En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag ett barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

fredag 13 juni 2014

03.14

Är klockan.
Det har börjat ljusna ute igen.
Jag är fortfarande vaken.
Ligger i sängen och kämpar för att somna.
Totalt omöjligt.
Tankarna spelar mig spratt efter spratt.
Huller om buller i huvudet.
Upp och ner.
Hit och dit.
Mörkret därinne tar över.
Ingen kraft att kämpa emot med.

I surrender...
Låter det mörka finnas där.
Finns ingenting jag kan göra, för att övervinna det ändå.

Verklighet är verklighet.
Kan aldrig bli något annat.

Tänk på något fint, så somnar du lugnt, med fina drömmar.
Titta på film.
Distrahera tankarna.

Nej, fungerar inte.
Vaken.
Vaken.
Vaken i kaos.

Frustrerad.
Trött.
Ångest.

Just nu vill jag bara sova.
Låt mig somna.
Vill inte vara vaken.
Vill inte vara vaken, ensam i detta tanke-kaos.

Jag skulle kunna bli en sån där galen person nu, som går ut och klipper gräsmattan, eller putsar fönsterna.
Rensar rabatten.
Tömmer diskmaskin och fyller tvättmaskin.

Men då skulle jag ju väcka alla andra.
Och dom behöver ju förstås också sova.

Nej, bara att inse att jag är dömd till att ligga här, ensam i min vakenhet och försöka ignorera surret i huvudet.

Tyst.
Tyst, sa jag.
Låt mig somna nu...




4 kommentarer:

  1. Det är jobbigt när det blir så där. jag kämpar också med sömnlöshet ofta men av helt andra anledningar, ja, du vet ju...
    Tankar far som en centrifug i huvudet och det går INTE att sänka varvtalet.
    Jag brukar försöka lura mej själv och tänka att jag bara ska vila, det sänker kraven lite och somnar jag då så är det liksom bara en bonus.
    Men, allt som oftast blir jag nog den där galna människa som går upp och startar tvättmaskinen eller nåt men å andra sidan så stör jag ju ingen varannan vecka heller...
    Nej, det är sannerligen inte lätt men jag hoppas att du i alla fall ibland kan få med lite goda tankar när det snurrar som värst.
    Kram G

    SvaraRadera
  2. Jag är en sån där tokig människa. Som startar projekt mitt i natten för att slippa känna. Allra helst hade jag velat springa i sommargryningen tills jag kände blodsmak i munnen och sen sova. Det är det enda som kliar på det som kliar. Smärta som ger resultat. Osundt. Oreglerbart

    SvaraRadera