Teklas första huvudfoting

Visst räknas denna som en huvudfoting?
Tydligt huvud, ögon, näsa och mun.
Visserligen är armar och ben bredvid varandra sidan om, men ändå.
Vi räknar den som första huvudfotingen.
Tekla, 2 år och 3 månader.

Du smakar salt...

"Chans" är en av mina absoluta favoritlåtar med Kent.
Men Kent klarar jag inte att lyssna på än...
Det är för normalt.
Det går inte.
Men läsa lite texter börjar kännas okej.

"I trängseln utanför
Sen december ingen snö
Jag följer efter dig
genom kön

Du stryker fingrarna
lätt mot min kind

Och i ett ögonblick
då allt står still
så får jag en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
så får jag en chans att ge dig
allt det du aldrig haft
Men var för feg

Det finns ett enkelt svar
Du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats
Jag tar allt

Jag trycker läpparna
lätt mot din hals

Jag frågar ”gråter du?”
Du smakar salt

Du gav mig en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
Du gav mig att en chans att ge dig
allt det jag aldrig ger dig

Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent"

Har sagt det innan och säger det igen, Jocke Berg - ett musikalisk och poetiskt geni!

Om ni vill lyssna: Tryck här!

Angående frågestunden...

Jag har fått många frågor, både lätta och svåra, korta och långa.
Jag har börjat så smått att skriva ett inlägg, med svar.
Men det blir nog för långt, så jag kommer att dela upp dom.

Efter helgdagarna är slut och "vardagen" börjar igen, sätter jag igång att publicera svaren.

Så passa på att fråga fram tills dess.
Man vet inte när jag orkar nästa gång.

För övrigt...försöker vi bara överleva och glida genom julen utan att känna för mycket.
Ja, det är faktiskt så man orkar för Teklas skull.

Kram S

The Story

Lyssna här
The Story - Brandi Carlile

"The Story"

All of these lines across my face
Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true... I was made for you

I climbed across the mountain tops
Swam all across the ocean blue
I crossed all the lines and I broke all the rules
But baby I broke them all for you
Because even when I was flat broke
You made me feel like a million bucks
You do and I was made for you

You see the smile that's on my mouth
It's hiding the words that don't come out
And all of my friends who think that I'm blessed
They don't know my head is a mess
No, they don't know who I really am
And they don't know what I've been through like you do
And I was made for you...

All of these lines across my face
Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true... I was made for you

Oh yeah, well it's true... that
I was made for you...

Sista gången...

Allt är en dimma.
Suddigt.
Blurrigt.
Var det jag därinne i rummet, där Tristan låg helt stilla i en kista?
Hur får man tiden att stanna i ett sånt rum?
Att vara för evigt.

Vad skulle jag göra eller säga en sista gång?
En sista gång med mitt barn...
Sen skulle jag gå ut.
Vände mig om, ryggen mot honom och gå.
Gå ifrån honom.
Tillbaka ut i livet.
Han skulle ligga kvar och vara död.

Henrik läste hans favoritsaga.
Jag kan den utantill.
Men jag saknar att läsa den.
Men jag skulle inte klara att läsa den för någonannan.

Kom Tristan, kom tillbaka nu.
Jag vill inte se tåget köra på dig fler gånger.
Jag vill inte se dig där i kistan för sista gången.
Nu orkar jag inte mer.
Nu måste du komma tillbaka till mig...
Kom till mamma, min bästaste onge...

Jag vann!!!!!

Fick nyss ett telefonsamtal att jag vunnit en städning av hemmet och dom undrade, när dom kunde komma och städa åt oss?!
- Söndag blir bra!
Perfekt innan jul ju.
Där slapp man julstädningen själv, som legat som en betongblock på ryggen.

Nu måste jag le litegrann, jag vinner ju aaaaldrig nåt.
Också vinner jag dessutom en städning.

Wihooo😄

Som ett frågetecken???

Har detta fruktansvärda hänt mig?
Min familj?
Något så brutalt och avskyvärt?
Blev min son, min Tristan, min bästaste onge, som jag väntat på hela mitt liv, påkörd av tåget mitt framför mina ögon?
Är det så?
Är det verklighet?
Dog mitt barn, där framför mig?
Jag förstår inte.
Mitt guld, mitt största i livet.
Gick inte att rädda?
Hur ska jag bara fortsätta och fortsätta leva?
Jag vill ju inte.
Jag vill ju inte leva utan Tristan.
En fot här.
En fot där.
I två olika världar.
En levande.
En död.
Vad ska jag göra?
Vart ska jag ta vägen?
Vad ska hända med mig?
Jag kan inte, vill inte leva med detta grymma bakom mina ögonlock.
Med detta onda i mitt hjärta.
Som ett stort blödande frågetecken, är jag...

Sånt här gör riktigt riktigt ont...

Hittade en gammal kalender från 2010.
Mitt hjärta ville inte bläddra igenom den, men jag kunde inte sluta.
Så kom jag till denna sidan...


Två veckor jag minns så väl...

Tristans 2-årsdag.

Tristans första luciatåg. (Han vägrade såklart vara med, ingen bestämde vart, hur eller när han skulle sjunga.

Tristan blev sjuk igen. Fick gå till doktorn igen. Envisa och otäcka förkylningsastman. (Som dom för övrigt kallade förkylningsastma i 3,5 år och han fick både airomir och pulmicourt? varje dag.

Också kom söndagen, med ett positivt graviditetstest i handen, och en Tekla i magen.

Två veckor jag minns så väl...
Nu är Tekla här, men inte Tristan...

Tomteflicka

Har skickat iväg en liten tomteflicka på julfest, på förskolan.
Överlycklig och superstolt över sina tomtekläder.
Så söt att man tappar andan...

Dagens pyssel

Idag har vi samarbetat, jag och min kära blivande man.
Vi har knåpat ihop en prydnadstege av björk.
Vi kallar den Nalle Puh-style, lite snett och ojämnt, men det är ju det som är det charmiga.

















Vår fina granne Linda blev förtjust i idén redan igår, när en fågel viskade om den i hennes öra:-)
Så givetvis gjorde vi två direkt.


En tidig julklapp som tomten lämnade vid hennes dörr❤️
Dock tror jag inte vi tillverkat den sista, verkar finnas mer efterfrågan på dom:-)


Väl inne fortsatte pysselfingrarna att klia, så då blev det minsann gjort tre sådana här också.
Gamla majsburkar, som är klädda i matt presentpapper, med en liten spetskant påklistrad på insidan.
Vita hyacinter fick flytta ner i burkarna.
Och som extra krydda, kryddade jag överst med lite kanel, kardemumma, ingefära och nejlikor samt strödde lite tjusiga stjärnor över.
Doftar underbart om dom.
Och dom får bli en liten julklapp till Teklas "fröknar" (pedagoger) på förskolan, för att vi tycker om dom och önskar dom en God Jul❤️





Galet trött Sophie ska nanna kudden nu.

Glöm inte att passa på att fråga det ni undrar nu...

Kram/S

Också kommer den där jävla julen....

............
Igen...
Utan honom...
Mot min vilja...
Fy fan vad ont jag har...

Frågor på det?

Många av er undrar och ställer frågor till mig via mail eller kommentarer.
Det är helt okej.
Men jag har varken orkat eller funnit tiden till att svara på allt.
Därför har det mesta nog blivit obesvarat.

Har aldrig haft en frågestund i min blogg tidigare, har väl aldrig haft människor som undrat något innan!
Jag är inte så himla intressant, men vi kör!
Fråga på!
Alla frågor är tillåtna.
Dåtid.
Nutid.
Framtid.

Inga frågor är konstiga eller dumma!

Däremot kanske jag inte klarar att svara på något.
Men jag ska göra mitt bästa.
Det får ta den tiden, det tar!
Okej?

Frågor skickas till mailen, sophie_hultberg@hotmail.com

Kram