ert varma mottagande varje gång, jag klarar att gå in. Det lugnar och stärker mig.

Och aptiten hos shinonikkan kom tillbaka, vilka portioner både till lunch och kvällsmat.
Wiiiihaaa, she's back!
Adda på två timmars lek med bästa tjejkompisarna Ellie och Svea efter middagsvilan = glad tjej igen.

Behöver jag nämna att hon totaldäckade gott i sin säng, efter kvällsbadet?!
Trött och nöjd tjej...

Trött mamma också.
Trött pappa också.

Hur man än vänder och vrider på det, så ingår vi i samhället.
Vi "lever".
Och det kräver en massa av oss.
Det finns krav.
Saker vi måste.
Saker som inte väntar, eller tar hänsyn till att vi sörjer.
Vilket leder till att viss förträngning, för överlevnad krävs.
Förträngning är otroligt energikrävande.
Det gör dessutom ont.

Men idag har min ångestnivå kanske legat mest på 6-7,5 på skalan, istället för 9-10, som är vanligast.
Ända tills ikväll...
Då jag råkade höra en snutt på en av hans favoritlåtar, av en slump.
Nu skär det i hjärtat igen...
Också känner jag, att jag efter flytten inte har total kontroll på vart alla hans saker är.
Ångesten ökar.
Imorgon ska jag sätta fram påskpysslet han gjorde förra året.
Vi har aldrig haft det framme, han var sjuk förra påsken, och hann inte få hem det förrän långt efter påsk.
Och nu är han inte här...

Din bokstav T

"Tekla, kan du peka på din bokstav T?"
Jepp, det kan hon!!
(hon kan mammas S oxå)


Bokstavs-intresset är lika stort som storebrors var redan i den här åldern.
Jaaaa, jag skryter!!
Att hon stolt pekar på sitt "T" varje gång jag ber henne, får mig att le och andas ett andetag till.

Nya ord som hon lärt sig är bland annat; kofta, snutte och Darin (ja, hon har en stooor förälskelse i Darin❤)
Hon är superduktig på att peka på alla olika kroppsdelar - senaste favoriterna är axlar och knän.
Hon sjunger gärna ofta och mycket, helst "pippi långstrump" eller "har du sett min lilla katt", där hon fyller i med "pippi" och "katt"

För övrigt har hon fått "pippi" på pippi långstrump och Dora har hamnat lite i skuggan.

Vänd andra kinden till...

"Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor.
Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er."

Åh, jag försöker, jag försöker...
Stå ut, några dagar till!
Jag ska kämpa, stå över...
Du är inte värd min energi!

Nu ska jag försöka glömma dig, så att jag kan sova med någorlunda ro i kroppen, nöjd över att vi idag skrivit kontrakt på ett radhus, och slipper bo kvar här!
Ja, det var hemlisen...
Vi flyttar igen!