Hemsk flashback på parkeringen.
En pojke med samma blick.
Illamående.
Tryck över bröstet och inget syre som kommer igenom.
En stund senare...
Tekla i badet.
Samma blöta hår.
Samma kroppsspråk.
Samma färg på huden och kroppsform.
I några sekunder tror jag att det är han som sitter där.
Olidliga saknad.
Jag har så ont.
Jag klarar inte mer.
Jag orkar inte mer.
Kan inte...
Tristan - mamma hatar att leva här, utan dig!
Hej. Läst din blogg o kan inte sluta gråta. Du skriver fantastiskt och det griper tag i en...det som hänt är ju fruktansvärt. En förälders mardröm, obeskrivligt. Du är en kämpe o en fantastisk mamma! Men kan samtidigt förstå att du känner som di gör, vem skulle inte det. Måste va sååå svårt. Beklagar verkligen och vill egentligen bara säga att du är en kämpe och ge styrkekramar!
SvaraRaderaSaknar ord, e så ledsen för din skull o jag hoppas att du kan få ro i hjärtat. Läste om dig först idag o du fick mig o tänka efter en gång extra när min pojke testat varenda gräns som finns o tålamodet tryter. Strunt i de, en extra kram o lite mer mys blev det istället för tjat o tjafs.... Ta hand om dig o din familj, kram!!
SvaraRaderaDu har ont
SvaraRaderaDu lider
Du saknar
Du klarar
Du orkar
Du kan
Ett latinskt citat som har betytt mycket för mig i min sorg
Semper Amatus - Nunquam Solus
Alltid älskad - Aldrig ensam
Jag tycker att det är fina ord
Kram
Caroline
Så stark smärta så den går in i benmärgen. Många gånger undrar jag hur det är rent fysiskt möjligt för dig att gå upp ur sängen, eller att ta nästa andetag, eller att få i dig mat, eller....Men så minns jag hur du berättade för mig, att en läkare hade sagt till dig att det är fysiskt omöjligt att skrika och gråta konstant (även om det bara är det man vill), kroppen orkar inte det. Människan har en otroligt stark överlevandsinstinkt och när man har barn som behöver en - då är man där. Så jag vet egentligen hur du orkar....kärleken till Tekla och Tristan. Jag är där och lyfter dig när du faller, jag skickar syre och kärlek varje dag hjärtat och jag hoppas att smärtan blir mer hanterbar i framtiden.
SvaraRaderaEmilia, du skriver så fint och klokt. Du uttrycker dig på ett sätt som både värmer i hjärtat och får en att tänka. Det känns så bra att Sophie har någon som du i sitt liv.
RaderaPia
Stor kram till dig. Fan vad svårt det måste vara. Jag är så innerligt ledsen för din/er skull. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kan bli lite bättre så småningom. Kram igen!
SvaraRaderaStor kram till dig. Fan vad svårt det måste vara. Jag är så innerligt ledsen för din/er skull. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kan bli lite bättre så småningom. Kram igen!
SvaraRaderaLäser allt du skriver Sophie, haft dåligt samvete att jag inte kommenterat varje inlägg, mina ord känns så fjuttiga. Vill skriva så mycket men får inte ner något vettigt. Tänker så på er.
SvaraRaderaMina varmaste tankar o kramar från Malin
Fick tårar i ögonen när jag läste din text. Otroligt stark är du, kan knappt föreställa mig hur det skulle kännas att förlora ett barn. Önskar dig en trevlig dag, hoppas du får ro i hjärtat
SvaraRaderaFina fina du..vilken vidrig mardröm..
SvaraRaderaSitter på jobbet och kämpar mot tårarna, i en reception. Jag kan inte förstå känslan av det ni går igenom, vill förstå, men kan inte..
Du ska alltid veta, att det inte är ditt fel att det blev som det blev. Det var en olycka och barn är snabba som blixten på att glida ur handen och rusa iväg, i sin egen tillvaro. Det var inte ditt fel..det var en olycka..
Många varma kramar till dig och jag önskar jag funnits där när det hände för att kunna hjälpa dig.
Åsa
Måste finnas så mycket som påminner om Tristan och den hemska dagen! Och minsta lilla är säkert jättejobbigt. Tänker ofta på er, älskar mina barn så det gör ont.
SvaraRaderaAtt stå och viska bakom din rygg, eller vems som för den delen är så fegt. Jag grämer mig än idag att jag insåg försent att det var er jag mötte i dörren på bvc i Häljarp för ett bra tag sen. Då hade jag inte möjlighet att gå ut efter er. Nästa gång :)
Varm kram från Karin
En sån oändlig sorg som ni har drabbats av kan jag inte ens föreställa mej. Det är en sekund...ett ögonblick som gör livet så ofattbart förändrat. Jag har ingen tröst. Det finns inga ord som hjälper. Men jag vill ge en riktigt varm kram till dej och din lilla familj.
SvaraRaderaTänker så på dig och din familj på den mardröm ni lever i. Många varma kramar Elin A
SvaraRaderaFina fina Sophie💖💕 Snälla kämpa...andas..
SvaraRaderaDin lilla solstråle, underbara Tekla behöver sin mamma.
Henrik behöver sin stora kärlek vid sin sida. Din familj behöver dig... Isodor..Jag behöver dig..mina barn älskar dig💖
Vi håller din hand hårt.. Stöttar dig så gott vi kan, vägen är krokig och backen är brant...vi bär dig när du inte orkar..
Sophie, tillsammans är ni starka..fortsätt bara andas...💕
hittade till din blogg idag och har läst igenom ditt arkiv, tårarna har runnit och hjärtat har suttit i halsgropen ett flertal gånger, den smärtan du känner, den sorgen du beskriver - jag vill bara brista ut i tårar fast jag inte kände dig. ingen ska behöva gå igenom det du och din familj gått igenom. du skriver så oerhört äkta, fint och varmt om din fina son och din familj, och även om det du skriver inte borde behöva skrivas - så tror jag att din blogg hjälper väldigt många som gått igenom förluster på olika sätt. jag blev oerhört upprörd när jag läste vad den där reporten hade sagt, att du vid ett obevakat ögonblick hade tappat bort honom - och jag älskade det faktum att du trots smärtan orkade skriva ett mail till honom och ge kritik, för jag tror inte han förstod hur korkat och elakt och kränkande det var, jävla journalist. om jag möter dig på stan så skulle jag bara komma fram och hålla om dig och fråga om du vill ta en kaffe, för hela du berör mig. tack för att du orkar dela din smärta, din sorg, din glädje och dina ord i den här fina bloggen, tristan verkar ha haft en fantastisk mamma och jag önskar så att du får kraft att orka fortsätta trots att du bara vill vara hos honom hela tiden, en tanke jag brukar tänka när livet kan vara tungt , är att OK, livet är tungt, jag kan välja att dö- men död är man hela tiden sen och dom man saknar som redan väntar på en - finns alltid kvar och livet är så kort som det är, så fortsätt leva det tills det tar slut, för sen är du i himlen hela tiden, och där finns ingen stress smärta eller sorg, bara moln av hoppande och skuttande barn och människor som man länge har tänkt på och saknat, och tids nog möts man igen <3
SvaraRadera