Mosters älskade Erik

Här har ni världens goaste systerson!
Jag älskar honom så att det gör ont!
Han har samma favoritlåt som sin moster.
Dessutom har han en liten crush på Miley.
Vad säger du, Miley, en duett med Erik en dag kanske?

Tack Kristian

Jag har med fasa knappat mig in på Kristians blogg varje dag, den senaste månaden.
Väntat.
Väntat på slutet, som vi visste skulle komma.
Jag har varit beredd på orden som skulle stå sådär, helt plötsligt en dag.
Men man är aldrig beredd.
För nånstans hoppas man och ber om mirakel.
Hela min kropp blev förlamad, när jag läste det imorse.

"Vid vägens slut

Så föll ett långsamt regn genom trädgården.
Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst."

"Kristian Gidlund"

Kampen är över.
Tack Kristian för att jag fått läsa dina vackra ord om livet och döden.
Jag har lärt mig mycket av din klokhet och ditt sätt att se världen.

Nu får du vila från smärtan.
Nu är du på ett ställe, där du inte har ont längre.

Men det gör så ont i mig att du aldrig fick uppleva det fantastiska i att bli förälder.
Det gör ont i mig att din familj och vänner förlorat dig.

Det blir tomt utan nya ord ifrån dig.
Önskar dig ljus och kärlek på ditt nya ställe.
Om du ser min underbara onge, tror jag att han skulle älska om du läste för honom.

Kram från en tacksam läsare❤

Kristian Gidlunds Blogg

I skogen finns det svamp.

I ett tappert försök att döva vår ångest och göra nåt kul för Tekla, åkte vi till skogen efter dagis.
Tekla var dock trött, orkade inte gå så mycket och pep mest.
Jag fick ännu mer ångest av minnen från skogen.
Samma träd, som han klättrat på och lekt vid finns kvar.
Såg honom överallt i skogen.
Saknade!
Paniken började komma tillbaka.
Nästa gång blir det en annan skog.
För vi älskar ju att vara i den sköna skogs-naturen.
Jag älskar att fotografera svampar.
Dom är ju så vackra.
Så här kommer en bildbomb av svamp.





























Också lite Tekla-bilder förstås! Lite kul hade hon stundtals.














Vi avslutade dagen med kvällsmat hos fina vänner.
Tack Bakkers för att vi får komma till er.
Det betyder så mycket.
Bland annat att det hamnar lite mat i magen i alla fall.
Vi älskar er!

Kram Sophie

När omtanke kommer till dörren...

En ångestfylld har vi haft idag.
September.
Minnen.
Skräckbilder.
Himlen som har samma färg igen.
Regnet.
Lukten av hösten som är på väg.
Ständigt ont i mage och bröst.
Ångest som sitter i varenda muskel i hela kroppen.
Spänner, drar och sliter.
Gör så ont.
Panik.
Förlorar jag förståndet nu?
En känsla av att vilja kräka upp hela mig själv i en stor pöl på golvet.

Så ringer det på dörren.
Och plötsligt står dessa på bordet, och lyser av omtanke och kärlek.





Ingrid och Edmunde, Tack från mitt hjärta.
Det värmde.
Dom lyser upp.

Sen kommer posten.
Ett tjockt kuvert till mig.
Spännande.
En present med mycket tanke bakom.
En "sylta och safta-bok" och ett underbart kort, från min favorit-journalist.
Det finns goda sådana.
Det är du, Lasse!
Så glad att du ringde den dagen, så glad att du stannat.
Betyder mycket.
En dag snart ska jag berätta och du skriva.
Tack, tack, tack!


Kram Sophie

Ett ljus för Wilmer

Idag fyller Wilmer 4 år.
Han är inte här längre.
Han är där, där Tristan är.
Han kom dit före Tristan.
Hans mamma är fin och omtänksam.
Hon skrev till mig efter olyckan.
Våra livsöden, upplevelser och historier är så lika.
Även om dom ändå är så olika.
Men vi har både sett och upplevt, det som en mamma aldrig ska behöva.
Vi vet.
Det där som för evigt kommer att finnas på vår näthinna.

Idag tänker jag extra på Wilmers mamma, pappa och syskon.

Jag vet att Tristan och Wilmer är på samma ställe, och jag vet att Tristan sjunger för honom idag.

Inte imorrn, men nästa...

....dag, blir hon två år!
Vår lilla shinonikka.














Mamma och pappa lovar att göra sitt bästa för att du ska få två roliga kalas i år.
(Förra året blev det "bara" ett litet kalas)
Men då var han med.
Så stolt att hans lillasyster fyllde 1 år...
Men du är med henne hela tiden, storebror.
Det vet jag.
Hon berättar det.
Och jag är säker på att det är så.
Barns sinne är öppna, enkla och oförstörda.

Hannah Montana?!?!

Så idag släppte hjärtat in en låt, som av en slump började spelas, när jag råkade klicka fel på en länk på aftonbladet!

Miley Cyrus!
Haha, vem kunde tro det?
Och Hannah Montana finns det inga spår kvar av.
Men sjunga kan den tösen, helt fantastiskt!
Och låter smet snabbt in inuti mig och fastnade.
Sjukt bra låt!

Miley Cyrus - Wrecking Ball

Jag bestämmer inte själv.

Så är det med musik.
Det är inte jag som bestämmer.
Musik kommer till mig.
Jag känner redan efter några toner, när jag hör en låt, om jag kommer att älska och fastna i den.

Jag lyssnar inte på musik nu, det har jag ju berättat.
Det känns för normalt.
För mycket Sophie, för mycket "som vanligt".
Och så är det ju inte.
Inget är som vanligt och inget är normalt.
Och jag kämpar för att stänga ute den.
Musik för mig är otroligt känslosamt.
(Ja, Henrik...jag grät till Rysslands nationalsång under fotbolls-vm, när jag var gravid med Tristan. Men då är ju också hormonerna upp å ner, till mitt försvar)

Men musiken vill in igen.
Och nu jag vet vem det är som kämpar, för att få mig att lyssna...
Min älskade onge, i två dagar har han sjungit för mig i mitt huvud.
Jag försöker stänga av.
Det gör för ont.
Vill inte lyssna.
Han sjunger "Put your hearts in the air, don't be a fool, do it like I do"
En av hans "faboriter"!
Eric Saade...
Kan inte säga namnet högt.
Skär som en kniv i bröstet.
Bara att skriva det, får mig att skaka.
I två dagar har han sjungit för mig, han står sidan om mig, sjunger och släpper upp röda hjärt-ballonger i luften.

Tack mitt hjärta❤
Mamma ska försöka, släppa in lite, lite, lite musik i taget...

Love at first sight

Tekla har varit med och hälsat på hos tussen många gånger, men inte varit speciellt intresserad.
Hon har ju inte riktigt förstått att tussen är en katt.
Han ser ju inte likadan ut som de stora katterna än.
Roligare att jaga dom istället.

Men så idag har tussen öppnat ögonen nästan helt.
Hon har lärt sig att den lille katten ska bli en stor katt, och att han heter Isodor.
Inga svårigheter att säga det namnet inte.
Hon har även nu förstått att han ska flytta hem till oss, när han blivit större.

Och idag var det kärlek vid första ögonkast.
Se bara på dom två, när deras blickar möts för första gången.


Lite gos skulle han såklart också få.

Också min tur❤


Isodor, min lille tuss, om du bara visste hur vi längtar tills du kommer till oss...
Vi behöver dig och du behöver oss.
Vi ska ge varandra kärlek och omsorg.
Du ska busa med Tekla och få henne att skratta och le.
Du ska ligga i Henriks knä och få massor av kli under hakan och gos.
Du ska få ligga tryggt hos mig på natten, och spinna oss till sömns.



"Hävdar" kan vi skippa!
Djur är terapi och kärlek.
Villkorslös kärlek.

Isodor vår lilla tuss...
Du är vårt lilla lilla ljus.
Vårt lilla lilla hopp.
Vi älskar dig redan!

Fuck off

Är min spontana reaktion!
Du känner ju inte ens mig än!

Isodor

Nu har lille kärleks-tussen blivit en vecka gammal.
Och redan nu är hans ögon nästan helt öppna.
Igår fick han hälsa på moster.











Pappa Cody tittar också till sina bäbisar lite då och då.
Myyyyys❤

Dagens Tekla-Outfit

Här ser vi Tekla visa höstens mode.
Hon kan ju matcha färger bra i alla fall.