Min Lilla Tweenie!!

Kram Sophie

Anywhere...

Är man bara tillräckligt trött och inte har sovit middag, kan man somna varsomhelst!
Liten och trött tjej, försökte desperat komma till ro...på badrumsgolvet!


Dumma mamman, som väckte lillan och bestämde att man inte kunde sova där.

Kram Sophie

Kvällsdiskussion med mig själv...

(Efter att ha kastat sopor, fastnar jag som vanligt i rabatten och rensar lite ogräs på vägen in)

Sunda Sophie:
- Nä Sophie, du behöver inte rensa ogräs nu!! Klockan är 20.50!! Du har varit igång sen klockan 06.10 imorse, enda gångerna du suttit är i princip när du ätit eller varit på toa!!

Störda Sophie:
- Men jag kan väl lika bra passa på att ta lite när jag går förbi!? Det ser ju så tråkigt ut, jag hinner ju aldrig annars!!

Sunda Sophie:
- Nä, du kan inte "bara" ta lite, du fastnar här! Det är mörkt, gå in!!!

Störda Sophie:
- Meeeen...

Sunda Sophie:
- Antalet sekunder egentid du haft senaste dagarna är nästan INGA!! Gå in och sätt dig och gör ingenting!!

Störda Sophie:
- Ja, men jag har ju disken kvar ändå oxå!!

Sunda Sophie:
- SKIT I DISKEN, MÄNNISKA och sätt dig i soffan nuuuuuu!!!

Störda Sophie:
- Okej okej, jag sitter!!!

Så dåligt utbud på tv:n att jag ska behöva glo på nån tjomme med tarmproblem på femman...
Bättre att rensa ogräs då!!

Kram Sophie

Tack Tekla

Tack min underbara onge, för att du ville somna utan "bråk" idag!


Precis vad mamma behövde...
Nu sover vi ett par timmar, innan vi hämtar brorsan!


Kram Sophie

Alltså det där med facebook...

Gränser.
Balansera mellan privat och offentligt.
Skryt.
Omtänksamhet.
Pepp.
Stöd.
Kärlek.
Tips.
Upplyftande.

För det mesta är det underhållande att kolla facebook.
Jag gjorde ju en rensing bland vänner för ett tag sen.
Behöll dom som jag känner ger mig nåt.
Nära vänner, familj, bekanta nya som gamla, dom som skriver intressanta och underhållande statusuppdateringar och kommentarer...
Några delar med sig av sitt innersta, på fina sätt, med fina ord.
Vi peppar varandra, vi ger varandra tips och stöttar.
Positiva energier.
Det negativa blev bortstädat.

Men ändå blir det så fel ibland fortfarande...
Det här hör enligt mig inte hemma på facebook:

* Smutskastning ang barn, av en el båda parter i ett avslutat förhållande! Det där är inte ok, särskilt när några av barnen oxå finns på facebook.

* Relationsproblem, bråk på statusuppdateringar och halva världen lägger sig i!

* Folk med allvarliga problem, såsom alkoholism, som hotar med självmord och annat jätteallvarligt - som oxå har barn på facebook!!

* Hot om våld och dödshot!?!??
Man tror ju inte sina ögon, när man får läsa att någon ska bryta benen av nån annan, och sen värre än det...

Vad i helsike är det som händer?

Dessutom är inte facebook enligt mig något substitut, för annan kontakt!
Vi måste fortfarande ringa varandra, för att kolla läget och träffas för att vårda våra relationer!!

Kom igen!!!!

Kram Sophie

Liten och sjuk...

Liten febrig och förkyld tjej tog sovmorgon till 09.35.


Sommaren är över och därmed friska barn oxå!
Vi välkomnar hösten och förkylningar motvilligt!
Blir till att ladda upp med nässpray, flytande ipren, astmamedicin, vitaminer och massor av frukt!

Visst är hösten vacker, och alla ljus vi kan tända...
Men det är så tråkigt med alla "räliga" sjukor vi måste slåss mot!

Kram Sophie

Kossan är död.

- Mamma, kossan är död. Den har dött!!
- Ojdå, va tråkigt!
- Mm, djuren och bilarna e ledsna, dom saknar kossan, när han är död.
- Ja, det förstår jag att dom gör!
- Mamma, vi måste grava den!
- Du menar begrava?
- Ja, vi måste begrava den, under mattan, dom andra djuren kan säga hejdå!



Alla djuren och en del bilar sa sen "hejdå, jag saknar dig kossan" i tur och ordning!
En stund senare, var en av bilarna döda...

Bearbetning pågår på Spjutvägen...
För oss alla...var och en på sitt sätt!

Kram Sophie

Inte hejdå, bara hej så länge...

Ibland tror man att man vet hur dagens ska se ut, när man vaknar!
Man har planerat...
Ibland tror man att man ska åka med lillasyster på 2-årskalas.
Och att storebror ska gå på sitt första biobesök med pappa.

Men...
Plötsligt står ens älskade i kön till pölsemannen utanför ÖB och får ett telefonsamtal.
Ett telefonsamtal som gör att världen förändras från blått till svart, från varmt till kallt, från upp till ner...

Jag har fått samma samtal härhemma och väntar oroligt på att dom ska komma hem.
Vi sätter oss i soffan, efter att ha kramats en lång stund.

Då säger Tristan:
- Pappa är ledsen, hans pappa är död!
- Ja, svarar jag, då blir vi ju ledsna! Det får man vara, när någon dött!
- Farfar kan höra oss, om vi ropar högt, säger han då.
- Mm, kanske kan han det, svarar jag.
- Nu behöver ni inte vara ledsna längre, nu kan vi va glada igen, tycker han då.
- Tycker du det är lite otäckt, när pappa är ledsen, undrar jag?
- Mm, jag får ont i ögonen, svarar han.
- För att du också blir ledsen, frågar jag?
- Ja, svarar han sorgset.

Mitt hjärta krossas i miljoner bitar.
För Henrik, som idag mist sin pappa.
För Solweig, som mist sin livskamrat/make.
För Henriks syskon, som också mist sin pappa.
För barnen som mist sin farfar/morfar.

Ibland blir dagen inte alls, som man tänkt.
Ibland serverar man sin ledsna son en skål popcorn till lunch, för att det är den enda han vill äta, eftersom det var det han skulle äta på bion.

Ibland helt plötsligt får man ett sånt samtal...

Ta vara på tiden, umgås, prata, lek...


Goa, Karl-Emil...vi säger inte hejdå, vi säger bara hej så länge.
Vi önskar dig frid, ljus och kärlek på ditt nya ställe...


Kram Sophie

15 timmar

Efter har varit ledig en hel sommar, kan 15 timmar på dagis (förlåt, fööörskola) åstadkomma mycket.
T.ex feber och nya begrepp som;
"du är ful och dum" och "jag ska bomba dig"
Ord jag aldrig hört komma från min son tidigare!

Nu tror ni ju snart att jag är förskole-fientlig!
Det är jag inte!
Har ju själv jobbat inom barnomsorgen i 10 år!
Jag gillar förskolan.
Den är bra, när den fungerar:-)
Och det gör det ju för det mesta!
Man får ta det onda med det goda, eller hur man säger!?
Så jag är definitivt inte ute efter att starta något krig mot förskolan.

Men det där med "ful och dum" gillar jag inte, speciellt inte ful!
Otroligt starkt ord, även om det kommer från en 3,5-åring, som inte riktigt förstår helheten.

Förresten, tack för all fin respons på föregående inlägg! Ni är ju lika kloka som mig:-)
Mina spontana känslor är "out in the open", pratade om och känns bättre...

Kram Sophie

Tekla älskar....

Att dansa till Drill och Drull!
Då är hon en lycklig tjej...

Spontana känslor just nu...

Tristan har bytt avdelning på sin förskola.
"Åh, ska du börja hos de stora barnen, va roligt!" är det många som säger!
- Eh, nej...han ska börja hos barnen som är i samma ålder som honom! Barnen på hans avdelning var ända ner till 1 år!
Det fanns dock ingen annan plats än den, när vi sökte.
Detta har jag inte känt något negativt för. Vi har trivts bra där och vi har känt oss trygga med pedagogerna!
Men han är definitivt redo, för nya utmaningar och stimulans nu.
Det som känns tråkigt nu, är att hans tre kompisar (skiljer 2,5 månad bara) inte fick hänga med upp till nya avdelningen! Alltså bara han som flyttas.
Jag har försökt vara positiv och tänka att förändringar är bra och detta fixar han!
Det gör han också!
Men det kändes hårt när han själv insåg att det bara var han som skulle flytta upp! Han blev jätteledsen.
Hur som helst gick första dagen igår bra för honom. Han hade haft roligt och var nöjd själv.

Men mina spontana känslor just nu är lite sådär...

Jag är en engagerad förälder.
Jag är en intresserad förälder.
Jag bryr mig.
Jag pratar, umgås och leker med mina barn, varenda dag!
Mina barn är allt, meningen med mitt liv.

Det viktigaste för mig är att mina barn känner trygghet!
Alltid!
För att dom ska känna sig trygga, måste jag såklart känna mig trygg.

Något som inger trygghet på förskolan är ett bra mottagande, när man kommer dit!
Det är viktigt för mig.
Någon som tar emot Tristan/oss när vi kommer på morgonen.
(givetvis kan de vara stressigt, med många barn. Jag begär inte att man ska stå och prata i tio min med oss, men säga godmorgon osv)

Tristan har varit mycket och lekt på denna avdelning, sägs det! (så är det säkert, men vad vet jag egentligen) Så han vet ju hur allt ser ut, vilka barn som är där och vad personalen heter (inte alla, men typ)
Men jag vet absolut inte vad alla heter!
Jag vet inte alls hur det ser ut, mer än första rummet vid hallen.
Jag har ingen aning om hur deras arbetssätt funkar, hur deras rutiner är osv...

Kanske hård kritik, men mottagandet igår kändes inget bra!
Ledsen, men jag vet inte vad du heter, som tog emot Tristan. Vi har aldrig hälsat.
Jag förväntade mig mer!
Jag förväntar mig att du ska presentera dig och välkomna oss till ny avdelning, fråga om jag vill titta runt och berätta kort om hur det funkar på denna avdelning!
Kanske helt oresonligt eller nåt!
Men det står jag för!

Det är mitt guld, jag lämnar där varje dag!
Min mening med livet är hos er.
Jag vill kunna känna mig positiv och trygg med det!

Jag gillar inte att lyssna på andras "skitsnack", vill skapa min egen uppfattning om saker och ting!
Alla tycker olika och sanningar ändras, när dom flyttas från mun till mun!
Men senaste tiden har jag blivit matad med mycket negativt!

Försöker just nu skaka detta av mig!
Så att jag kan gå och hämta min son, på glatt humör och positivt inställd, om 1 1/2 h!

Hoppas att det bara var en dålig start!
Jag är ingen gnällkärring eller skit-pratare!
Jag förväntar mig bara, att det ska kännas bra att lämna mina barn i någons annans famn, medans jag måste följa samhällets gång...
(jobba, tjäna pengar, betala räkningar osv ni vet)

Jag vet att det kanske finns personal från förskolan, som läser min blogg.
Jag menar inget illa, jag tycker inte att er förskola är kass, det är mina spontana känslor just nu!
Och det är just sånt min blogg är till för!

See ya'

Kram Sophie

Tristans första husdjur...

Tristan är just nu riktigt seg och svår att få i säng!
"Han är absolut inte trött, inte alls trött alls"
Mellan gäsparna försöker han övertyga oss, om hur pigg han faktiskt är:-)

Men ikväll var det faktiskt mitt fel att han inte alls var trött alls!
För precis när det var läggdags hittade jag nåt spännande i trädgården...

Tristan var helt i extas!
Nämligen en liten supersöt ödla!
På med skor och sen sprang han in till grannen, för att låna ett bo (plastlåda) åt den.
Den ska nämligen hyra husrum hos Tristan några dagar i utbildningssyfte!
Givetvis flyttar han tillbaka ner i potatislandet igen sen!

Tristan och Henrik inredde ett rum åt honom och borrade massor med lufthål i locket.


Han heter Tristan, precis Tristan, (världen är bra liten) *fniss* och han är ett "vilsedjur" (vilt djur).
Haha, goa Tristan - så sugen på nya kunskaper!
Nyfikenhet är en av hans bästa egenskaper!

Hoppas Ödle-Tristan lever när vi vaknar imorrn!
Nån som vet vad han är för sort?


Kram Sophie