Drill och Drull

Så heter Tristans nya kärlekar!

Drill och Drull är två troll som bor i Mossbackedalen! Där bor även häxan Euforia - Tristans favorit! Fast han tyckte att hon liknade en fladdermus:-)

Superduper bra barnföreställning, med härlig musik!
Tristan köpte skivan, och den går varm härhemma, vill jag lova!

Ni som missade kan få ett smakprov här!

Och sen kan ni ta er till Helsingborgsfestivalen den 28 juli kl 15 och titta på dom!

Kram Sophie

Nu går hon...

Med hjälpmedel:-)

Kram Sophie

Grubblerier...

Sälja pick och pack, dra utomlands med hela familjen och plugga båda två?

Ta pick och pack, lämna skåne, för en gård nånannanstans i detta avlånga land, ha lite djur och gigantiskt trädgårdsland?

Plugga förskollärare, socionom eller trädgårdsmästare?

Strunta i plugget och försöka hitta ett jobb, jag gillar?

Gå ut i köket och hämta lite glass eller inte?

That is the question???

Kram Sophie

Placebo-Kärlek

Ibland (läs ofta, nästan alltid) tappar jag bort mig själv och är "bara" mamma/housewife!
Inget jag lider av!
Jag älskar mitt mamma/housewife-liv.
Önskar bara att jag kunde kombinera mina personligheter lite bättre?!
När jag blir medveten om att jag tappat bort mig är botemedlet väldigt enkelt och snabbt att få tag på!
Jag bokar in lite dejter med andra härliga housewifes, jag bokar in en konsert, en spa-vistelse (hör visserligen inte till vanligheterna)!
Men den allra bästa och mest snabbverkande medicinen är att sätta på ett av mina absoluta favoritband of all times - Placebo!
Det är nåt med Placebo, som får mig att känna mig normal.
Som Sophie!
Placebo är jag!
Hela min kropp fylls av känslor när jag lyssnar på dom.
Jag vill skratta, gråta, älska, hoppa, dansa, sjunga...
Placebo gör mig normal?!

Detta är en del av en favorittext, låten heter "speak in tongues"!
Så jävla vackert!
Ska ju såklart lyssnas på, men jag kan inte länka via min telefon, så ni får leta upp den själv! Gör det!!!

"Don't let them have their way,
Don't let them have their way,
You're beautiful and so blasé,
So please don't let them have their way
Don't fall back into the decay,
There is no law we must obey,
So please don't let them have their way,
Don't give in to yesterday

We can build a new tomorrow, today
We can build a new tomorrow, today
We can build a new tomorrow, today...."


Kram Sophie

Du fattas mig...

Varje dag i 13 år har du nu fattats mig.
Själsfränd.
Utan blir man halv.
Jag saknar dig.
Men du är med mig i mitt hjärta, mina tankar och mina minnen.
Du är med mig i saker jag gör och säger.
Värderingar och åsikter.
Vi formades ju tillsammans.
Därför är du alltid en del av mig.
Själsfränd.
Du och jag.
Solens gåta och Själens krigare.
Friends forever and always.
Älskade Alexandra - jag kramar dig igenom rymden!





Idag fick barnen följa med till kyrkogården och sätta blommor till Alex.
Som sagt, det är idag 13 år sedan hon togs ifrån oss.
13 år är en lång tid, men varje gång jag är vid graven, minns jag och känner den fruktansvärda smärta jag kände första gången jag stod där.
Jag var så ung, 22 år.
Idag var jag där med mina två barn.
Tekla babblade på, såsom hon alltid gör. Tror att hon presenterade sig för Alex.
Tristan pratade också med Alex. Han vet att hon är en ängel i himlen. Han vinkade till himlen och sa hejdå, när vi gick.
Mina fina ongar!
Gör ont att hon aldrig får träffa dom.
Att vi aldrig får leva livet tillsammans som vuxna.
Det gör ont.
Och det är orättvist.

För många år sedan bestämde jag mig för att sluta, att hata honom.
Han som så brutalt tog Alex ifrån oss.
Det tog för mycket av min energi, min tid, mitt liv.
Jag gjorde det.
Slutade att hata.
Slutade att vara arg.
Men idag har jag varit arg igen.
Jag har hatat honom idag.

Jag undrar om honom i fängelset!
Mår han dåligt?
Har han ångest?
Tänker han på henne?

Idag får jag hata!
Imorgon slutar jag igen, han är inte värd mina tankar.

Kram Sophie

Wideröra Gård

Vi har "trädgårdsrundat" på Wideröra Gård idag.
Vi trotsade regnet och gav oss ut ändå.
Det har varit sol, regn, kallt, sol, regn och kallt!
Skönt med variation, vill ju inte ha tråkigt liksom.
Till sällskap hade vi med oss Tristans käraste Ellie med familj.
Vi har haft en supermysig dag.
Ingen stress, bara strosat runt, runt, runt...
Vi har tittat på fårvallning, konstutställning, barnen har ridit på ponnys, åkt släpp efter grållen, fikat, shoppat, lekt och busat!

Wow, vilken underbar gård!!
Mm, där skulle man kunna bo...

Såklart gick kameran som vanligt varm!








Tristan vill ha en egen häst. Han fick beröm för sin goda balans, nu vill han börja på ridning.


Hm...vilket halsband ska vi välja?


Likadana såklart, varsitt bil-halsband!


Första konstutställningen!


Konst-allvetare?


Ellie får en flygtur!


Tristans tur att flyga!


Just married?!


Goaste ongarna!

Jo, Tekla var såklart också med, men hm...sov mest, när kameran var framme!?

Kram Sophie

Att stå bredvid....

Måste verkligen sova, men kan inte...
Så himla trött, och snart vaknar Tekla igen och vill ha natta-vällingen.
Men kroppen vill inte slappna av.
Kan inte slappna av.
Det trycker i bröstet, och klumpen i halsen gör, att det är tungt att andas.
Mag-ont.
Ångest.

Jag är en människa som står bredvid.
Jag står bredvid en vän, som går igenom sitt livs värsta mardröm.
Hon har förlorat sitt barn.

Fram tills idag har jag känt mig någorlunda "stark"...
Idag fick jag se en bild, på en ljuvlig liten flicka, vars liv lämnat kroppen.
Hon såg ut att sova.
Men man ser att hon är död.

Döden sägs vara en naturlig del av livet!

Men det finns inget naturligt i ett dött barn.
Det är fel.
Så ska det inte vara.

Man ska inte behöva ta farväl av sin nyfödda dotter.
Man ska inte behöva pussa och krama en sån liten, en sista gång.

Det är så fruktansvärt hemskt.

Och ändå, låg hon där så fridfullt.
Så lugnt och stilla.
Hon har fått frid.

Emma, idag är jag inte stark...
Men jag står bredvid dig, precis som alla andra dagar!
Jag håller din hand...

Kram Sophie

Lillasyster också!!!

Givetvis får lillasyster också skapa!
I hennes fall är det lite kladdigare.
Och nappen är viktig, för att inte all fingerfärg ska ätas upp! Som ni ser på bilderna nedan, är denna konstnären mer inne på kroppsmålning.





Kram Sophie

Kreativitet och Fantasi

För mig och Henrik är det viktigt att främja den kreativa sidan hos våra barn. Att få dem att vara nyfikna och vilja skapa, på olika sätt. Med ljud, färg, lera, sand, stenar, kuddar - vadsomhelst!
Att kunna se något i något inte så uppenbart.
Använda fantasin, utan begränsningar.
Kreativitet och Fantasi - fantastiska egenskaper!
Det ska man ta vara på.
Jag blir så glad, när jag ser hur Tristan utvecklar dessa två ständigt.
Idag kom han på den fantastiska idén att rita med sand i en gammal briovagn.
Jäkligt snyggt och effektfullt blev det.
Och helt plötsligt var det spår, som tågen körde på!


Här gör han en snigel!


Här har han gjort en älg!

Älskar att sitta och bara lyssna på honom, när han låter fantasin spinna iväg...

Kram Sophie

Köttbullar....

Är en favorit härhemma, och det serveras nästan en gång i veckan! Nästan, inte alltid.
Men det är då Tristan äter för resten av dagarna!
Alltid hemmagjorda of course!
Jag avskyr mamma scans köttbullar och alla andra färdiga för den delen också.
Är det ens kött i dom?
Tycker mest att de är fulla av äckliga broskbitar. Blärk!

Vad har ni i era köttbullar?

Jag har...
• Fint riven gul lök
• Ägg
• Skorpmjöl
• Kalvfond
• En klick dijonsenap
• Salt och peppar

Sen brukar jag variera lite med kikkoman, olika örter eller vitlök tex! Man kan ju även stoppa lite god feta-ost i!






Detta underbara förkläde köpte min käraste till mig, eftersom jag alltid grisar ner ALLA mina tröjor/linnen med fett-fläckar! Snyggt va?

Kram Sophie

Kan du säga?

Jag: Tekla, kan du säga mamma?
Tekla: Jaajaaa
Jag: Kan du säga mammaaa?
Tekla: Jaajaa
Jag: Kan du säga maaaammmaaa?
Tekla: Jaaa
Jag: Nä, kan du säga mammaaa?
Tekla: näää, och skakar på sitt underbara lilla huvud!
Sen kröp hon iväg och gömde sig under bordet! Färdigtjatat för idag antar jag...





Kram Sophie

Klätter-apa

Den här lilla klätterapan är minsann inte stilla en sekund nuförtiden.
Det ska klättras och resa sig mot/på allt.
Nu klättrar hon upp på saker och sätter sig.
Ibland innanför kanten, ibland utanför kanten.
Det varierar.
Men vad gör det, tycker Tekla?
Mamma eller pappa fångar väl alltid!?

Kram Sophie