Fan

Jag vill inte bli bitter.
Jag vill inte bli bitter.
Jag vill inte bli bitter.

Jag vill vara god.
Jag vill vara god.
Jag vill vara god.

Jag vill vara empatisk.
Förstående.
Positiv.
Omtänksam.
Trevlig.
Vänlig.

Jag vill inte bli bitter.
Jag vill vara god.

Faaaaan, idag blev jag nog bitter.
Och otrevlig!
I suck...

Att Gråta.

Vågar ni vara ledsna?
Gråta.
Visa tårar.
Tillsammans med andra.






Tårar.

"Jag frågar ”gråter du?
Du smakar salt"
Kent - Chans

"Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag"

Kent - Utan dina andetag

Låt ögonen fyllas, tills tårarna inte får plats,
Tills dom rullar över kanten,
Och rinner ner längs kinderna.
Gråt.
Var inte rädd för tårar.

Tårar är känslor, som behöver komma ut.
Precis som skratt.
Svälj inte undan.
Göm dom inte.

Dom är en del av oss...

Som en tickande bomb...

Mamma, jag vill ha...

Jag ser hennes blick, när vi säger hejdå till kompisarna, vi just lekt med eller haft följe med en bit på hemvägen från dagis.
Jag ser hur hon tittar på dom, vänder sig om efter mig, med hakan långt nere på bröstet och går mot mig.
Ledsna ögon.
Jag läser hennes tankar, och jag vet vad som väntar...

Alla kompisar hon leker med och de som vi umgås med är syskon, alltid två eller fler.
Det knyter sig i min mage, och jag känner med henne.
Det gör ont.
Alltid får hon gå ensam hem med oss, eller bli ensam kvar hemma, när kompisarna varit här.
Så medveten om att de andra aldrig är ensamma.
Alltid två i soffan till bolibompa, två som hoppar i sängen, två som badar tillsammans och två som kan leka och busa, i väntan på att middagen ska bli färdig.

Hon har det jättebra.
Hon är en lycklig tjej.
Självständig och så klok.
Med fullt fokus på henne.
All vår kärlek och uppmärksamhet, helt för sig själv.

Men...
Så kommer det...
Oftare och oftare, den senaste tiden.

"Mamma, jag vill ha ett riktigt syskon, jag vill ha en lillasyster"

"Mamma, Tristan är min storebror, men han är ju död. Kan jag inte ha en på riktigt?"

"Mamma, när ska du ha en till bebis i din mage"

"Mamma, sen när Tristan inte är död längre, så är han ju min storebror igen, men då måste vi ju bo i huset igen, eller?"

"Mamma, jag önskar att Tristan inte var död, så vi kunde vara i din mage samtidigt igen, då är vi ju tvillingar"

Hjärtskärande.
Det sliter i mig, åt alla håll och kanter.
Skuld och dåligt samvete.

Jag vet inte om jag kan.
Om jag klarar det.
Om jag orkar.
Om jag vill.

Och hon är mitt mirakel.
Min lilla ängel.
Som jag älskar så mycket, att det värker i mig.
Jag önskar att jag kunde ge henne, allt hon önskar...

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva...

En bok av Ann Heberlein.





Denna börjar jag läsa ikväll...
Den titeln skulle kunna vara skriven av mig.
Tragiskt.
Jag vet.
Men jag tänker så varje dag, sen olyckan.
Jag vet ingenting om denna bok, men titeln är jag.

Tio-lista "Tokigheter"

Jag har...

1. Badat i en fontän fylld av diskmedels-bubblor i en rondell.

2. Haft ketchup-krig på Hultsfred, med ett 20-tal deltagare, alla med varsin ketchupflaska.

3. Råkat kräka någon i ansiktet. (Som vid tillfället förtjänade det?!)

4. Åkt i barnsitsen på en kundvagn, vid 26-årsålder.

5. Gått på "internet-blinddejt" och hittade kärleken i mitt liv, Henrik.

6. Gått ut på stan bland flygande takpannor, trots orkan och diverse varningar, för att leka i vattenpölar och totalt stänka ner mig och vän.

7. Rakat av mig allt mitt långa hår, bara sådär en kväll, för många år sedan.

8. Blivit utelåst av en katt, mitt i vintern, på balkongen på sjunde våningen. Blev hjälp av en hjälte som knappt pratade svenska... Äsch för lång historia, för att dra här...panik-kaos var det iaf.

9. Ehm..."sugit" på Peter Siepens bröstvårta, under en show han hade...Gaaaad, no comments!!

10. Tuggat tuggummi, som ca 20st tuggat på innan mig och förmodligen 20 till efter mig.

Yepp, vassego...det bjudar jag på såhär på fredagkvällen!
Resten stannar i garderoben...

Disney On Ice 2015

På begäran av Tekla, ska tydligen alla videoklipp från årets disney on ice läggas upp i bloggen.
Detta kommer att ta sin lilla tid, då denna mamman filmade väldigt entusiastiskt.

Men håll tillgodo med bästa klippet först, givetvis favoriterna Anna och Elsa från "Frost"!

Gnissel gnissel

Gnisslar tänder innan jag ens somnat.
Det här blir nog en bra natt.
NOT!
Spänd som en fiolsträng.
Käkarna vägrar att samarbeta med andningsövningarna, och knuten i bröstet är omöjlig att knyta upp.
Inte en muskel som är mjuk eller avslappnad i hela kroppen.

På tisdag börjar jag med basal kroppskännedom hos sjukgymnasten.
Vet inte så mycket om det ännu.
Men jag önskar att det kommer att hjälpa, om så bara litegrann i alla fall.

Nu försöker jag tänka på havet, ljuvliga sommarblommor i trädgården, favoritlåtar och doftljus...

Låt mig bara somna, jag är så trött...

Om...

Om allt ändå hade varit, som det skulle vara...
Så hade det inte varit såhär...
Och hade det inte varit såhär, så hade allt varit som vanligt...

Och då hade inte jag varit så satans tragisk, oförmögen och deprimerad...

Censur!!!

Åh, vad jag önskar att jag inte kände mig så låst och censurerad!

Jag vet, den enda som censurerar mig, är jag själv!
Ständigt denna väluppfostrade flicka, som är försiktig med orden.
Rädd att trampa andra på tårna, missuppfattas, ifrågasättas eller råka såra någon.
Att såra någon är ju aldrig min mening.
Men ord missförstås så lätt.
Det jag säger och menar, uppfattar någon annan på sitt sätt.

Jag önskar så, att jag bara kunde skriva, skriva, skriva, precis allt det där som vill ut.
Men det går inte...
Måste alltid tänka på andra.

Var är den där tuffa Sophie?
Hon som inte tog skit?
Hon som kunde diskutera, debattera, predika och ifrågasätta?
Hon som orkade?
Hon som inte var rädd och svag?

Borta...

Jag är en ny Sophie.
Så är det.
Men min hjärna kokar över....
Jag har så mycket att säga, om så mycket.

Varför känner jag mig så jävla låst?

Mitt nyårslöfte...

Att fortsätta andas.

Mod