Som ett frågetecken???

Har detta fruktansvärda hänt mig?
Min familj?
Något så brutalt och avskyvärt?
Blev min son, min Tristan, min bästaste onge, som jag väntat på hela mitt liv, påkörd av tåget mitt framför mina ögon?
Är det så?
Är det verklighet?
Dog mitt barn, där framför mig?
Jag förstår inte.
Mitt guld, mitt största i livet.
Gick inte att rädda?
Hur ska jag bara fortsätta och fortsätta leva?
Jag vill ju inte.
Jag vill ju inte leva utan Tristan.
En fot här.
En fot där.
I två olika världar.
En levande.
En död.
Vad ska jag göra?
Vart ska jag ta vägen?
Vad ska hända med mig?
Jag kan inte, vill inte leva med detta grymma bakom mina ögonlock.
Med detta onda i mitt hjärta.
Som ett stort blödande frågetecken, är jag...